Aerobloggen

Då ska du inte glömma bort att söka till GKN Aerospace traineeprogram! Ansökan går ut nu på onsdag 28/2. Har du frågor om traineeprogrammet, tveka inte på att höra av dig till oss traineer på aerotrainees@gknaerospace.com

Klicka här för att söka till civilingenjörsposition

Klicka här för att söka till civilekonomposition

För mig är det i alla fall så, att både få ha roligt på jobbet samtidigt som man får möjligheten till personlig utveckling, nätverkande och få bygga sin egen kompetensbas är inget annat än bull’s eye.

 

Tjenare bloggen, Niclas här!

Året 2018 har verkligen rivstartat med många häftiga upplevelser och lärdomar. Efter ett besök på hemmaplan med julfirande med familj och vänner utsattes jag för en ofrivillig upplevelse med 3 inställda flyg på en och samma resa, på väg tillbaka till Hartford. Men som man säger i USA, every cloud has a silver lining, detta gjorde att jag fick stanna i ett och ett halvt dygn i Washington DC för att vänta ut säsongens största snöoväder. Vilket möjliggjorde att jag fick turista och se många häftiga monument, Vita Huset, Lincoln memorial etc.

Efter sedan lite drygt en månads arbete så bar det iväg till nästa äventyr, nämligen en gjutningskurs som arrangerades hos en av våra leverantörer. Jag fick därmed resa till västkusten i en vecka för att delta på denna mycket lärorika kurs. Kursens uppbyggnad gick i enkla drag ut på att man satt en timme i en lektionssal för att lära sig ett delsteg av gjutning, för att sedan komplettera med en timme i verkstaden för att se de verkliga processerna, sedan tillbaka till lektionssalen för att återupprepa och reflektera kring vad man lärt sig och vad man sett. Efter detta vad det dags att själv få gå ut och prova på, på egen hand som operatör. Jag kan erkänna att det var lite pirrigt när man skulle testa på att hälla upp flytande metall i sin egentillverkade gjutform, gud förbjude att man skulle spilla eller att formen skulle spricka och läcka ut. Men arrangörernas professionalism ingöt (pun intended) en stor trygghet även i detta steg. Med ett diplom och en egentillverkad korthållare i bakfickan så avslutades veckan med ytterligare ett besök hos en av våra leverantörer i området. Även här blev det spännande samtal och intressanta turer i verkstäderna.

Men ännu var inte tjänsteresan över, innan det var dags att flyga hem så hägrade en vecka av ledarskapsutbildning och personlig utveckling i Wichita, Kansas, tillsammans med de amerikanska traineerna inom Aerostructures. Här träffade jag fantastiska människor, men lärde mig även många lärdomar. Bland annat om ens personliga styrkor och hur viktiga dessa är att managera i samarbete med människor. Så på tal om samarbete tänkte jag applicera dessa lärdomar genom att lämna över detta blogginlägg till Emelie för att ro det i hamn.

Tack för det Niclas – Emelie is at the keyboard. Vi två var de enda icke-amerikanerna under veckan och fick följa med av den enkla anledningen att vi är Aerospace-traineer som för tillfället befinner oss i USA. Vi hade en riktigt härlig vecka! Vi fick lära känna de grymma traineerna inom Aerostructures, vilket likt Engine Systems tillhör GKN Aerospace.

Vi fick även lära känna affärsenheten Aerostructures, både tack vare traineerna men även tack vare en hel del chefer av olika slag inom Aerostructures som hade presentationer och närvarade under veckan. Schemat var fullspäckat från morgon till kväll under hela veckan med två saker:

• Aktiviteter – till exempel finance for non-finance leaders, project management och emotional intelligence som vi kommer ha stor nytta av i våra karriärer
• Fantastisk mat – en av middagarna intogs på en Amish-restaurang och äpplepajen till efterrätt var GALET god!

Det jag tyckte var mest spännande under veckan var dock Strength Finder. Det är helt enkelt en rapport som beskriver ens styrkor och baseras på ett test som vi alla gjorde innan vi kom till Kansas där vi svarade på ett gäng frågor under tidspress. Det den gör är att rangordna 34 olika teman, från 1 till 34, där 1-5 är våra dominanta styrkor och 6-10 är supporterande styrkor. Självklart innebär det att 30-34 är våra svagheter, men eftersom det heter Strength Finder och inget annat så var det våra styrkor som var i fokus. Under veckan jobbade vi med dessa för att förstå de olika styrkorna bättre: hur man använder dessa i sin vardag, hur man kan göra för att förbättra dom och göra dom ännu starkare men även hur man kan använda detta verktyg för att förstå sina medmänniskor och varför dom reagerar och beter sig som dom gör. Vi fick även se hur dessa kan användas för att förstå en grupp och hur den kan fungera beroende på gruppmedlemmarnas styrkor. Har ni läst eller hört talas om DISA/DISC eller Omgiven av idioter (skriven av Thomas Erikson) så är det lite liknande, men lite mer detaljerat eftersom Strength Finder har 34 teman istället för 4 färger/områden. Det var riktigt intressant och jag kommer definitivt fortsätta jobba med detta efteråt. En av mina topp 5 styrkor är ”Input” och jag tror det är den som talar när jag inte kan sluta tänka på att jag vill veta MER, MER, MER om dessa styrkor och vad man kan göra med dom.

Har ni orkat läsa hela inlägget – kudos till er! Eftersom det troligtvis är vårt sista blogginlägg på denna eminenta blogg kunde vi inte riktigt hålla oss till ”kort och koncist” och det är även därför som vi med sorg i hjärtat tackar för oss och önskar er alla lycka till!

Niclas & Emelie

 

Six months ago I landed in Sweden with no idea what to expect from life and work here. I didn’t know who I’d be working with, what I’d be working on, or what life would be like in Trollhättan. This past six months have been filled with all sorts of amazing experiences, but now it’s my time to go back home. All good things must come to an end, and that’s true for both my time in Sweden and for my time as a GKN trainee.

Learning about Swedish culture, at work and otherwise, has been an absolute joy. One of the advantages I’ve found by being in Sweden during the winter it’s, despite the bad weather, given me insight into parts of Swedish culture that would lost on those who visit during the warmer months. This includes the julmarknad, Christmas market, where one can buy gifts for the family as well a variety of food and drinks, such as; glögg (mulled wine), sill (pickled herring, a classic), reindeer, älgkorv (moose sausages) and other tasty treats. These foods might end up on the julbord, Christmas table, the traditional spread of foods families feast on during Christmas. We were lucky enough to join with our trainee friends, current and former, to try a julbord at their St. Lucia celebration, a two-for-one Swedish tradition learning opportunity. Another small detail of Christmas time were the lights almost everyone placed in their windows, giving every town in Sweden from Malmö to Kiruna a cozy Christmastime feel.

At work, I found many cultural differences. The first, of course, was fika! Fika is the wonderful Swedish tradition of a work group coffee break with cake and/or pastries. Time on Friday afternoons comes to a stop when everyone assembles for our weekly “Fredagsfika”. This is in contrast to the American tradition of Friday donuts or bagels, where no one is taking time off, nearly the amount of time it takes to eat a donut. Sometimes an enterprising coworker, or their spouse, will make their own cake or pastry for fika. I myself made brownies and snickerdoodles to add an American dimension to a Swedish tradition. All in all, my favorite fika treat has to be the kanelbulle, the Swedish cinnamon bun. Another cultural aspect is idea of the afterwork. I had never spent time with my coworkers outside of work, so the concept of grabbing dinner or going bowling with my fellow trainees was a foreign concept to me. This is one tradition I’m hoping to bring back to the US. I really like the idea of getting to bond with coworkers in a non-work setting, I think it promotes good teamwork. The last cultural difference isn’t so much a tradition, but more of activity. With a gymnasium on site, coworkers will gather three days a week to play innebandy (floor hockey). I joined nearly every time I could, and will tell you that despite being a technically non-competitive game, things get intense! I’m almost 100% positive this type of thing would never happen in the US, with coworkers getting injuries like twisted ankles relatively often, or using body defense against your boss.

Before this post gets too long, I want to summarize the places I’ve been to and the things I’ve seen. Over the past 6 months I’ve been to Gothenburg a fair share of times, Stockholm three times, Kiruna in Northern Sweden twice, Copenhagen, Oslo, and a whole slew of countries and cities on our Eurotrip. I’ve visited the SSC, OHB, GKN Fokker Aerostructures, ESA, GKN driveline in Paris and Safran on study visits. My sister and later some of my friends from home came to Sweden and allowed me to show them this amazing country. In short, it’s been an action packed and eventful six months. Six months I’ll remember for the rest of life.

Lastly, a small list of things that annoyed me about Sweden, because no where’s perfect. Number one, the prices. Good lord, living in Sweden is expensive. How does everyone dress so nicely and feed themselves at the same time? Is 80% of your income spent on food and clothes? Number two, speaking of dressing nicely, Swedes are too good looking. No one wants to feel unattractive for 6 months straight. Sometimes I seriously feel like the worst dressed person in this whole country. Lastly, topics of discussion. Yes, there are in fact things to talk about besides the weather and the “new” coffee machines they put in two months ago.

All that’s behind me now, for in a few short days I make my return to San Diego. Soon I’ll step off the plane into the warm Californian sun, and step forward into the next chapter of my career here at GKN.

Nick

 

Vi hade nöjet att träffa Didunoluwa Obilanade, en trainee från GKN Aerospace i Filton! Han jobbar likt Lisa med AM och har varit i Sverige på ett topphemligt projekt. Vi kommer faktiskt träffa honom igen när vi åker till England om några veckor, och det var trevligt att få en försmak av honom redan nu.

Jag tror Didunoluwa också tyckte det var trevligt att träffa oss, han skrev nämligen detta på Yammer:

“Back in Filton AMC after a great week learning from the Prometheus Engine team in Trollhättan. Whilst I was in Sweden I arranged to meet with the GKN Trollhättan Trainees, my Swedish counterparts. They hosted me with some delightful ‘Fika’ as we discussed the range of project work that we’ve been doing during our graduate schemes, how they differ and the importance of taking time like this to network and learn about the activities of our sites. In fact two of the trainees are currently on the American GKN graduate program, doing their international placement in Sweden, hence this was a very global graduate networking session. The Trollhättan trainees will be visiting the UK sites in March and I’m much looking forward to hosting them during their visit to the GKN Bristol sites.”

 

[os-widget path=”/signe90/nyfiken-p%C3%A5-dina-%C3%A5sikter” comments=”false”]

Vad har hänt nu sedan senast? Förra veckan avlutades på topphumör efter att ha varit på TraineeDagen! Fyra av oss traineer – Signe, Maria, Emma och jag själv – tillsammans med Magnus Hallberg åkte i fredags till Göteborg för att representera GKN på plats.

Så vad är det för event? Syftet med TraineeDagen är att studenter och nyexaminerade människor över hela Sverige kan vara med och träffa representanter ifrån ”de främsta traineeprogrammen i Norden” (hint hint) och få möjlighet att nätverka. Under hela dagen var det mingel med väldigt engagerade människor som gärna ville veta mera om oss på GKN, där vi fick möjligheten att berätta om vad vi som företag sysslar med och även om hur det faktiskt är att vara trainee här och vad vi gör för intressanta och roliga saker.

Under eftermiddagen höll även Emma och jag i ett fullsatt seminarium där vi presenterade om oss på GKN, vårt traineeprogram och så körde vi på med Guesstimations som var väldigt uppskattat! För er som inte vet vad Guesstimations är, så handlar det om att man genom olika logiska tankebanor och tidigare kunskap så ska man gissa sig fram till ett rimligt svar på en fråga. Ett exempel;

Hur lång tid tar det för JAS 39 Gripen att flyga mellan Göteborg – Stockholm?

• Vi vet att sträckan är ungefär 400 km.
• Gissar Gripen har en max hastighet på Mach 2 – ca 2500 km/h.
• Ser att det är mindre än en 1/6 av en timme – mindre än 10 minuter!
• (Ta samma exempel med Ariane 5 på en uppskattad 25 000 km/h är svaret under en minut!)

Sedan kan givetvis svaret variera och vara mer eller mindre rätt/fel beroendes på vad man antar och hur mycket tid som läggs på uppskattningarna. Men vi alla hade väldigt kul tillsammans med att lösa dessa frågor.

Hela dagen var väldigt givande, fyllt utav mingel och glada ansikten, med ett lyckat seminarium med massvis av frågor och skratt. TraineeDagen är något som verkligen kan tänkas vara med på igen, 5/5 toasters!

/Philip

Vi traineer har landat på kontoret igen efter en fantastisk liten Sverigeturné! I måndags så satte vi oss återigen i vår kära minibuss för att besöka intressanta företag såsom SAAB, ABB och GKN Driveline.

Vi var väldigt spända inför mötet med SAAB då vi skulle ges möjligheten att se slutmontering av JAS GRIPEN, vårt svenska stridsflygplan vilket vi i Trollhättan har designat och tillverkat flera versioner av dess jetmotor. Vi möttes av SAABs nuvarande traineer, vilket självklart var trevligt att höra mer om vilka SAAB är och vad de gör inom sina traineetjänster. Det var häftigt att få se slutmontering av JAS Gripen. Att stå under ett stridsflygplan hör inte till vanligheten och vi fick se duktiga operatörer som monterar detta för hand (!). Vi avslutade besöket med en trevlig middag tillsammans alla traineer.

Väl i Linköping passade vi på att jobba på LARM (Linköping Universitets arbetsmarknadsdagar), därav synen av ”servitörer”, och besöka flygvapenmuseet.

Det bar sedan vidare mot ABB i Västerås och deras traineer. De är hela 16 stycken som så snällt anordnade allt från en middag, till en företagspresentation av Dennis Helfridsson (Vice President för ABB Robotics Sweden), tur genom robotfabriken och inspirerande aktiviteter i deras robotlabb.

Vi avslutade denna Sverigeturné med att besöka vårt systerbolag GKN Driveline i Köping. Ett imponerande besök lett av Peter Sköld (SCIL Leader) där vi fick se skillnaderna mellan våra två verksamheter. En hög grad av automation, vilket är förklarligt då de tillverkar miljontals komponenter på ett år. Inte lika hög takt här i Trollhättan…

För att sammanfatta, en otroligt fin resa med stor variation på besök och tillfälle att skapa god kontakt med andra traineer och ledande personer inom företagen. Längtar tills nästa resa!

/Lisa

Glad alla hjärtans dag älskade läsare!

I dessa kärlekstider kommer här en varm hälsning från Holland. Naturligtvis undrar ni hur jag, Joel och Joakim har det här nere? Jag kan tyvärr inte svara för mina kära vänner, mer än att de verkar vara på topp när vi träffas – men här kommer i alla fall ett efterlängtat gästbloggsinlägg från mig!

Sedan månadsskiftet oktober/november befinner jag mig i södra Holland, strax utanför landets näst största stad Rotterdam. Mer exakt bor jag i Dordrecht, som faktiskt är Hollands äldsta stad och därmed väldigt mysig. Mitt i centrum av de äldre anrika stadsdelarna har jag en oförskämt fin lägenhet där jag stormtrivs. Så mycket att jag vid jul till och med åkte tillbaka hit redan i mellandagarna för att tillsammans med Joel, Jocke, David, Neil och ett gäng övriga vänner vi lärt känna här anordna ett episkt nyårsfirande!

Varje morgon promenerar jag fem minuter genom den vackra stadskärnan och tar sedan färjan över till andra sidan floden och Fokker Aerostructures i Papendrecht. Denna site är huvudkontor för hela Fokker-divisionen och inom en snar framtid också för hela GKN Aerostructures. Här är jag involverad i två projekt som båda kretsar kring paneler till flygplanskroppen för en privatjet. I det ena projektet arbetar vi med att ta fram en industriell infrastruktur för att hantera de stora metallplåtar som sedan sätts samman till det kompletta flygplanet. Med plåtar över 5m långa, endast 0,4mm tjocka och dessutom med ett stort antal hål och perforeringar, förstår ni att det helt klart är en utmaning att lyfta och transportera dessa ömtåliga produkter. Min roll är project support, vilket betyder att jag ansvarar för planering och uppföljning i projektet samt att se till att alla leverabler tas om hand om så att ingenting faller mellan stolarna. Ett roligt arbete och en mycket bra erfarenhet inför framtida projektledaruppdrag. Mitt andra projekt är knutet till tillverkningen av de allra första delarna av ovan nämnda paneler och här ansvarar jag för den dagliga planeringen av ett avsnitt i produktionskedjan. En minst sagt utmanande uppgift med så gott som dagligen ändrade förutsättningar från kund och intern produktion!

Allt som allt trivs jag mycket bra med livet i Holland och jag har träffat många nya trevliga människor, samt spenderat några roliga helger med mina svenska kollegor. Nu börjar jag äntligen ana vår i luften också, och eftersom jag ska stanna här ända tills slutet av april är jag helt säker på att jag har många härliga utflykter framför mig där jag kan upptäcka ännu mer av vad detta land har att erbjuda!

I måndags var det ännu en gång dags för lite kulturellt utbyte med våra amerikanska traineer. Denna gång var Super Bowl i fokus. För att inte förstöra skönhetssömnen när matchen direktsändes under söndagsnatten såg vi den i efterhand hemma hos Nick. Det blev en lugn kväll med mat, dryck och trevligt sällskap. Tur var väl också att Philadelphia Eagles vann för annars hade Nick i vrede nog slängt ut oss 😀  

Denna vecka medverkade GKN på CHARM, Chalmers arbetsmarknadsdagar, i Göteborg. På tisdag nästa vecka kommer vi traineer delta på Linköpings Universitets motsvarighet, LARM. Kom gärna förbi och säg hej om ni har vägarna förbi. Vi kommer även besöka GKN Drivline i Köping och hälsa på traineerna på ABB och SAAB, men mer om det nästa vecka.

 Nu ska jag ut i produktion och lyssna på fredagslåten. Trevlig helg!
/Maria

Bästa bloggläsare,

Det här blir troligtvis näst sista gången jag bloggar från Trollhättan och nu undrar ni säkert vart jag ska ta vägen härnäst men den karamellen suger jag på ett tag till så håll tillgodo.

En förmån som vi traineer har är möjligheten att få träffa chefer runt om i organisationen. Det är något som jag personligen tycker är väldigt kul och jag tror att mina traineekollegor håller med mig. Dels för att man får en väldigt bra inblick i organisationen och vad varje avdelning sysslar med och dels för att alla vi träffat är oerhört olika personlighetsmässigt. Olika personlighetstyper är något som jag tycker är väldigt spännande och efter att ha läst boken ”Omgiven av idioter” (rekommenderar alla att läsa den!) så blir det extra tydligt hur olika vi människor är.

/Signe