Aerobloggen

Säg det tre gånger snabbt om ni kan.

Nu är vi traineer tillbaka på svensk mark igen efter en veckas tjänsteresa runt om Europa. Som ni kanske förstår kommer den närmsta framtiden därför att präglas av diverse reseminnen, bilder, name dropping och sköna historier om alla företag och platser vi besökt.

Det första besöket vi gjorde på ESTEC som drivs av European Space Agency (ESA) och ligger ca 1h sydväst om Amsterdam i Nederländerna. ESA är den europeiska rymdorganisation som driver forskning och utveckling av Europas rymdinitiativ.

Väl på plats träffade vi vår guide Isabelle, en veteran på ESA, som visade oss runt hela dagen. Vi träffade också på ESA-katten (ja de har en katt, något som vi bör ta efter på GKN). Dagen började med en gästföreläsning av Paul Spudis, en amerikansk rymdforskare, som föreläste om sin forskning kring ”the Value of the Moon” och pratade bland annat om hur vi kan utnyttja månen som resurs. Ämnet är lite kontroversiellt och Spudis fick många frågor, bland annat av Kasper, men generellt var den väldigt intressant och spännande.

Efter föreläsningen träffade vi Joerg Wehner (Head of Institutional and Infrastructure Coordination Office at ESA) och Eike Kircher (Head of Basic Technology Research Programme Section) som berättade om ESA som organisation och hur det internationella samarbetet fungerar. Vi fick även besöka ESAs material labb där förra årets trainee Joel Larsson gör sin utlandstjänst där Ana Brandão (Material Engineer) visa oss runt i ESAs extremt imponerande laboratorium. Tror många av oss dreglade när vi fick se deras utrustning. Vi fick också en genomgång av framdrivningssystem laboratoriet av Jose Gonzalez del Amo (‎Head of the Electric Propulsion Section) som visade oss det senaste inom ESAs forskning på framdrivningssystem.

Dagen slutade med en 3D film av den internationella rymdstationen och rundvisning i deras visningshall. För att summera besöket måste jag säga att det märks att de tar emot över 8400 besökare per år, för de var otroligt gästvänliga. Vi fick också träffa väldigt många kunniga personer som gav oss en bred inblick i organisationen. Katten var ju också såklart en höjdpunkt! Helt klart ett lärorikt besök!

 

 

Andreas,

Har du någonsin undrat över vem det är som får bilar att köra? Tydligen är det GKN! Precis som att vi på Aerospace säger ”making things fly”, är Drivelines slogan ”we make cars drive”. Kan du gissa GKNs hypotetiska damsugarbolags löfte?

”We make things suck!”

Vi hälsade på GKN Driveline utanför Paris för att lära oss mer om vårt systerbolag. Det var en oerhört givande visit. Vi träffade bland andra en program manager, en commercial manager, en engineering manager och den som var site manager. De berättade engagerat om deras verksamhet och visade entusiastiskt upp några av deras drivknutar och drivaxlar samtidigt som de gav avancerade tekniska redogörelser för hur de fungerade och hade utvecklats. Det var sannerligen kul att träffa dessa inspirerande och trevliga människor. Vi är evigt tacksamma för deras gästvänlighet. Jag kan rekommendera att du åker dit.

Atmosfären på företaget skulle du känna igen väl. Precis som Aerospace betonar Driveline hög kvalitet, innovation och avancerad teknologi. Den största skillnaden mellan företagen, förutom att de gör prylar till bilar och vi till flygplan, är kaffet. Vi bjöds på ett otroligt gott kaffe som det serverades grädde till. Se till att ta dig en kopp när du är där, fransoserna är som allmänt känt väldigt bra på drycker av alla möjliga slag.

Hej igen

Nu var de länge sedan jag skrev på bloggen tänker säkert många av er. Med det har sina skäl, de senaste månaderna har det nämligen varit fullt upp med min utlandspraktik här i Newington.

I nuläget har jag varit knappt två månader i USA, och Newington. För att nämna lite snabb fakta om Newington så är det en site med 3 verkstäder, ungefär 150 st anställda. Här arbetar man främst inom två värdeflöden, med ett generiskt fokus på bearbetning. En spännande sak med siten här i Newington, jämfört med Trollhättan, är omgivningen. I Connecticut och kring Hartford ligger nämligen området som ofta kallas ”Aerospace Alley”, vilket kommer från att det ligger ett multum med företag inom Aerospace industrin häromkring. Som ni ser på kartan under så ligger det över 120 företag inom Aerospace industrin på en yta som är cirka 60 % Västra Götaland (här bor det samtidigt nästan 3,6 miljoner invånare!).

Här arbetar jag på inköpsavdelning i nära samarbete med deras SQE, och det är detta som sysselsätter majoriteten av tiden. Men utöver det har jag även fått vara med på lite andra projekt i företaget, ett NPI-Projekt, BPI-event samt en del mindre förbättringsprojekt där vi försöker lära av varandras verksamheter.

På fritiden har de blivit många äventyr, men eftersom flera av bloggens läsare även har ett arbeta att sköta så tänkte jag inte gå in på detalj utan istället nämna ett hastigt axplock. Besökt ett enormt(!) Casino i Mohegan Sun i söder, sightseeing genom Yale University, hikat bland höstfärgerna i skogarna i Vermont, vandrat ”the freedom trail” genom Boston där man fick följa de första fotstegen till hur the declaration of independence startade. Men häftigast hittills har nog varit besöket i New York. Detta var verkligen en metropol som jag kan rekommendera. Höjdpunkten var nog att vandra på, för mig, legendarisk mark på Wall Street och fått se the charging bull och the fearless girl.

Till vardags har jag även fått uppleva en rejäl dos av de amerikanska kulturen. Bland annat genom att fått testa på många nya restauranger och maträtter, firat halloween när man kommer utklädd till jobbet samt thanksgiving som nästan är större än julafton här. Skulle spekulera i att det är julklapparna som övervinner barnen till julafton, medan de äldre favoriserar denna nästan heliga kalkon. En kul anekdot är att alla på jobbet fick var sin kalkon att ta med sig hem precis innan thanksgiving, dessa delades ut av utklädda chefer inom företaget. Kanske är detta en bra lärdom att ta med sig hem till Sverige fast med julskinkan, vad vet jag?

Nu ska de dock bli fantastiskt skönt att få resa hem över jul, spendera tid med sambo, familj och vänner och frossa av julmaten. Men innan dess blir de en klassisk ”affärsresenär med samvetskval” och stressigt köpa alla julklappar på flygplatsens taxfree.

Wish me luck!

 

Kära läsare,

Julen närmar sig och det innebär också att tiden på våra hemavdelningar börjar lida mot sitt slut. Det betyder bland annat att vi alla har ganska mycket att färdigställa nu innan vi åker iväg. På ett sätt är det skönt att kunna bocka av olika projekt och på andra sätt är det lite tråkigt att lämna avdelningen och alla kollegor man lärt känna. ”Tiden går fort när man har roligt”, brukar man säga, och så har det verkligen varit. Som tur är så är inte detta ett farväl, utan snarare ett på återseende och jag tror att jag kan tala för oss alla när jag säger att vi är grymt taggade inför våra nästkommande traineerotationer.

Innan vi påbörjar nästa rotation är det dock dags för nästa aktivitetsvecka som vi planerat för fullt de senaste veckorna. Vår förra aktivitetsvecka, som ni trogna läsare säkerligen minns, spenderade vi i Stockholmstrakterna där vi fick träffa bland annat OHB och SSC, två spännande rymdbolag. För denna aktivitetsvecka har vi däremot valt att lägga ribban aningen högre och pressa vår budget till max. Vi ska alltså åka på en roadtrip i Europa med bland annat Amsterdam och Paris som hållplatser, vilket blir riktigt spännande. Spännande dels på grund av de företagen vi ska träffa och dels på grund av att vi kommer umgås med varandra dygnet runt i över en vecka vilket kan bli aningen intensivt. Men förhoppningsvis kommer allt gå bra och göra att vi blir en mer sammansvetsad grupp!

På fredag morgon börjar vi vår resa och under den kommande veckan ska vi besöka ESA, Fokker, Safran och GKN Driveline. Det blir ett tight schema men vi kommer garanterat lära oss massor. Själv ser jag nog mest fram emot vårt besök på Safran och att få träffa min kontaktperson där, då det är jag som haft ansvar för att anordna just det besöket. Självklart ser jag också fram emot att besöka två vackra europeiska huvudstäder: Amsterdam och Paris, och hoppas att vi får tid för lite sightseeing mellan företagsbesöken. Jag tycker för övrigt att det är lite roligt med andra språk och har redan nu börjat repetera användbara franska fraser, hoppas kunna få glänsa med dem under resan. Mer om vår aktivitetsvecka får ni höra nästa vecka då det är Maria och Alexander som ska få uppdatera er om livet som aerotrainees, så håll utkik

À plus tard!

Emma

Igår medverkade Emma, Signe, Alexander och jag i en nätverksträff anordnat av Aerospace Cluster Sweden. Potentiella leverantörer blev inbjudna för att lära sig mer om hur det är att arbeta inom Aerospace industrin och två av våra nuvarande leverantörer berättade om deras resa för att bli certifierade enligt AS 9100 standarden (Aerospace industrins svar på ISO 9001). För det är ju så, för att vara med och spela i Aerospace industrin ”måste” man vara certifierad enligt en viss standard. Detta är på grund av att de hårda kraven på bland annat kvalitet och säkerhet, t.ex. spårbarhet i dokumentation.

För oss traineer är det jättekul att få lära oss mer om vår industri från alla håll och kanter. Att få möjligheten att nätverka med andra företag, den här gången genom att representera GKN som kund, är extremt lärorikt. Under lunchen pratade vi med två män som jobbar på ett bearbetningsföretag i Ulricehamn, då kom det upp att de har problem med att hitta unga människor som vill jobba inom industrin. Vi utbytte erfarenheter från vårt traineeprojekt eftersom en del av vårt projekt är att vara ute i grundskolorna i Trollhättan med omnejd och föreläsa om hur det är att jobba med teknik. De ville gärna att vi ska komma och hälsa på i Ulricehamn där vi förhoppningsvis kan lära oss mer av varandra.

Annars håller vi traineer på att avsluta på våra hemmaavdelningar och tagga inför vår kommande Europaresa som bär av nu på fredag!

Bjällerklang, bjällerklang, hördess dingle-dång
/Maria

Älskade bloggläsare,

Här kommer ytterligare ett inlägg om våra internationella upplevelser. Förra veckan var jag och Philip i Tyskland och hälsade på GKN Driveline i Lohmar som är en liten stad utanför Köln. Syftet med resan var att jag skulle få träffa min mentor ansikte mot ansikte. Via IGP blir man nämligen tilldelad en mentor och från och med i år är det en person som är placerad utomlands och som kommer hjälpa till och guida en under programmet. Dock började inte resan så lyckosamt eftersom vi möttes av snökaos på väg mot Landvetter. Detta medförde en stängd flygplats och att vi kom fram tre timmar senare än tänkt. Väl i Tyskland visade vädret sig från sin bästa sida med 13 grader och strålande solsken och vädret hemma i Sverige var med ens glömt.

Under det dryga dygnet som vi besökte siten så fick vi träffa flera personer som berättade om sina specialområden och vi fick en bra bild av arbetet i Lohmar. De bedriver ingen produktion utan sysslar med forskning och utveckling och det var väldigt intressant att besöka en annan GKN-site eftersom det var stora skillnader jämfört med vår site i Trollhättan. På kvällen åt vi middag med min mentor och givetvis tog vi schnitzel, man får ta seden dit man kommer. Det var kul att få lite tid med min mentor och lära känna honom bättre samt bolla lite idéer om nästa rotation.

På väg hem till Sverige fortsatte vår otur med inställt flyg i Köpenhamn pga teknisk fel och som resulterade i övernattning i Köpenhamn. Dock tog oturen inte slut där utan nästa dag var det ytterligare problem med flygplanet (viktigt att poängtera att det inte var våra produkter det var fel på) och vi fick tillslut byta flygplan. 17 timmar senare än tänkt landade vi äntligen på svensk mark och trots massor av strul så var det en väldigt lyckad resa.

Trevlig helg på er!