Aerobloggen

 Under dag två besökte vi Siemens. Vi träffade deras traineer och företagsguide som skulle ta oss genom svensk industrihistoria och själva företaget. I ett konferensrum på Finnspång slott berättades dess 100 åriga historia. Från början var Finspång mest känd för sina kanoner vilka såldes till hela världen. När kanonernas tid var över började man se sig om vilka andra industrier som skulle passa sig i de övergivna lokalerna. När svenska staten beställde Sveriges första flygmotor 1945 blev en ung ingenjör vid namn Curt Nicolin drygt 22 år gammal handplockad från KTH till en anställning på dåvarande STAL för att ta fram sådana. Han lyckades väl med sin uppgift och där fanns nu tre olika motorer redo för tjänstgöring. Av någon anledning köpte inte staten någon flygmotor från STAL utan valde att köpa utländska flygmotorer från Pratt & Whitney istället. På STAL hade man då fullt dugliga maskiner utan köpare. Det man då bestämde sig för att göra var att koppla en av motorerna till en generator och så skapade man Sveriges första gasturbin.  Det intressanta är att en av dessa motorer fortfarande finns i Siemens produktprogram, självklart mycket mer moderniserad. Modellen heter numera SGT – 500.

 Dåvarande GT 35                                 Nuvarande SGT-500

Efter historielektionen fick vi en rundvandring genom Siemens ”rotorline”, där tillverkas roterande delar till gasturbiner. Till skillnad mot våra flygande jetmotorer är gasturbiner enorma och tunga. Man kan säga att en flygmotor arbetar mer på marginalen än vad en gasturbin gör. En gasturbin har ungefär 55 000 timmar mellan tungt underhåll. Medan en flygmotor går igenomsnitt 14000 timmar mellan tungt underhåll. I flygvärlden jagas vikt i större utsträckning, generellt sätt kan 1 Pound sparad vikt omsättas till ett pris av 100 dollar. När man konstruerar gasturbiner är inte vikt det största problemet, därav kan flygmotorer och gasturbiner skilja sig i design och utformning.

Efter rotorline besökte vi Norrmalm verkstaden. Där sker slutmonteringen av Siemens gasturbiner. Varje gasturbin är monterad på en platta som man kallas skidd. På skidden finns också all kringutrustning som ojlesystem, bränslesystem, styrsystem, ventilation och massa elektronik. När allt är monterat paketeras produkten som då kallas för en ”pack” (pakage) och skeppas till kund från Norrköpings hamn, vilken är Sveriges andra största hamn efter Göteborg.  När gasturbinen sedan kommer till ”site” (kund) ställs den ner på ett fundament och är i princip ”plug & play” klar.

Efter en trevlig lunch med traineerna och företagsguiden begav vi oss mot nästa destination…

Som Erik så kryptiskt beskrev förra veckan, var vi alltså på resande fot för att få inblick i andra industrier och skapa lite nya kontakter. Vi hade många studiebesök framför oss när Trollhätteborna Erik och Malin hämtade upp oss goa Göteborgare i Göteborg på tisdagsmorgonen. Talandes om diverse julklappar och julskinkor begav vi oss i riktning mot Linköping. Där skulle vi nämligen besöka SAAB för att lära oss om deras verksamhet och även få ännu en spännande dos av JAS 39 Gripen.

Efter ett snabbt depåstopp i Gränna för lite polkagrisshopping, kom vi fram till Linköping där de forna SAAB-traineerna Daniel och Patrik tog emot oss. De hade ordnat en agenda åt oss innehållande massor av godis för flygintresserade.

Vi började med en visning av verkstäderna där Gripen-planet sätts ihop. Vi har ju blivit lite bekanta med detta plan sedan vi tidigare besökt Såtenäs flygflottilj, men här kunde vi fokusera mer på själva konstruktionen och produktionen. Byggandet av flygplan sitter som inpräntat i verkstadsväggarna, vilket gjorde sig påmint när vi såg bilder på alla tidigare militära flygplan som satts ihop just där.

Likt Såtenäs, fick vi även här ta oss en tur själva över stan med Gripen-planet – i den virtuella världen alltså. Denna simulator var en riktig värsting med en såkallad ”dome” som på världen projicerades. Fantastisk känsla att sitta där och flyga, dock lite mer illamående känslor när man stod bredvid och tittade på.

Efter en företagspresentation av Daniel och Patrik fick vi en ”VIP-guidning” efter stängning av Flygvapenmuseet som också ligger i Linköping. Museet är något som verkligen rekommenderas. Tänk då på att avsätta mycket tid, speciellt om ni har en guide som brinner till det yttersta för flygplan.

Poserandes framför en JAS 39 Gripen på Flygvapenmuseet. I kanterna står Daniel (t.v.) och Patrik (t.h.).

På kvällen blev det ett trevligt restaurangbesök där fick vi träffa fler före detta traineer. Till slut var vi tvugna att tacka vi för oss och bege oss vidare mot Finspång……

Nu är de flesta tillbaka på jobbet efter en härlig julledighet med allt gott och mer eller mindre nyttigt som hör högtiden till. Samvetet börjar göra sig påmint, att röra på sig ska ju vara bra för en. Något som det mindre vintriga och mycket blöta vädret inte underlättat de senaste veckorna. Om man skulle känna för att träna bort lite dåligt samvete går detta utmärkt att göra på GKN. Vi råkar nämligen ha en alldeles förträfflig friskvårdsförening. Denna består bland annat av flertalet sektioner för ändamålet att röra på just ändan, och på området har vi en idrottshall som används flitigt av flera av gängen.

Några exempel på aktiviteter man kan sysselsätta sig med är badminton, fotboll, gymnastik, yoga och tennis. Flertalet arbetskamrater och däribland Oscar pysslar med innebandy, vilket spelas tre dagar i veckan. Utöver gymnastikhallen finns en spinninglokal, och den som föredrar att lyfta saker och sätta ner dem om och om igen (läs Erik, något jag aldrig förstått mig på) kan man nyttja det prima gym som finns. Det erbjuds även sysselsättningar som med fördel utförs utanför GKN-området så som jogging, orientering och rinkbandy. Om det är en normal vinter (vilket innebär snö och kyla i Trollhättan) är aktiviteter som långfärdsskridskor och längdskidåkning populära. Årets hitintills usla vinter kompenseras i alla fall med ett stundande träningsläger norrut för längdskidåkning.

För oss traineer får allt detta vänta (minst) ännu en vecka för i skrivande stund är vi ju på resande fot! Men jag tycker inte man ska underskatta hjärngympa och det faktum att våra pedalfötter får sig en rejäl omgång. En del promenerande lär det också ha blivit i slutändan genom verkstäder och hangarer så samvetet kan slumra i godan ro veckan ut. Och väl tillbaka får ni höra lite om vad vi haft för oss. Hej så länge!

Tänker mig att jag kör på denna taktik men med knäck hängandes i snöret,
SOM jag ska springa!

Granen är utslängd, julmaten uppäten och ledigheten slut. Men inte hänger jag läpp för det. Kappsäcken står nämligen packad och klar innanför dörren, och inom några minuter kommer fru Lundblom ha bilen framkörd. Nu är det ju tyvärr inte så väl att Malin kör mig till jobbet varje dag. Nä, idag är det nämligen ingen vanlig dag, för vi ska ut på mer äventyr!

Denna gång är det hela fyra fullspäckade dagar vi packat nödproviant för. Det blir ännu en omgång JAS, turbiner, problemlösning i Fortet-anda, en koncern-kompis, robotar, tåg samt en rejäl dos kommersiella plan. Vem vet, kanske en och annan lastbil också?

Jag utlovar med andra ord ett par mycket intressanta veckor här på bloggen när tankar från spännande besök ska översättas till textform. Så häng på!

Har man koll på industri-Sverige blir det inga
problem att lista ut vart vi ska, eller hur?

Willie Nelson – On the road again
Vår ständiga theme song under aktivitetsveckorna

Den näst sista dagen på år 2013 fick ni en nyårshälsning av Marin då han summerade vårt händelserika år som varit. Jag tänkte också önska er ett gott nytt år från oss traineer men istället genom att ge er en liten inblick i året som vi har framför oss som traineer på GKN Aerospace.

När vi kommer tillbaka från en lång och härlig julledighet, bortsett från att arbetsdatorn emellanåt fått göra en sällskap, ger vi oss iväg på en fyradagars resa genom Mellansverige för att besök ett flertal företag. Jag tänker inte avslöja här och nu vilka de spännande företagen är utan det får ni följa bloggen för att få reda på.

Efter vår resa nästa vecka går vi in i praktikperiod tre av fyra som tillsammans med praktik är fullsäckad med många intressanta interna besök. Vi är mycket tacksamma för att anställda på företaget har tagit sig tid, och även kommer att göra det nästa år, för att träffa oss. Efter en sex veckor lång praktikperiod är vi inne i helgen vecka 8 då vi traineer ska ge oss iväg på en resa till England för att besöka två stycken GKN siter samt GKN Aerospace huvudkontor för att.. nej det ska jag inte avslöja nu utan det får ni reda på lite senare i vår. När vi slutfört denna resa är det dags för vår sista praktikperiod som avslutas i april. I slutet av april ska vi sedan ut på vårt sista äventyr som traineer och kanske även största, utlandspraktik. Utlandspraktiken kommer vi utföra på olika ställen i världen och genom att följa bloggen kan ni följa oss vart vi än vi befinner oss.

Jag hoppas att denna inblick ger er mersmak att fortsätta följa vår blogg som varje vecka även detta år kommer bestå av inlägg från oss där vi på olika sätt beskriver vårt år som traineer på GKN Aerospace.

Gott nytt år och på återseende!

Innanför grindarna i Trollhättan pågår både civil och militär verksamhet, men även rymd. Den civila sidan både utvecklar och tillverkar särskilda komponenter i jetmotorer åt de stora kunderna, vilka är flygmotorföretag som Pratt & Whitney, General Electric och Rolls Royce. Vi har produkter i de flesta civila flygplan, där vi bland annat är del av motorerna till de senare flygplanstyperna Boeing 787 Dreamliner, Boeing 747-8, Airbus A350XWB och jätten Airbus A380. GKN Aerospace i Trollhättan har utvecklingsansvar på bland annat några bärande stukturer, alltså delar som håller fast motorn i vingen. Förutom att ha fullt konstruktionsansvar tillverkas även komponenter som inte utvecklats i Trollhättan. Exempel på denna typ av komponenter är kompressorhus, lågtrycksturbinhus och roterande spolar för kompressorer.

Ett bakre stativ till en stor civil motor.

Historiskt har verksamheten i huvudsak fokuserat på militär verksamhet, nu är det mer den civila sidan som tagit över. Ända sedan jetmotorns barndom på 1940-50-talet har Trollhättan varit tillverkningsort för det svenska försvarets jetmotorer. Senast i ordningen var JAS 39 Gripens motor RM12.

Motorkörning av RM12.

Inom rymd är GKN Aerospace i Trollhättan fokuserade på raketmunstycken och turbiner åt Europeiska rymdprogrammet Ariane. Här är det banbrytande ”Rocket science” med de mest avancerade materialen och de allra högsta lasterna. Det brukar skojas om att det tar 10 månader att tillverka ett munstycke och det tar 10 minuter att bränna upp den vid uppskjutning – extrema förhållanden råder!

Raketmunstycke till Ariane 5.

Visst låter detta spännande?

Om vi tar oss tid och summerar året kan vi säga att vi blivit minst tio år klokare.

Vi började på GKN via en stentuff rekrytering där vi blev analyserade, testade och pressade till max. Allt för att vi som blev utvalda skulle klara av att bära ”traineehatten”. Väl antagna på programmet fick vi veta att vår ”fläshiga” utbildning från våra fina universitet enbart var en simpel biljett. Nu var det viktigt att prestera och visa fram fötterna. Glöm alla betyg, i denna värld är prestation och resultat det nya måttbandet. Vad har vi då presterat?

Det vi egentligen kvalificerade in för var att få ett utbildningsår utan dess like. Med traineehatten från GKN öppnar sig dörrar som vanligtvis är stängda för allmänheten. Vi har under året erfarit verkstadspraktik, möten med företag från flygbranschen och även företag från andra branscher. Vi har jobbat på olika avdelningar där vi haft kvalificerade arbetsuppgifter. Vi har blickat in i framtida teknologier och träffat människor med olika bakgrund från olika befattningar. Vi har träffat pionjärer intresserade av rymden och varit djupt under marken för att ta del av svensk flyghistoria. Vi har jobbat för att marknadsföra GKN och tagit del av utbildningar vilka kommer göra oss till bättre medmänniskor och effektivare medarbetare. Listan över vad vi har presterat är lång. Trots det har vi fortfarande mycket kvar att lära innan vi är tillräckligt hårdkokta för att inta våra slutgiltiga roller på GKN.

Så låt oss nu summera året som ett händelserikt år där vi blivigt klokare och mer erfarna. Vi väntar ivrigt på att det nya året skall börja.  För då är det dags att köra igång igen.

Gott nytt år och god fortsättning!

Det är full fart på de 11 spelarna i IFK och Heja Blåvit! skanderas flitigt av klacken vid namn Älgarna. Vänta nu, Älgarna? Änglarna heter de ju! tänker mina Göteborgskamrater för sig själva. Nix pix, när man jobbar vi Tvåstad (översättning: gemensamma namnet för Trollhättan och Vänersborg), så snackar man inte fotboll, då är det bandy som gäller!

För att ha minsta chans att hänga med i fikarumstugget så bör man definitivt ha sett i alla fall en bandymatch. Det var med skräckblandad förtjusning en aktiv sporthatare som jag själv följde med ett gäng bandyentusiaster till Vänersborgs Arena. Jag ska nu på ett mycket objektivt sätt summera detta sportevenemang i ett antal plus och minus.

+ Snabbare tempo än många andra sporter.
– Tempot var så snabbt att man inte hann se bollen. Jag jublade först när de med mer tränade bandyögon yttrade målskrik.
+ Även ändringar i poängställningen skedde snabbt, vilket gjorde att i stort sett hela 90 minuterna var spännande.
– Jag kunde inte till fullo uppskatta spänningen i publiken då jag inte (ännu?) är Vänersborgsfrälst.
+ Hemmalaget vann, klacken var igång och stämningen i arenan var god.
– Clarie hade sitt småländska hjärta hos bortalaget, och var därför på ett riktigt grinigt humör under hemresan.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att de positiva aspekterna övervinner de negativa med god marginal. Vem vet, dagen till ära kanske jag pallrar mig iväg på lite annandagsbandy…

Båda lagen är blåvita. Lagom pedagogiskt.

Det är dagen före dopparedagen och de sista förberedelserna inför aftonen är i full gång. Knäck ska tillverkas och skinkan ska griljeras – fullt ös i det Lindska hemmet! Något som dock inte behöver jobbas på denna dag är julstämningen. Den har nämligen byggts upp sakta men säkert under hela december på jobbet, där julen är något som inte kan gå någon förbi obemärkt!

December månad innebär att GKN Aerospace Sweden sakta men säkert förvandlas till en plats för julfrosseri. Det började lite lätt med adventsljusstakar på skrivborden (även i verkstaden kunde man hitta en och annan). Efter detta följde snart julgranskulor hängandes från taklampor och i blommor, halmbockar, julgranar, ljusslingor, sjungande prydnadstomtar… Ja, du förstår. Och då och då hör man julmusik i bakgrunden från något av kontoren.

Utöver pynt har det också varit en hel del julaktiviteter. Detta i form av bl.a. luciafirande, julbasar och julluncher där alla anställda blivit bjudna på julbord. Ätande har faktiskt varit ett genomgående tema under årets sista månad. Många avdelningar har haft oändligt med julfikan och stora lådor med godis har funnits utplacerade för att dra ner mig och resterande personal med dålig karaktär i fördärvet.

Med andra ord har det varit ett härligt avslut på en mycket händelserik höst. Och tänk att äventyren fortsätter i januari! Men först blir det två veckors välförtjänt ledighet.

Än en gång, från oss alla till er alla bloggläsare – en riktigt God Jul!

En otroligt fin julgransprydnad i form av en jetmotor, 3D-printad av GE.

Traineerna 2013/2014 vill önska alla läsare och kollegor en sannerligen God Jul. Nu får vi alla lite välförtjänt julledighet efter en händelserik höst.

MEN, ni kan vara lugna. Bloggen kommer inte gå på semester utan kommer fortsätta att förse er med rolig läsning mitt bland allt jul- och nyårsstök.

Så när julmiddagen hos farmor är allt för långdragen, eller skidliften allt för lång – plocka då upp telefonen och ta en titt i bloggen.

God Jul!