Nu är jag tillbaka igen från en veckas semester i USA, närmre bestämt New York och Connecticut. När jag ändå var i krokarna passade jag på att hälsa på GKN Aerospaces site i Newington där bland annat förra årets trainee, Niclas Persson, gör sin utlandstjänst (har hört rykten att han ska göra ett gästinlägg inom kort).
På plats blev jag varmt välkomnad av Oscar Höglund som sedan drygt ett år jobbar som Engineering Manager i Newington. Förutom information om deras GKN site så fick jag en rundvandring i produktionen, vilket var jättekul och lärorikt. Jag har verkligen fått ett annat perspektiv på vår site i Trollhättan. Jäklar var stora vi är. Vi är bland annat mer än 10 gånger fler anställda här och vi har en massa fler processer utöver bearbetning som jag har tagit lite förgivet innan.
Förutom Oscar och Niclas jobbar 2-3 andra svenskar där också, och Newington i sig är vana med svenskar. Joakim Andersson, Engine Systems CEO jobbade som general manager i Newington under några år. Fun fact: det finns en graverad sten under ett träd inne på området där det står något i stil med ”tack Joakim Andersson för allt du gjort för oss”.
På grund av fotoförbud får ni nöja er med en bild utanför ingången och så bjuder jag på en bild av Niclas och mig i Central Park istället 😀
Det är Emelie från förra årets traineegrupp här (vad hände med tiden, känns som det var så nyss jag började men redan är jag ”förra årets trainee”?!). Jag tänkte göra en liten comeback i min bloggkarriär, trots att bloggen ju är överlämnad till de nya stjärnorna på GKN. Som ni kanske misstänker redan så är jag iväg på min utlandspraktik (inne på min andra månad) och befinner mig därför i San Diego, Kalifornien. Ska man vara helt exakt så är jag faktiskt i El Cajon när jag skriver detta, ca 20min öster om San Diego för det är där vår site ligger (jag bor dock i San Diego).
Siten här består av ett gäng byggnader som var och en har sina produkter. Ironiskt nog är jag än så länge mest involverad i den enda byggnaden som tillverkar militära prylar, och som jag därför inte får röra mig hur som helst i eftersom jag inte är amerikan. Ska jag ut i produktionen måste jag ha någon med mig hela tiden vilket blir lätt frustrerande efter ett tag. Snart kommer jag dock dra igång ett projekt om automation i en annan byggnad – och där får jag rör mig fritt! Jag spenderar även en hel del tid med lean-teamet här på siten och får därför vara med på diverse event och utbildningar. Senast i onsdags fick jag vara med på del 1 (av 4) i en Lean-utbildning.
Det är en helt annan värld här borta på så många sätt. Till att börja med lagerhålls detaljer utomhus! Det är ju helt otänkbart hemma (metaller, regn, snö, kyla etc är ingen jättebra kombo). Men här går det utmärkt (för ett tag i alla fall) eftersom det sällan regnar, snöar eller är kallt. Detsamma gäller förresten mig nu när jag tänker efter: jag befinner mig mycket utomhus här eftersom det är soligt och varmt för det mesta.
Jag bor i en studio (dvs en enrummare) vid Mission Beach, ca 100m från stranden. Det är såå härligt att bara gå utanför dörren och kunna springa längs stranden, sola, och se solnedgångar. Jag trivs! På helgerna försöker jag testa ett nytt hikingställe varje vecka (det finns så många här omkring!) och även en ny del av staden varje vecka. Än så länge har allt vart fantastiskt! Förra helgen åkte jag upp till LA, men jag var inte jätteimponerad. Tycker San Diego är mycket trevligare på alla sätt!
Ha det grymt alla läsare och så kanske vi hörs igen!
I mitt första inlägg så pratade jag om min tid hittills på GKN, från exjobb till en fortsatt tjänst på RnT och till min position som trainee idag. Det har varit en rolig första tid som trainee där jag fortsätter att jobba med projekt inom RnT och additiv tillverkning (AM). Jag vill ju hemskt gärna berätta vad jag jobbar med för projekt för er läsare, tyvärr så är det svårt när jag jobbar med utveckling. GKN vill så klart hålla på alla goda ting för sig själv! I allmänhet så undersöker vi hela tiden vilka av GKN’s motorkomponenter som vi kan tillämpa additiv tillverkning på. Många komponenter utgår från stora och dyra smiden eller gjutgods vilket vi sedan bearbetar till slutlig form. Ibland bearbetar vi bort närmare 80 % av grundmaterialet vilket bara blir till spill, galet va? Det gör att vi har stor nytta av additiv tillverkning för att istället bygga upp material vilket i sin tur leder till mindre och billigare smiden eller gjutgods att köpa in. Vi har redan idag flygplan som flyger runt om i världen med tillämpad additiv tillverkning, vilket vi är stolta över. Det är trots allt höga kvalitetskrav som måste mötas för att få komponenter till att flyga, både från oss själva och våra kunder men även myndigheter.
Något som jag däremot kan dela med mig av är en speciellt rolig möjlighet som jag fick för några veckor sedan. Jag fick förfrågan att tala på ett internationellt seminarium på Chalmers i Göteborg. Seminariet, Frontiers of Additiv Manufacturing, samlade cirka 200 personer från en mängd olika företag och universitet som på ett eller annat sätt jobbar med additiv tillverkning. Jag delade med mig om vad vi på GKN Aerospace har utvecklat genom åren och vad vi idag har flygande i luften tillverkat med AM. Det var väldigt roligt och utmanande att få tala inför så många och långt mer erfarna människor än jag själv! Det var första gången på en stor scen och jag måste erkänna att det var lite nervkittlande. Men skoj var det!
Seminarium på Chalmers, Frontiers of Additive Manufacturing
/ Lisa
Dagens visdomsord: Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort
– Astrid Lindgren
I fredags var jag, Emma, Lisa och Maria på Högskolan Väst och deltog i en tjej-debatt kring varför så få tjejer söker sig till ingenjörsutbildningar. Senaste åren har detta varit en nedåtgående trend i större delen av landet och syftet med debatten var att diskutera vad vi kan göra för att ändra på detta. De som deltog var elever från 9:an, gymnasiet och högskolan, samt en rektor från gymnasiet och personer från näringslivet. Eftersom vi hade olika bakgrunder och perspektiv blev det en väldigt intressant diskussion och vi kom fram till att problemet uppkommer redan i unga ålder. Vår teori var att många unga tjejer har prestationsångest och tror helt enkelt inte att de klarar av en ingenjörsutbildning eftersom de ständigt får höra hur svårt det är att ta sig igenom en. Vi berättade om vårt traineeuppdrag där vi kommer prata med niondeklassare om bl.a. vad en ingenjör gör om dagarna och vi fick mycket positiv feedback över detta.
Från tjej-debatten
Som ensam tjej på min avdelning så tycker jag att det är viktigt att dessa frågor uppmärksammas och att man arbetar för att locka fler kvinnor att söka sig till ingenjörsutbildningar. När jag var yngre hade jag ingen koppling till ingenjörsyrket, varken genom familj eller vänner och det tog lång tid för mig att förstå vad en ingenjör egentligen gör. Därför tror jag att det är viktigt för unga personer, speciellt tjejer, att få träffa kvinnliga ingenjörer för att få någon form av förebild och se att det är möjligt för en tjej att bli ingenjör. Det är verkligen spännande och varierande att vara trainee när aktiviteter som detta ingår i ens dagliga arbete. J
Nästa vecka åker jag och Philip på studiebesök till Tyskland men det får ni höra mer om i mitt nästa inlägg.
I lördags var större delen av traineegruppen domare på Trollhättans deltävling i First Lego League där GKN stod som huvudsponsor. Detta gjordes även som en del av vårt traineeprojekt med mål att inspirera unga till teknik. Tanken att behöva jobba på en lördag är kanske inte så lockande för alla, men i detta fall var det faktiskt riktigt roligt!
Som en liten bakgrund kan jag säga att First Lego League är en tävling för grundskoleklasser där de antingen på sin egen fritid eller i samband med skolans teknikundervisning får konstruera och programmera en legorobot för att sedan tävla genom att genomföra olika uppdrag på en bana. Lagen genomför även ett projekt i samband med detta där de kommer på lösningar till olika aktuella problem. För detta år var temat ”Hydro dynamics” där ungdomarna skulle komma på lösningar till vattenrelaterade problem, exempelvis dagens höga vattenkonsumtion i västvärlden eller vattenbristen i u-länder. Exempelvis kom det fram förslag om appar som loggar vattenanvändningen eller en vattenblandare som separerar rent dricksvatten och smutsigare dusch- eller handfatsvatten för att sedan användas till olika ändamål som lösning av problemen.
På tävlingen blev vi tilldelade olika domarroller där man kunde vara allt från robotdomare till kärnvärdesdomare. Själv var jag teknikdomare och fick bedöma konstruktion och design av legorobotarna samt programmeringen som låg bakom. Hela 15 lag deltog i tävlingen men det kunde endast bli en vinnare, Team Dalenium, som mottog äran, en legopokal samt 30 000 i resebidrag för att kunna delta på den skandinaviska tävlingen i Oslo. Inte illa för en högstadieklass. Samtliga lag var enormt duktiga och hade verkligen tänkt igenom sina projekt och utformning av robotar. Det var roligt att se drivet hos deltagarna och jag tror verkligen att ett event som detta är viktigt för att öka teknikintresset hos dagens ungdomar.
Vinnarlaget Team Dalenium tar emot sitt pris
På hemavdelningen inköp går det fortsatt bra, projekten rullar på och jag får träffa massor av nya människor på företaget. Eftersom traineerotationerna är så pass korta är det svårt att få något större ansvar för exempelvis en leverantör där det är viktigt att ha långa relationer. Istället har jag fått genomföra projekt kopplade till inköp som innebär att jag får gå runt på företaget och prata med människor från hela organisationen.
Sedan sist har Projekt Dropship lagts lite på is då vi insåg att det till viss del gick ihop med Projekt Balken. I Projekt Balken undersöker vi hanteringen av spares för att se om den skulle kunna ske mer effektivt på något annat ställe än i produktionen. I detta projekt har jag hittills hunnit träffa operatörer i de olika verkstäderna samt materialstyrare och DQR för att få en överblick av hur nuläget ser ut. Nästa steg är att fundera på hur styrningen av detta kan se ut i framtiden och därefter värdera huruvida detta är möjligt att införa eller ej.
Jag har även fått ett nytt projekt som vi kan kalla Projekt Konfliktmineraler. En bakgrund till detta projekt är att krigförande grupperingar i Kongoområdet bryter och säljer mineraler för att finansiera sin verksamhet, dessa mineraler är exempelvis guld, tenn, tantal och volfram. För att lösa detta problem försöker vi strypa efterfrågan hos mineralleverantörer som stödjer krigförande grupperingar och därför är det viktigt att veta om/hur våra leverantörer arbetar med dessa mineraler.
Tanken med mitt traineeupplägg är att jag har Inköp som hemavdelning och att jag mest troligt kommer få en fast tjänst här efter traineeprogrammet. Eftersom jag inte jobbar så mycket med mina kollegor på inköp så var jag lite nyfiken på vad man faktiskt gör i det dagliga arbetet som inköpare. Jag har nu därför blivit tilldelad en ”fadder” på inköpsavdelningen, nämligen Elin Elmdahl, en tidigare trainee och numera inköpare av gjutgods som jag får skugga och hjälpa vid sidan om mina egna projekt. Elin tar med mig på leverantörssamtal och lär mig om de olika programmen man arbetar i som inköpare, vilket inte är det lättaste i början, men det är roligt och dagarna går fort! Här kommer en liten intervju med Elin:
Namn: Elin Elmdahl År inom GKN: 11 år (exjobb 2006, trainee 2007) Jobbar med: Inköpare gjutgods
Beskriv GKN med tre ord: Multinationellt Aerospace företag.
Vad gör man på inköp? Man har det huvudsakliga kommersiella ansvaret för leverantörer, utvärderar nya leverantörer, anskaffar material, förhandlar kontrakt och konflikter som uppstår under gällande kontrakt.
Vad är det roligaste med ditt jobb? Det är en dynamisk miljö med många kontaktytor. Externa kontakter och någon resa emellanåt till leverantör ger extra krydda i vardagen.
Vad är det tråkigaste med ditt jobb? Det ingår en del administrativt jobb t.ex. att granska blockerade fakturor pga. en obalans i inköpsordern mellan godsmottag och mottagna fakturor.
Varför ska man bli inköpare? Då har man stor möjlighet att påverka och förbättra samarbetet med GKN’s leverantörsbas. GKN är inte bättre än sin ”Supply Chain”. Om inte de levererar i rätt tid, till rätt kvalitet och rätt pris kommer inte GKN heller att lyckas.
Har du några andra visdomsord du vill skicka med till våra läsare? Det finns många gamla drakar på GKN. Var inte rädda för att be dem om råd. De delar gärna med sig av sin visdom.
Tiden går snabbt framåt och höst är snart vinter. Men utöver att jag börja frysa på morgonen, har det även hänt en del under veckan här i GKN Aerospace i Trollhättan; vi har nämligen blivit med besök – två gånger!
Kan börja med att vrida tillbaka klockan till i måndags förra veckan; vi alla traineer från GKN strålades samman för att åka till Siemens Industrial Turbomachinery i Trollhättan. Där, träffade vi Kim Halvorsen som är site manager för verksamheten i Trollhättan och även Siemens egna trevliga traineer ifrån en annan Siemens site i Finspång! Vistelsen började med en riktigt bra företagspresentation av Kim för att prata om deras verksamhet, historia, hur det styrs i organisationen samt vad deras produkter omfattar i förhållande till Siemens som en global koncern. Sedan, fortsatte Kim att visa oss runt i verkstaden och deras produktion av komponenter till olika stationära gasturbiner – där var vissa delar verkligen enorma! Finns mycket att säga om besöket, men det var minst sagt imponerande att få höra om och se deras verksamhet.
GKN samt Siemens traineer – med Kim Halvorsen i mitten
Efter vår vistelse under förmiddagen, så fick Siemens traineer hänga med oss tillbaka till GKN. Siemens började med att visa sig vara riktigt trevliga lunchkamrater, och på grund av det fick dem stanna kvar på området och såklart också få lyssna lite på vad vi gör på här på GKN i Trollhättan, i samband med en spännande rundtur i området och verkstäderna. Dagen avslutades sedan på det enda riktiga sättet vi vet hur man avslutar en dag – med en ordentlig fika alla tillsammans.
Men veckan slutade inte där, utan senare på onsdagen fick vi också ett studiebesök ifrån Strömstad gymnasiets tekniska klasser. Inför eftermiddagen möttes vi traineer av 15 glada elever och även två entusiastiska tekniklärare. Hela eftermiddagen präglades av roliga frågor och intressanta funderingar under både presentationer och verkstadsturer, vilket slutligen också resulterade i en halvt (väldigt) hes Philip – det fanns så mycket att berätta och det var kul att få svara på lite kluriga frågor från både elever och lärare.
Ja, då är det dags att sluta skriva och fortsätta jobba 🙂
Det har nu gått hälften av tiden på min hemavdelning Rotors. På denna avdelning utvecklar GKN bland annat turbiner till Europas raketprogram Ariane. Förutom att kontinuerligt leverera komponenter till Europas nuvarande raketprogram Ariane 5, sysslar avdelningen med utveckling och förberedelser av komponenter inför kommande Ariane 6, med planerad första uppskjutning 2020, samt projektet PROMETHEUS som beskrivs nedan. Då jag tjuvstartade min tid på GKN redan i juni hade jag redan varit på avdelningen i ett par månader innan traineeprogrammet igång.
Tidigare under sommaren var jag delaktig i en förstudie inom projektet PROMETHEUS. Detta franskägda och nyligen startade projekt har som mål att utveckla en raket med metan som bränsle. Likt samtliga andra rymdrelaterade projekt har PROMETHEUS en krystad förkortning som lyder ”Precursor Reusable Oxygen METHan cost Effective engine. Man frågar sig vad som hände med ”U” och ”S”? Min del i projektet handlade om att utvärdera initiala designförslag av rotor och stator samt uppskatta rimligheten i uppsatta kundkrav. Väldigt stimulerande uppgift!
Efter uppstartsveckor på traineeprogrammet återvände jag till avdelningen trainee och arbetar nu under projektet Vinci. Inom Vinci-projektet har GKN design- och produktionsansvar för två turbiner till raketen Ariane 6’s överstegsmotor Vinci. Turbinerna driver motorns två bränslepumpar som i sin tur förser motorns brännkammare med bränsle. Till skillnad från PROMETHEUS är Vinci inne i en kvalificeringsfas där vi som turbinleverantör skall visa på att vår produkt uppfyller motorns kravspecifikation. Kvalificeringsfasen involverar täta samarbeten mellan produktion, testingenjörer och CAE-analytiker. Min roll i projektet behandlar utvärdering av turbinegenskaper som funktion av produktionsavvikelser. Spännande!
PS. How do you organize a space party? You planet!
I onsdags firade GAS (GKN Aerospace Sweden) 5 år och då bjöds det på semlor. Semlor i oktober (!?) är något nytt för mig, men med den starka fikakulturen här på GKN så ska man väl inte vara förvånad. Det är nästan så att fredagsfikat förtjänar ett eget blogginlägg en vacker dag. I vårt traineegäng verkar det än så länge som att Lisa har avdelningen där man inte håller igen när det kommer till fredagsfika utan varje vecka utklassar allt vad vetelängder heter.
Hur som helst var det ju GAS 5 år som jag skulle skriva om. Det var alltså 5 år sen Volvo Aero blev uppköpta av GKN. GKN är inte ett lika känt varumärke inom Sverige som Volvo är, min mamma förklarar till exempel för nära och kära att jag jobbar på ”gamla Volvo Aero”. GKN är ändå ett stort globalt företag med över 58 000 anställda, där GAS faktiskt är väldigt framstående verksamhet inom GKN Engine Systems. Man har alltså gått från att vara lillebror inom Volvo till att bidra med ’best practice’ inom GKN, superkul! Men att marknadsföra GKN är viktigt och det är något som vi traineer får vara en del av bland annat genom vårt traineeprojekt där vi träffar grundskolelever och genom att vara ute på högskolors arbetsmarknadsdagar.
Att vara trainee på GKN är väldigt varierande, vi får verkligen testa på allt möjligt bland annat genom rotationer på olika avdelningar, utlandstjänst och diverse traineeuppdrag. Ett varierande jobb med många möjligheter var precis det jag sökte när jag letade jobb i våras och på så sätt känner jag verkligen att jag hittat rätt. Både arbetsuppgifter och alla roliga uppdrag samt alla sociala sammankomster vi traineer hittar på bidrar till en stor känsla av sammanhållning och engagemang. I tisdags var vi till exempel ett gäng traineer som lite spontant åkte in till stan efter jobbet och åt och bowlade. Sarah, en amerikansk trainee inom IGP, tog hem vinsten den här gången 🙂
Emma och Philip bowlar
Just nu är jag på min hemma avdelning kvalitet där jag driver ett projekt inom verksamhetssäkring. Jag får bland annat lära mig massor om allt från EUs miljölagar till IT säkerhet. Utmanade och spännande, perfekt med andra ord! Vill ni veta mer om mig och min bakgrund så kika in min presentation.
I nästa inlägg kommer jag förhoppningsvis berätta om min visit till Newington, en av våra amerikanska Engine System siter, som jag ska besöka om ungefär tre veckor. Håll ut(kik)!
De senaste 20 år av mitt liv har jag spenderat vid olika skolor och universitet för att lära mig nya saker och utvecklas som person. Jag har lärt mig lite om allt möjligt: allt mellan himmel och jord och allt mellan supersträngar och universums yttre kant. ”Knowledge is bliss” som ni vet.
Jag avslutade mina civilingenjörsstudier för några månader sedan, vilket markerade slutet för min formella utbildning. Dock innebär det inte att jag slutat utvecklas. För det första går jag fortfarande livets hårda skola, den verkar jag aldrig komma undan. För det andra lär jag mig nya saker varje dag här på GKN. Tänk vilket privilegium att få utvecklas på jobbet genom att få arbeta med roliga och utmanande projekt. Den möjligheten är självklart en av anledningarna till att jag gör detta traineeprogram. (Som ni vet är den största anledningen att jag får kickstarta min bloggkarriär genom programmet.)
Denna vecka har jag funderat särskilt mycket på min utveckling. Detta beror dels på att de senaste två veckorna har vi haft Training Days här på företaget. Det innebär att vi åtnjutit möjligheten att närvara vid en mängd kurser och föreläsningar med syftet att göra oss bättre på att vara bäst. Det kan ni läsa mer om i Philippos blogginlägg från några dagar sedan.
Den andra och viktigare anledningen till att jag funderat på min utveckling just denna vecka är att mina kära fadder, Andreas Åhwall, lämnade oss igår. Han har gått vidare till Fokker för sin utlandspraktik i sex månader. Det har fått mig att reflektera över de kloka råd Andreas har förmedlat. Han har hjälpt och stöttat mig under min första tid här på GKN, ledsagat mig till att bli en bättre människa och medarbetare, samt tränat mig till att bli en starkare löpare (Andreas är nämligen professionell elitlöpare. Ni kan läsa mer om Andreas här).
Det är alltid svårt att behöva säga farväl till en god vän.
Andreas, vi saknar dig. Lycka till i Nederländerna!
Philip heter jag och det är numera dags för mig att äntligen få sätta mina tankar ned på papper, eller snarare upp på nätet, genom att skriva mitt första blogginlägg om mina första veckor på GKN Aerospace Engine Systems här i Trollhättan. Om ni vill läsa mer om vem jag är och vad jag har för bakgrund, så får ni mer än gärna kika här, kan annars inleda med att jag är en global trainee här på företaget i GKN internationella traineeprogram (IGP) och möjligheterna som en trainee verkar hittills vara helt fantastiska.
För min del, har jag landat på avdelningen Heta Strukturer för civila jetmotorer och som en global trainee innebär det att jag kommer spendera sex hela månader här på min avdelning. För dem som inte vet, så heter min avdelning heta strukturer på grund av faktumet att vi främst hanterar design, analys samt produktkonceptet i sin helhet för de varmaste delarna i en jetmotor som har med GKN Aerospace att göra – med arbetstemperaturer upp mot 800 grader. Affärsområdet med civila jetmotorer är annars för mig oerhört intressant, och för GKN Aerospace också väldigt stort och viktigt inom företaget.
Vad har jag då gjort dem senaste veckorna? Väldigt mycket! Främst, har jag fullt upp nu med ett projekt som tyvärr inte får skrivas om på bloggar, men som är lika spännande som det är hemligt. Jag är också annars delaktig i andra projekt där jag utför och tar ansvar för vissa analyser av diverse komponenter för olika civila jetmotorer vid omdesign och tester. Hittills ett häftigt och roligt arbete! Utöver projekt från min avdelning, har vi traineer även ett roligt traineeprojekt som vi tillsammans har tagit oss an – läs även Signes inlägg nedan för att få reda på mer.
Dem senaste två veckorna har det även varit s.k. ”Training Days” där vi inom företaget kan skriva upp oss på diverse kurser som har med organisationen, flyg- & rymdindustrin samt olika processer inom företaget att göra. Har personligen skrivit upp mig på ganska många kurser och hittills har det varit spännande rakt igenom; att lyssna på experter inom sitt område berätta om vad de gör samt i vilken riktning företaget går i samband med deras områden. Allt om människor och hur vi arbetar, till hur våra produkter faktiskt fungerar. Lärorikt och bra!
Kan också skriva lite snabbt om IGP här i mitt första inlägg som kan vara intressant för er läsare som kanske kliar på huvudet om våra olika traineeprogram. IGP (International Graduate Programme) är GKNs internationella program som tillhör koncernen GKN plc, över alla deras divisioner globalt varav en division är exempelvis Aerospace. Programmet består av tre stycken sex-månadersplaceringar och sedan två stycken mer omfattande placeringar på cirka 22 månader vardera – där man får möjlighet att resa runt, jobba med olika projekt och samtidigt få träffa människor över världens alla hörn. Jag och Signe är då förnuvarande i vår första placering här i Trollhättan. Vid fler frågor, släng gärna in en kommentar eller hör av er till antingen mig och/eller Signe så svarar vi gärna på frågor.
Slutligen, ska det bli skoj att fortsätta se hur alla projekt i Trollhättan bär av och vilka möjligheter som finns inom IGP. Har börjat dyka i vad man kan ta sig an med min placering nu i Trollhättan, och sedan vart man kan resa och fortsätta träffa drivna och härliga människor härefter – men när man stormtrivs, har man verkligen inte bråttom med att planera sin resa härifrån.
