Aerobloggen

Efter den äventyrliga utbildningsveckan är vi åter tillbaka i trainee-vardagen. För tillfället är jag mitt uppe i ett arbete jag inte kan avslöja för mycket om då det handlar om framtida strategier. Avdelningen jag sitter på nu jobbar med teknik i framkant många år fram i tiden. Det är här man tittar på framtida koncept och utvärderar huruvida de är möjliga att uppnå och inom vilken tidsram. Avdelningen är med i olika forskningsprojekt och övervakar flygindustrin för att se vilka projekt som kan vara aktuella för oss att medverka i. 

Designen för civila turbofläkt motorer kommer inte att förändras radikalt inom de närmaste åren. Men mycket är på gång. Vid utveckling av flygmotorer handlar allt om balans. Balans mellan motorns storlek, vikt och prestanda. Men också balans som ett komplicerat samspel mellan flöden av gaser, vätskor, temperaturer i olika material, material med olika egenskaper, komponenter och dess samarbete i olika system. Utveckling och design av flygmotorer är minst sagt komplicerat.

Vad händer då på flygmotorsidan? En av det senaste inom flygmotortekniken tyder på att fläkten i moderna turbofläktmotorer kommer att öka i diameter. Detta för att 70 % av dragkraften genereras av fläktströmmen. Ökar man ”bypass ratio” dvs. förhållandet mellan fläktströmmen och jetstrålen kan man designa effektivare motorer. Sedan sker det mycket utveckling på materialsidan där man ständigt letar efter nya och lätta material som klarar av extrema förhållanden. Ett koncept man utreder är möjligheten att bygga ”fan case” i komposit för att få ner vikten. Sedan är framtidens flygbränsle ett viktigt samtalsämne. Att möta miljökraven är en av de största utmaningarna för att bidra till ett hållbart samhälle.

Just nu är vi traineer mitt uppe i vår tredje praktikperiod. Jag är runt på de tre avdelningar som arbetar inom Design, vilket är som namnet antyder – design av produkter. Alltså hur en produkt kommer att se ut och hur geometrin definieras. I vardagligt tal kan man tycka att design är någon oförståelig utformning av en stol (eller liknande) som en designer skissat upp efter inspiration från väder och vind. Design inom flygmotorer är inte riktigt samma sak. Här är istället prestanda och tillförlitlighet i fokus, framför det estetiska. Ingen vill köpa en oduglig motor utan tillräcklig dragkraft, bara för att den var så himla SNYGG.  Det finns massor av krav på en flygmotorkomponent som påverkar hur designen ska vara – aerodynamik, livslängd, tillverkning, material, processer – men i slutändan handlar det egentligen om en sak, precis som i övriga industrier – att tjäna pengar. Alltså hur man uppfyller alla krav som ska uppfyllas, till lägst möjliga kostnad.

På Design arbetar många konstruktörer som använder 3D-modellering (CAD, Computer-Aided-Design). I stort sett alla produkter idag skapas först i en virtuell 3D-miljö innan de tillverkas – allt från knappen på din fjärrkontroll, till den största jumbojeten.

Litet som stort, simpelt som högteknologiskt – de flesta saker har börjat sitt liv i CAD, även superjumbon Airbus A380.

Idag satt jag och gjorde optimering av tillverkning för några komponenter, just i CAD. I morgon ska jag jobba med Robust design. Det är lite vad det låter som – att skapa någonting som är robust – okänsligt för yttre omständigheter och variationer. Det är till exempel mycket viktigt i tillverkningen av de flesta produkter, så att inte allt blir skräp bara för att en liten liten oegentlighet skett tidigare i processen.

Men, alla världens robusthetsproblem får lösas i morgon, nu håller jag kväll.

På fredagen vecka 2 vaknade vi upp precis vid Arlanda flygplats på ett något udda ställe. Jag tror jag talar för i alla fall både mig och Malin när jag säger att vi hade haft vår bästa natts sömn den veckan. Och det verkar ju logiskt för vi sov faktiskt i ett flygplan! Malin och Marin överraskade nämligen oss andra med boende på Jumbo Stay där logi erbjuds i en gammal 747:a. Svit i cockpiten (se bild nedan), rum i utrymmena för landningsställen och terrass på vingen – riktigt fint för att vara hostel må jag säga!

Vi begav oss snart iväg efter en eskorterande bil mot grindarna in till flygplatsen. Efter en rejäl genomsökning av bilen och genomgång av säkerhetskontroll med bagage och allt (adjö till Marins ”jättesax”) kunde vi bli guidade in på plattan. När vi rundat några plan kom vi fram till hangaren där Priority Base Maintenance huserar. Ulf Jansson, Base and Line Manager, var den som guidat oss dit och han berättade sedan om verksamheten samt hur underhållsarbetet går till.

Det lilla företaget med 25 anställda flyg-entusiaster jobbar med underhåll på framför allt Douglas-plan med kapacitet att serva en kärra i taget. Man utför daily och weekly checks (krav från flygbolagen) liksom A-, B- och C-checkar (krav från flygplanstillverkare). Vi fick en rundtur i hangaren och kollade då närmare på en Boeing 717 och dess motorer av typ Rolls-Royce BR715. Utanför hangaren stod en riktigt lyxig DC-8 som var till försäljning och nyligen kommit tillbaka från Zimbabwe där president Mugabe kollat in planet. Vi hade turen att få gå in och titta i det, och visst var det fancy pantsy med stort kök och toalettsits i läder. Det mest spännande med planet var dock (enligt mig) att kika runt i cockpiten. 

 Glada andrepiloten Anna!
Gruppbild utelämnas då Erik verkar ha utvecklat allergi mot sådana.

Efter fyra otroligt händelserika, inspirerande och lärorika dagar var det vid lunchtid dags för oss att bege oss tillbaka mot Trollis. Här slutar berättelsen om våra studiebesök denna gång, men uppföljaren kommer vecka nio. Innan dess väntar härligt häng hemma på GKN Aerospace. Hejs!

Måndag den tredje februari, om mindre än två veckor, öppnar ansökaningen för att bli trainee här på GKN med start i september 2014. Än i brist på svensk hemsida, tvingas vi ta in ansökningarna via bloggen, närmare bestämt https://aerotrainees.se/sok-till-traineeprogrammet-20132014/.

Ni nyfikna som råkar studera vid Luleå Tekniska Universitet får väldigt gärna gå förbi GKN’s monter på LARV i morgon onsdag. Där finns representanter som mer än gärna pratar traineeprogram med er. Men en varning utfärdas: representanterna är helt immuna mot fjäsk!

 

Vilken är det häftigaste branschen att jobba i? Inget svårt val, flyg- och rymdindustrin förstås. Men på andra plats då? Robot-branschen är ju en väldigt stark kandidat. Därför begav vi oss till ABB!

På ABB Robotics fick vi oss ett varmt välkomnande av platschef Dennis. Över en kopp svart diskuterades det vitt om våra respektive arbetsgivares historia, våra egna bakgrunder och val i livet, men framför allt om olika typer av ledarskap som praktiserades på våra arbetsplatser. När det inte längre fanns utrymme i tidsplanen för intressanta åsikter tog Dennis med oss ut i verkstaden för att visa monteringen av de orange robotarmarna vi sett så många gånger i våra egna verkstäder i Trollhättan.

Efter att ha promenerat till andra sidan gatan gjorde vi även ett besök hos ABB Machines. För den som inte visste (bland annat jag) så tillverkar Machines-divisionen enorma motorer och generatorer (det är typ samma sak, fast baklänges) på en himla massa kilowatt. Få men stora produkter leder förstås till en enorm skillnad i produktionssystem, vilket gjorde detta besök väldigt annorlunda från det tidigare.

 Den obligatoriska pose-bilden jag alltid tycker är
lika fånig.

Marin, som delvis är uppfödd i trakten, tog oss till ett av stans bästa lunchhak, varefter vi tutade vidare till Bombardier. Även om GKN gör flera komponenter till Bombardiers nya C-serie (i dagarna aktuellt i media med Malmö Aviation som första kund), så har inte Västerås-siten med flygplan att göra, utan tåg. Produktionschef Daniel tog emot oss med en företagspresentation som följdes av en promenad i monteringshallarna (det verkar onekligen finnas någon typ av ISO-standard för studiebesök). Även om Bombardiers produkter var specifika och svåra att relatera till, så blev jag som industriell ekonom särskilt imponerad av deras produktionsflöde. Trots relativt låg volym och delvis skräddarsydda produkter så har de lyckats väl med införandet av ett taktat flöde om takter på tre eller sex timmar. Verkligen något att ta med sig hem till GKN!

…och en till. Nästa gång kommer jag vägra,
jag lovar.

Efter detta textblock lämnar jag över till Anna och sista dagen på resan. Nå, vad har Arlanda att bjuda på?

På onsdageftermiddagen förra veckan besökte vi GKN Driveline i Köping som är en världsledande tillverkare av system för fyrhjulsdrift, med kunder som Volvo, Jaguar, LandRover och BMW. GKN Driveline i Köping har totalt ca 800 anställda och har en lång historia, företaget grundades år 1856 som Köpings Mekaniska verkstad och var fram till 30 september 2011 ett bolag ägt av Getrag, Volvo Cars och Dana. Alltså blev företaget exakt ett år på dagen innan vårt företag, den 1 oktober 2011, en del av GKN koncernen.

GKN Driveline i Köping började med att utveckla avancerade kuggar till växellådor som år 1996 använts för konstruktion och tillverkning av system för fyrhjulsdrift. Utvecklingen av system för fyrhjulsdrift baseras på en avancerad teknisk konstruktion och produceras med hjälp av en högautomatiserad och effektiv tillverkning.

På bilden ovan ser ni GKN:s avancerade fyrhjulsdriftssystem, ”Active Driveline”, ett system som är utformat för att minska bränsleförbrukningen, med bibehållen enastående terrängprestanda med dynamisk reaktion och förbättrad framdrivningsförmåga.

På GKN Driveline i Köping fick vi turen att träffa företagets HR-chef Stefan Lågas som beskrev organisationen för oss följt av en tur i verkstaden med företagets logistikansvarig Tomas Möller. Det var mycket intressant och givande att se många av företagets smarta och kreativa logistiska lösningar i produktion. Vi avslutade med att summera eftermiddagen med Stefan där han avslutade med några väl valda ord och citat om ”inspire” som vi kan ta med oss i våra karriärer.

Efter vårt besök på GKN Driveline körde vi direkt vidare till Västerås för att få en kväll med teambuilding på Arosfortet. Arosfortet är likt Fångarna på fortet och består av ca 40st celler där det gäller att samarbeta och lösa problem i grupp. Detta tyckte vi alla var otroligt roligt och många vinnarskallar kom fram:)

 Under dag två besökte vi Siemens. Vi träffade deras traineer och företagsguide som skulle ta oss genom svensk industrihistoria och själva företaget. I ett konferensrum på Finnspång slott berättades dess 100 åriga historia. Från början var Finspång mest känd för sina kanoner vilka såldes till hela världen. När kanonernas tid var över började man se sig om vilka andra industrier som skulle passa sig i de övergivna lokalerna. När svenska staten beställde Sveriges första flygmotor 1945 blev en ung ingenjör vid namn Curt Nicolin drygt 22 år gammal handplockad från KTH till en anställning på dåvarande STAL för att ta fram sådana. Han lyckades väl med sin uppgift och där fanns nu tre olika motorer redo för tjänstgöring. Av någon anledning köpte inte staten någon flygmotor från STAL utan valde att köpa utländska flygmotorer från Pratt & Whitney istället. På STAL hade man då fullt dugliga maskiner utan köpare. Det man då bestämde sig för att göra var att koppla en av motorerna till en generator och så skapade man Sveriges första gasturbin.  Det intressanta är att en av dessa motorer fortfarande finns i Siemens produktprogram, självklart mycket mer moderniserad. Modellen heter numera SGT – 500.

 Dåvarande GT 35                                 Nuvarande SGT-500

Efter historielektionen fick vi en rundvandring genom Siemens ”rotorline”, där tillverkas roterande delar till gasturbiner. Till skillnad mot våra flygande jetmotorer är gasturbiner enorma och tunga. Man kan säga att en flygmotor arbetar mer på marginalen än vad en gasturbin gör. En gasturbin har ungefär 55 000 timmar mellan tungt underhåll. Medan en flygmotor går igenomsnitt 14000 timmar mellan tungt underhåll. I flygvärlden jagas vikt i större utsträckning, generellt sätt kan 1 Pound sparad vikt omsättas till ett pris av 100 dollar. När man konstruerar gasturbiner är inte vikt det största problemet, därav kan flygmotorer och gasturbiner skilja sig i design och utformning.

Efter rotorline besökte vi Norrmalm verkstaden. Där sker slutmonteringen av Siemens gasturbiner. Varje gasturbin är monterad på en platta som man kallas skidd. På skidden finns också all kringutrustning som ojlesystem, bränslesystem, styrsystem, ventilation och massa elektronik. När allt är monterat paketeras produkten som då kallas för en ”pack” (pakage) och skeppas till kund från Norrköpings hamn, vilken är Sveriges andra största hamn efter Göteborg.  När gasturbinen sedan kommer till ”site” (kund) ställs den ner på ett fundament och är i princip ”plug & play” klar.

Efter en trevlig lunch med traineerna och företagsguiden begav vi oss mot nästa destination…

Som Erik så kryptiskt beskrev förra veckan, var vi alltså på resande fot för att få inblick i andra industrier och skapa lite nya kontakter. Vi hade många studiebesök framför oss när Trollhätteborna Erik och Malin hämtade upp oss goa Göteborgare i Göteborg på tisdagsmorgonen. Talandes om diverse julklappar och julskinkor begav vi oss i riktning mot Linköping. Där skulle vi nämligen besöka SAAB för att lära oss om deras verksamhet och även få ännu en spännande dos av JAS 39 Gripen.

Efter ett snabbt depåstopp i Gränna för lite polkagrisshopping, kom vi fram till Linköping där de forna SAAB-traineerna Daniel och Patrik tog emot oss. De hade ordnat en agenda åt oss innehållande massor av godis för flygintresserade.

Vi började med en visning av verkstäderna där Gripen-planet sätts ihop. Vi har ju blivit lite bekanta med detta plan sedan vi tidigare besökt Såtenäs flygflottilj, men här kunde vi fokusera mer på själva konstruktionen och produktionen. Byggandet av flygplan sitter som inpräntat i verkstadsväggarna, vilket gjorde sig påmint när vi såg bilder på alla tidigare militära flygplan som satts ihop just där.

Likt Såtenäs, fick vi även här ta oss en tur själva över stan med Gripen-planet – i den virtuella världen alltså. Denna simulator var en riktig värsting med en såkallad ”dome” som på världen projicerades. Fantastisk känsla att sitta där och flyga, dock lite mer illamående känslor när man stod bredvid och tittade på.

Efter en företagspresentation av Daniel och Patrik fick vi en ”VIP-guidning” efter stängning av Flygvapenmuseet som också ligger i Linköping. Museet är något som verkligen rekommenderas. Tänk då på att avsätta mycket tid, speciellt om ni har en guide som brinner till det yttersta för flygplan.

Poserandes framför en JAS 39 Gripen på Flygvapenmuseet. I kanterna står Daniel (t.v.) och Patrik (t.h.).

På kvällen blev det ett trevligt restaurangbesök där fick vi träffa fler före detta traineer. Till slut var vi tvugna att tacka vi för oss och bege oss vidare mot Finspång……

Nu är de flesta tillbaka på jobbet efter en härlig julledighet med allt gott och mer eller mindre nyttigt som hör högtiden till. Samvetet börjar göra sig påmint, att röra på sig ska ju vara bra för en. Något som det mindre vintriga och mycket blöta vädret inte underlättat de senaste veckorna. Om man skulle känna för att träna bort lite dåligt samvete går detta utmärkt att göra på GKN. Vi råkar nämligen ha en alldeles förträfflig friskvårdsförening. Denna består bland annat av flertalet sektioner för ändamålet att röra på just ändan, och på området har vi en idrottshall som används flitigt av flera av gängen.

Några exempel på aktiviteter man kan sysselsätta sig med är badminton, fotboll, gymnastik, yoga och tennis. Flertalet arbetskamrater och däribland Oscar pysslar med innebandy, vilket spelas tre dagar i veckan. Utöver gymnastikhallen finns en spinninglokal, och den som föredrar att lyfta saker och sätta ner dem om och om igen (läs Erik, något jag aldrig förstått mig på) kan man nyttja det prima gym som finns. Det erbjuds även sysselsättningar som med fördel utförs utanför GKN-området så som jogging, orientering och rinkbandy. Om det är en normal vinter (vilket innebär snö och kyla i Trollhättan) är aktiviteter som långfärdsskridskor och längdskidåkning populära. Årets hitintills usla vinter kompenseras i alla fall med ett stundande träningsläger norrut för längdskidåkning.

För oss traineer får allt detta vänta (minst) ännu en vecka för i skrivande stund är vi ju på resande fot! Men jag tycker inte man ska underskatta hjärngympa och det faktum att våra pedalfötter får sig en rejäl omgång. En del promenerande lär det också ha blivit i slutändan genom verkstäder och hangarer så samvetet kan slumra i godan ro veckan ut. Och väl tillbaka får ni höra lite om vad vi haft för oss. Hej så länge!

Tänker mig att jag kör på denna taktik men med knäck hängandes i snöret,
SOM jag ska springa!

Granen är utslängd, julmaten uppäten och ledigheten slut. Men inte hänger jag läpp för det. Kappsäcken står nämligen packad och klar innanför dörren, och inom några minuter kommer fru Lundblom ha bilen framkörd. Nu är det ju tyvärr inte så väl att Malin kör mig till jobbet varje dag. Nä, idag är det nämligen ingen vanlig dag, för vi ska ut på mer äventyr!

Denna gång är det hela fyra fullspäckade dagar vi packat nödproviant för. Det blir ännu en omgång JAS, turbiner, problemlösning i Fortet-anda, en koncern-kompis, robotar, tåg samt en rejäl dos kommersiella plan. Vem vet, kanske en och annan lastbil också?

Jag utlovar med andra ord ett par mycket intressanta veckor här på bloggen när tankar från spännande besök ska översättas till textform. Så häng på!

Har man koll på industri-Sverige blir det inga
problem att lista ut vart vi ska, eller hur?

Willie Nelson – On the road again
Vår ständiga theme song under aktivitetsveckorna