Aerobloggen

Hej igen

Nu var de länge sedan jag skrev på bloggen tänker säkert många av er. Med det har sina skäl, de senaste månaderna har det nämligen varit fullt upp med min utlandspraktik här i Newington.

I nuläget har jag varit knappt två månader i USA, och Newington. För att nämna lite snabb fakta om Newington så är det en site med 3 verkstäder, ungefär 150 st anställda. Här arbetar man främst inom två värdeflöden, med ett generiskt fokus på bearbetning. En spännande sak med siten här i Newington, jämfört med Trollhättan, är omgivningen. I Connecticut och kring Hartford ligger nämligen området som ofta kallas ”Aerospace Alley”, vilket kommer från att det ligger ett multum med företag inom Aerospace industrin häromkring. Som ni ser på kartan under så ligger det över 120 företag inom Aerospace industrin på en yta som är cirka 60 % Västra Götaland (här bor det samtidigt nästan 3,6 miljoner invånare!).

Här arbetar jag på inköpsavdelning i nära samarbete med deras SQE, och det är detta som sysselsätter majoriteten av tiden. Men utöver det har jag även fått vara med på lite andra projekt i företaget, ett NPI-Projekt, BPI-event samt en del mindre förbättringsprojekt där vi försöker lära av varandras verksamheter.

På fritiden har de blivit många äventyr, men eftersom flera av bloggens läsare även har ett arbeta att sköta så tänkte jag inte gå in på detalj utan istället nämna ett hastigt axplock. Besökt ett enormt(!) Casino i Mohegan Sun i söder, sightseeing genom Yale University, hikat bland höstfärgerna i skogarna i Vermont, vandrat ”the freedom trail” genom Boston där man fick följa de första fotstegen till hur the declaration of independence startade. Men häftigast hittills har nog varit besöket i New York. Detta var verkligen en metropol som jag kan rekommendera. Höjdpunkten var nog att vandra på, för mig, legendarisk mark på Wall Street och fått se the charging bull och the fearless girl.

Till vardags har jag även fått uppleva en rejäl dos av de amerikanska kulturen. Bland annat genom att fått testa på många nya restauranger och maträtter, firat halloween när man kommer utklädd till jobbet samt thanksgiving som nästan är större än julafton här. Skulle spekulera i att det är julklapparna som övervinner barnen till julafton, medan de äldre favoriserar denna nästan heliga kalkon. En kul anekdot är att alla på jobbet fick var sin kalkon att ta med sig hem precis innan thanksgiving, dessa delades ut av utklädda chefer inom företaget. Kanske är detta en bra lärdom att ta med sig hem till Sverige fast med julskinkan, vad vet jag?

Nu ska de dock bli fantastiskt skönt att få resa hem över jul, spendera tid med sambo, familj och vänner och frossa av julmaten. Men innan dess blir de en klassisk ”affärsresenär med samvetskval” och stressigt köpa alla julklappar på flygplatsens taxfree.

Wish me luck!

 

Hej igen

Då var man tillbaka igen på sin hemavdelning, nämligen som SQE på inköp. Här har inlärningskurvan varit brant de senaste dagarna och det har verkligen kryllat av möjligheter att nu få testa sina egna vingar.

Året som gick, med alla rotationer och olika avdelningar som det innebar, resulterade i att jag sammanlagt fick testa på 6 olika avdelningar inom företaget. Detta var en strategi jag hade för att försöka skapa ett stort och brett nätverk inom företaget, vilket jag idag är övertygad om att det kommer vara mycket värdefullt för min framtida roll. Detta har jag redan hunnit uppleva under mina första dagar på hemmaplan igen, främst när jag ställs inför utmaningar där jag behöver bedömningar från tekniska experter. Med de nätverk jag byggt upp och kontakter jag lärt känna, så går de nu väldigt snabbt att söka i det mentala arkivet för att identifiera vilka jag behöver kontakta och samarbeta med när jag ställs inför nya typer av utmaningar eller uppgifter.

Blickar man framåt så börjar snart utlandspraktiken att hägra. Förutsatt att det sista kommer att klaffa så kommer det för min del bära av till Newington. Detta är något som jag är otroligt taggad inför, både de spännande arbetsuppgifter, nya kollegor samt att få prova den amerikanska livsstilen i 6 månader. När det kommer till arbetsuppgifter så vill jag starta med att förklara för nya läsare att Newington ligger i Connecticut, som är en del av New England området. I New England området ligger ett stort utbud av leverantörer och kunder inom flygindustrin. Som SQE i Newington kommer det därmed finnas goda möjligheter att träffa och samarbeta med flera av dessa leverantörer. När det kommer till tiden utanför jobbet så känns det privilegierat att få arbeta där just mellan oktober-mars. Förvisso kanske vädret lämnar lite att önska, men man jag kommer för första gången få uppleva högtider som Halloween, Thanksgiving, St Patrics Day, Super Bowl etc. på plats. Till detta så är det bara en tågresa bort till att kunna besöka New York, Washington, Boston, Niagarafallen etc. Det känns kort och gott som detta kommer bli ett fantastiskt äventyr!

Så för att knyta ihop säcken för detta lite kortare blogginlägg så avslutar jag där jag börja. Tillbaka på avdelningen har man verkligen inte känt av någon ”industrisemester” i form av att man skulle sitta sysslolös, här är det fullt upp fram tills semestern. Så det blir några timmar till innan semester startar och jag reser till Australien för att ladda om batterierna.

På återseende i höst!

Hej alla läsare

Ifall ni har missat min presentation, så vill jag passa på att presentarea mig. Mitt namn är Nick och jag är en av årets traineer från den amerikanska delen av programmet. Jag arbetar i dagsläget vid GKN Aerospaces anläggning i El Cajon, Kalifornien (inte långt från San Diego). Vår anläggning är uppdelad i 9 stycken byggnader, där alla tillverkar olika delar inom det bredda utbudet som vi tillverkar till för några företag.

El Cajon kan delas upp i två affärsområden. Till att börja med har vi flygreparation, vilket sysselsätter nästan en tredjedel av våra anställda. Deras uppgift är att reparera turbinblad som har små defekter, ofta orsakat av korrosion. Den andra delen av verksamheten består av tillverkning av komponenter till olika flygmotorer.

I nuläget arbetar jag som kvalitetsingenjör. I byggnaden jag arbetar tillverkar vi tre kategorier av delar, Trent rear fan case, Allision kompressor case och ARC case. Som kvalitetsingenjör består mitt jobb utav att försäkra att våra komponenter möter kundernas krav. Man kan se arbetet med att försäkra att komponenterna möter krav och specifikationer på två sätt, antingen via proaktivt eller reaktivt arbete.

Att arbeta proaktivt kan brytas ner till att man försöker skapa förutsättningar för att varje detalj ska lyckas felfritt. Detta uppnår man genom att försäkra att alla krav är inkluderade korrekt och mätta på rätt vis. I nuläget arbetar jag mycket med dessa frågor för en ny ritningsrevision av vår Trent 7000 rear fan case. Detta arbete består till stor del av att på djupet analysera ritningsunderlaget som kunderna förser oss med, och utifrån dessa försäkra oss om att alla dimensioner mäts och sammanställs vid rätt tidpunkt i produktion. Vid nya produkter brukar våra kunder inspektera denna data för att försäkra sig om att tillverkningen är korrekt. För att uppnå detta arbete samarbetar jag med flera metodägare och produktionstekniker för att försäkra oss om att metoderna vi använder infriar alla krav och specifikationer. Jag arbetar även med en Senior Quality Engineer, Phil Lankford, inom mitt program för att framställa nya mätare för att uppfånga data från dessa dimensioner mer effektivt och noggrant. Från min tid här har jag lärt mig enorm mycket om design, hur man framställer modeller och ritningar samtidigt som man försäkrar sig om att den använda mätprofilen uppfyller den eftersträvade mätnoggrannheten.

Att arbeta reaktivt innebär att man bemöter verkligheten då, olyckligtvis, så drabbas komponenter av en avvikelse från kundens krav och specifikationer. När detta är fallet så består arbetet till stor del av att förstå uppkomsten av avvikelsen. Vilket kortfattat innebär att man tar reda på: Vad är det för avvikelse, var är den, vilka krav drabbar den, med hur mycket, och vad orsakade det? Att besvara alla dessa frågor är väldigt viktigt, både för oss själva och för våra kunder, men vanligtvis är mest fokus riktat mot hur uppstod avvikelsen? För alla avvikelser som uppstår så har vi möten där vi diskuterar grundorsaken samt korrigerande åtgärder. En metod för att upptäcka grundorsaken är att utnyttja 5 why, där man ställer en serie av frågor bestående av just varför? (t.ex. ”varför är hålet åt fel håll”, ”för att CNC-programmet borrade åt fel håll”, ”varför borrade CNC-programmet….”) tills ens sista svar lyckas belysa grundorsaken. De korrigerande åtgärderna kan delas upp i två kategorier, de kortsiktiga där man så snabbt som möjligt försäkrar sig om att avvikelsen inte har drabbat några andra detaljer. De andra sättet att arbeta med korrigerande åtgärder, långsiktigt arbete, där målet istället är att försäkra sig om att avvikelsen aldrig skall dyka upp igen. När avvikelsen väl har uppstått samlar vi in all data kring den för att förmedla våra kunder om situationen. Kunderna bestämmer sedan vad nästa steg blir, ifall man kan använda detaljen ändå, ifall man behöver åtgärda avvikelsen med någon form av reparation eller (i värsta fall) att detaljen inte accepteras. Ofta finns ett samband där jag upptäckt att ju tydligare och detaljrikt man kan förklara en avvikelse, desto högre är sannolikheten att kunden accepterar avvikelsen och köper produkten.

 

På de senaste månaderna har jag lärt mig massor inom tillverkningsprocessen, från ritning till färdig produkt som uppfyller alla kundens krav, men även hur man arbetar när så inte blev fallet. Jag har kvar en rotation här i El Cajon innan det bär av mot Sverige i September. Jag lovar att berätta mer om hur detta äventyr kommer att fortsätta!

-Nick

Hej igen

Då går ännu en praktikperiod mot sitt slut, och därmed skall nästa snart ta ann. På min nästa period kommer jag arbeta inom kvalité. Det kommer säkerligen bli ett kärt återseende i många av dem områden som jag tidigare har sommarjobbat samt studerat inom.

Under veckan har vi haft besök här på företaget från högstadieelever genom Topp. Det blev företagspresentationer, en tur i gymnasieverkstaden samt lunch tillsammans.

Nästa vecka är det dags för en ny aktivitetsvecka, och vi traineer kommer denna gången att styra skutan mot Tyskland för några spännande företagsbesök. Där kommer vi bland annat att besöka GKN Aerostructures, MTU, GKN Sinter Metals, Volkswagen och Airbus. Mer om vad vi fick se och uppleva utlovas i kommande blogginlägg. Det blir en resa på lite mer än 300 mil, vilket blir ett kärt återseende med vår minibuss från bl.a. europaresan i aktivitetsvecka 2.

Lyfter man blicken så börjar det även bli hög tid att planera och ordna med utlandspraktikerna. I nu läget verkar de som att alla traineer kommer att åka till olika anläggningar. Jag ser personligen fram emot denna utlandspraktik enorm mycket och jag tror det kommer att vara otroligt spännande, lärorikt och utvecklande. De flesta av traineerna är nu i slutskedet av att bestämma sina utlandsplaceringar, så fortsätt följ bloggen för mer information om vart dessa placeringar kommer att bli.

Avslutningsvis så vill jag tipsa alla anställda i Trollhättan att hålla utkik för de examensarbetesredovisningar som snart kommer börja dyka upp i kalendern. Vi traineer har träffat och umgåtts med examensarbetarna hela våren genom luncher och andra aktiviteter. Och från vad jag har hört från deras arbeten så kommer det finnas massor av presentationer med spännande slutsatser och upptäckter som bär av stapeln de kommande veckorna.

 

 

Ps.

Gjorde en kul reflektion över året som gått. Att avsluta studierna och börja arbeta har verkligen haft en enorm genomslagskraft på det dagliga livet. Inte bara från att arbeta varje dag, utan även upplevelserna som följer med det. Efter en snabb, bristfälligt noggrann, analys av året som gått kom jag fram till att jag har rest till 9 länder och därmed över 3000 mil. Det skall förtydligas att det inte bara är genom arbetet, utan semesterresor har bidragit med sin beskärda del. Men de har ändå gett upphov till ett liv och en vardag, så rikt på upplevelser att jag knappt kunde föreställa mig det när jag satt vid skolbänken för drygt ett år sedan. Så när man nu packar väskan för nästa resa som bär av mot Tyskland, så undrar ni kanske vad som driver en? Jag skall försöka besvara det genom att avsluta detta inlägg med delar av ett eminent citat om att vara på väg mot någonting.

”I’m not running away.

But this is one corner,

of one country, on one continent,

on one planet that’s …

never staying the same for a single millisecond.

And there is so, so much to see.

Because it goes so fast,

I’m not running away from things,

I’m running to them before they flare and fade forever” – Doctor Who

Hej igen

Missa inte tillskottet av ytligare en av våra amerikanska kollegors presentationer, nämligen Josh Bruggeman. Ni kan hitta hans presentation via följande länk

Den nya traineeuttagningen pågick under förra veckan, då vi under onsdagen och torsdagen hade två heldagar när de nya kandidaterna fick besöka oss på företaget, träffa varandra samt genomgå lite olika tester och övningar. Det skall bli otroligt spännande och se vilka som blir nya kollegor och medarbetare i nästa års kull av traineer. Under onsdagen fick vi celebert besök när David kom på besök och deltog under uttagningen. Somliga säger att de var hans gränslösa intresse för de nya kandidaterna som drev honom att flyga hem över dagen för att delta på detta evenemang, medans andra talar om att de var på grund av en skidresa med familj, vi kommer nog aldrig att få veta.

Det har även pågått training days de senaste två veckorna på GKN, och ni trogna läsare är säkert bekanta med att detta är ett event där medarbetarna på företaget får möjlighet att gå spännande kurser för att utvecklas och lära sig nya saker. Jag har personligen försökt gå på flera av kurserna, mest med fokus på mina intresseområden inom kvalité och förbättringsarbete. En höjdpunkt här var en robusthet kurs där min tidigare handledare och mentor Peter Hammersberg var med och föreläste. Personligen tyckte jag Peter hade mycket intressant att berätta och särskilt ett exempel lyste fram lite extra. Peter förklarade mycket om skillnaden mellan symptom och grundorsaker när vi analyserar problem i våra processer. En tanke som är värd att återkoppla är exemplet där man kan ha fantastiskt bra uppföljning på en process, och med god noggrannhet kunna följa upp processens utfall i kritiska parametrar. Detta kan dock vara helt avskilt från att förstå processens underliggande variation, d.v.s. bara för att man har bra koll på en process innebär det inte att den är stabil, det är förståelsen för processens variation och beteende som är nyckeln till ett framgångsrikt förbättringsarbete.

Detta var allt för denna gången!

På återseende

 

Hej igen

Ett projekt som vi traineer har varit delaktiga i de senaste veckorna är läxhjälp tillsammans med Intize. Intize är en ideell förening som bedriver mentorskap i matematik. Som en del av vårat årsprojekt att stimulera intresset för teknik bland ungdomar, och då känns matematik som en given hörnsten för att väcka detta intresse. Är du intresserad, eller känner ni någon som kan vara intresserad så är det bara att dyka upp, alla är välkomna!

Men kanske mer spännande för många av er läsare så vet ni att det snart börjar bli dags för uttagningsdagarna för nästa uppsättning av traineer. Jag tänkte därför spendera lite av detta inlägg för att berätta mer om vad det innebär att vara trainee, samt vad man kan förvänta sig och vad man kan få uppleva. Ni som följer bloggen sedan tidigare är säkert bekanta med grunderna i traineeprogrammets utformning, nämligen att man genomför 10 veckors praktikperiod på olika avdelningar. Det fina med detta är att möjligheterna och friheten att röra sig mot nya områden känns obegränsad. Eftersom traineeprogrammet är 30 år gammalt inom företaget så är företaget och dess olika avdelningar väldigt rutinerade att ta emot nya personer, och kombinerat med det egna ansvaret och friheten som tilldelas traineen så blir möjligheterna enorma. För min egen del till exempel så kunde jag med enkelhet dela min nuvarande period till två 5 veckors perioder för att bredda mina lärdomar och mitt interna nätverk så mycket som möjligt.

Men företagets rutin av traineeprogrammet genomlyser även när man ser hur öppna och intresserade höga chefer är att få träffas med oss över intervjuer där dem kan dela sina erfarenheter och historier. Bland annat så har vi i måndags suttit ner med Mike McCann (CEO GKN Aerospace Engine Systems) för andra gången för att lära oss mer om hans erfarenheter och syn på ledarskap, företaget, branschen etc. Eller för att nämna ett annat exempel så tog det mindre än 2 arbetsdagar att lyckas boka 4st högt uppsatta chefer inom produktion för intervjuer. Detta privilegium att vanligtvis högt uppsatta chefer delar med sig av sin tid för att dela sina lärdomar med oss känns fantastiskt värdefullt och lärorikt på ett praktiskt sätt som annars troligtvis skulle vara svårt att införskaffa sig via utbildningar eller litteratur.

Att vara trainee öppnar även många dörrar externt, det vill säga att vi traineer har ännu inte upplevt ett enda nej när vi kontaktat andra företag och bett om att få träffa dem på studiebesök eller dylikt. Så många gånger känns möjligheterna att skapa sitt externa nätverk minst lika goda som att skapa sitt interna nätverk. Och med den tekniskt avancerade bransch som vi verkar inom, så kan ni tänka er att det finns massor av aktörer som arbetar med alla möjliga typer av fantastisk teknik, och möjligheterna att lära av varandra blir därmed nästintill obegränsade.

För att krydda detta lite extra så har vi traineer även ett eget årsprojekt som jag nämnde i början av inlägget där man får möta minst sagt oväntade arbetsuppgifter för en ingenjör. Vi får genomgå ledarskapsutbildningar, uppleva besök från andra traineer och skolor, följa med på tjänsteresor och andra externa utbildningar och mycket mycket mer. Så för att avsluta detta inlägg så kan man summera traineernas största utmaning som att istället få tiden att räcka till, för det är så mycket man hela tiden vill göra och uppleva. Och då är det tur att man har sina driva traineekollegor som hela tiden samarbetar för att få kalendern att gå ihop så att vi kan ta tillvara på varje chans som ges.

 

På återseende

 

Efter hemkomsten från England startade jag på min nya avdelning, nämligen Materallabbet. Här har huvudfokus varit på Metallografi, men jag har även fått fantastiska möjligheter att följa med och få inblick i några av de andra avdelningarna inom materiallabbet.

Mina förkunskaper inom materiallära kunde varit bättre, men det är otroligt spännande att komma in som en novis och få möjlighet att träffa alla duktiga specialister, få prova att använda avancerad utrustning och skapa sig en bild av dem analyser vi gör in-house. För varje dag som går börjar jag mer och mer förstå hur viktig materialkunskap är inom vår industri, våra produkter och våra processer. Denna förökade insikt känns väldigt nyttig att införskaffa för att bredda mitt tidigare fokus av kvalité och variationsorienterat förbättringsarbete.

Det fina med att göra rotationer inom traineeprogrammet är enligt min mening främst två saker. Till att börja med skapar man sig ett ovärderligt nätverk, där man snabbt kan identifiera spetskunskaper inom företaget vilket ger en känsla av att man är redo att möta alla typer av utmaningen i sin framtida karriär, för experthjälpen finns alltid bara ett samtal bort. För det andra så lyckas man få tillräckligt med insyn och en grundläggande kunskap inom olika områden för att kunna förstå och uppskatta värdet som olika avdelningar skapar. Detta var en av punkterna som flera av dem ledare vi träffat har försökt belysa. Nämligen att en nyckel till framgångsrikt ledarskap handlar om att kunna förstå och uppskatta värdet som olika individer och avdelningar skapar på företaget, samt hur detta värdeskapande interagera med varandra och vilka synergieffekter det kan skapa.

Glöm inte att gå in och titta under presentationer av traineer, där vi har fått tillskott av en presentation av vår amerikanska kollega Nicholas Ninivaggi. Ni hittar presentationen under följande länk

 

 

Hej kära läsare

Förra veckan var några av oss traineer inom AES och IGP på besök i England. På flera av företagen som vi besökte så hade man kommit imponerande långt inom olika Lean tekniker samt arbetet inom automation, jag tänkte därför ägna detta blogginlägg till att berätta mer om vad vi fick ta del av. Två platser som imponerade på oss var Luton (Aerospace, Special products group) och Erdington, Birmingham (Driveline)

Våra kollegor i Luton tillverkar främst cockpit-fönster, skärmtak och avisningssystem. En spännande iakttagelse här var hur produktionslinan var utformad och fokuserad mot takttiden. Takttiden innebär att man fördelar kvantiteten av kundens efterfrågade mängd över den tid som finns tillgänglig att utnyttja inom produktionen, med daglig variation kan alltså dessa variera och det krävs noggrann planering för att möta kundens efterfrågan.

På plats kunde vi bevittna processer uppbyggda av arbetsbänkar, där längden för arbetet på varje station var inställd i förhållande till takttiden. Operatörerna var utbildade och träninade för att kunna utföra arbeten i flera olika stationer så att det inte fanns några flaskhalsar eller operatörsberoende uppgifter (t ex om operatörerna är sjuk). Processernas utfall visualiserades bredvid produktionslinjen med en uppsättning av vertikala plaströr, alla med en rubrik för varje produkt. Färgade plastbollar användes för att fylla upp dessa rör på daglig basis med status av flödet i produktion; röda bollar användes för skrotdelar, grön för genomförda enheter, och andra färger för att beteckna omarbetningar etc. Kundernas efterfrågan på producerade produkter per dag redovisades bredvid dessa rör. Detta visuella system gjorde det möjligt för alla inblandade inom tillverkningen att tidigt kunna identifiera kvalitet- eller leverans-problem. Sett till hela värdeflödet så underlättade detta system att identifiera flaskhalsar eller andra processteg som ofta drabbas av avvikelser, och åtgärder blir enklare identifiera och snabbare att adressera. Det var även iögonfallande att se hur detta visualiseringssystem och strukturen av flödet hjälpte att förbättra produktiviteten och lagandan bland operatörerna.

En av de andra platserna vi besökte var GKN Driveline i Erdington, Birmingham. Här tillverkar de bland annat drivaxlar inom bilindustrin åt kunder som JLR, Bentley och Nissan. Skillnaden mellan produktionstakten i Erdington och Trollhättan var häpnadsväckande. I några av våra egna flöden här i trollhättan kan vi ha volymer av några få detaljer i veckan, ibland ännu färre (t.ex. inom rymd), medan i Erdington kunde de sträcka sig från hundratals enheter till tusentals enheter per vecka. För att underlätta flödet på ett sådant ställe som Erdington så hade de implementerat förbättringar och genomgått stora framsteg inom automation. Ett exempel på denna automatisering är en förökad användning av robotarmar för att förflytta delar genom tillverkningen, men även in och ut genom olika operationer och behandlingar. Det fanns även andra exempel på maskiner som visade häpnadsväckande snabbhet och storlek. Bland annat fanns det automatiserade maskiner som kunde utföra operationer på ett fåtal sekunder, och i samma fabrik hade de även en färgningsmaskin som storleksmässigt var den största i hela landet. Tillsammans har alla dessa maskiner hjälpt till att minska cykeltider, kostnader samt förbättrar kvalitén jämfört med mer manuella alternativ.

När det gäller implementeringen av Lean fanns det stora PVD (primary visual display) områden med tydliga värdemätare som fokuserade på effektivitet, kvalitet och leverans. På vårt besök kunde vi se att praktisk problemlösning och kontinuerlig förbättring var två områden som hela tiden arbetades med inom tillverkningen, med stort intresse och stöd från alla nivåer från hela organisationen. Skärmar kunde visa på hur stora framsteg man gjort mot leverans, och hur förbättringsarbetet med kvalitetsfrågor påverkade utfallet av tillverkningen. Man hade även försökt utforma hela fabriken så att flödet skulle kunna bli så effektiv som möjligt. Nyckeln till att skapa detta system var tvåfaldigt. Först ett gediget intresse och förankring ifrån företagsledningen, men även att de hade ett arbetsschema som möjliggjorde en tidslucka som avsatts för varje enskild arbetare i fabriken för att varje vecka fokusera på arbetet kring Lean. Jag tror att den här gången har engagemanget kring förbättringsarbetet varit en nyckel till framgång för anläggningen. Vi blev mycket imponerade av vad vi såg i dessa platser när det kommer till arbetet med att implementera lean och öka graden av automatisering. Även om allt vi såg inte är tillämpbart hos oss i AES på grund av t.ex. de olika produktionsvolymerna, så är jag övertygad att vi kan lära oss något från våra kollegor i SPG och Driveline.

På återseende!

/ Neil

Hej Igen

Ingen har väl missat att ansökan för Traineeprogrammet fortfarande är öppen fram till den 28 februari. Ett spännande tillskott för nästa års kull är att vi nu söker dig som är Civilekonom eller motsvarande.

Du kan hitta ansökan på följande länk:

Programmet är utformat på precis samma sätt som det vanliga trainee programmet, d.v.s. att du är en del av trainee gruppen, genomgår utbildningar, rotationer och utlandspraktik på precis samma sätt. Enda skillnaden är att din framtida roll på företaget är tänkt inom finans och ekonomi.

Låter detta intressant och du känner dig nyfiken på att läsa mer? Då rekommenderar jag en spännande läsning av tidigare traineen Gustav Söderbergs inlägg, som också hade en bakgrund inom ekonomi och finans.

 

På återseende

 

Hej igen

Som Emelie nämnde i tidigare inlägg har vi traineer precis haft några hektiska dagar i Linköping. Detta var tre väldigt spännande och lärorika dagar med många höjdpunkter. För mig personligen tyckte jag det var otroligt spännande att prata med Saab och deras långsiktiga arbete med förhandlingar och avtalsskrivande. Till detta så var det även kul att träffa så många talangfulla studenter på Larm, som visade stort intresse för GKN Aerospace och GKN Driveline. En avslutande höjdpunkt var att få komma till helikopterflottiljen och se några av helikoptrarna där, bland annat fick vi en detaljerad genomgång av motorn till en Black Hawk helikopter, vilket var otroligt spännande.

Tiden börjar även lida mot sitt slut för min nuvarande period inom fabrikation. Det mest spännande här har varit ett projekt jag fått driva för hur vi skall arbeta med uppföljning av vårt förbättringsarbete med kvalité. Grovt förenklat så handlar detta mycket om att visualisera data om t.ex. avvikelser för att lyfta grundorsaker till ytan. Detta förenklar arbetet för oss att identifiera och eliminera variation i våra processer vilket resulterar i förutsägbara robusta processer. En kul iakttagelse jag gjort efter att arbetat med detta är att dem lärdomar jag fick genom förvärvet av ett svart bälte i Lean Six Sigma är lika användbara och applicerbara om man arbetar inom inköp med leverantörer, eller inom produktion med breda förbättringsprojekt. Det fina med detta tycker jag är att man inte behöver vara detaljerad expert inom ett område bara för att kunna arbeta med förbättringar, det handlar istället till stor del om att följa vissa universella metodiker för att systematiskt bryta ner och visualisera problem på ett sätt som gör dem mer begripliga.

Avslutningsvis tänkte jag ge er ett axplock av några av dem sakerna som händer för mig i framtiden, kanske extra kul för er läsare som själva går i tankarna att söka traineeprogrammet vars ansökan är öppen fram till 28 feb. Idag skall jag och Emelie föreläsa för alla examensarbetare inom företaget om hur det är att vara trainee, följt av en middag senare på kvällen. Det blir även ett längre möte med VD:n Mike McCann. Nästa vecka blir det avslutning på avdelningen och dags att börja lämna över projekt och arbetsuppgifter till kollegorna. Detta följs av Englandsresan med spännande företagsbesök, samt första mötet med våra amerikanska trainee kollegor. Efter hemkomsten från England blir det först en tvådagars ledarskapsutbildning tillsammans med traineerna innan jag startar min nya period på Materiallabbet, veckan avslutas av ett skolbesök här på företaget när Lyrfågelskolans 6e klass kommer på besök.

På återseende!