Aerobloggen

Här följer en redogörelse om olika studiebesök som jag och Linn fått möjlighet att göra på GKN-anläggningar och leverantörer runt om i Kalifornien.

Tillsammans med elever och lärare från Aerogymnasiet var vi på GKN i El Cajon. Siten tillhör Engine Systems och har produktion liknande den hemma i Trollhättan. Man tillverkar och utför service på kalla och varma strukturer, statiska och roterande, från turbinblad till stora fläkthus. Här använder man också en unik process för att bearbeta fram ribbor, förstärkningar och flänsar ur plåtar och komplexa detaljer. Processen kallas Chemical Milling (kanske kemisk fräsning men troligtvis etsning på svenska) och går ut på att man belägger ytan man vill bearbeta med ett keramiskt skikt. Sedan ritsar man bort skiktet på områden man vill göra tunnare och sänker ner detaljen i ett bad. Stark och upphettad syra gör att man kan avverka material snabbt och med precision, även på beständiga titanytor. Processen har historiskt sett varit i blåsväder för arbetsmiljön den medför, dess miljöpåverkan och restprodukter som skapas och det har krävts rigorösa kontroller för att ha tillstånd att använda den.

[Bild från besöket i El Cajon kommer snart :O ]

Vi har också varit på Carlton Forge Works i utkanten av Los Angeles (Paramount) som sedan 2009 ingår i PCC-koncernen. Så som namnet antyder ägnar man sig åt smiden, stora och svåra smiden och med GKN som största kund tillverkar man bland annat turbinhus, fläkthus (de som El Cajon får senare), spolar och flänsar. Smidesgodset är stort och därmed också hammare, pressar och valsar.

Företaget TIMET utvinner och förädlar titan till legeringar som i stor utsträckning säljs till flyg- och rymdindustrin. I staden Henderson som sitter ihop med Las Vegas hälsade vi på TIMETs anläggning där man framställer titan ur mineralet rutil. Förädlingen sker genom den så kallade Krolls-processen i vilken titanoxid från mineralet reagerar med klor, destilleras, förenas med magnesium och förenklat förklaras. Produkten blir rent titan i form av ett stort, poröst cylinderblock (titansvamp) men har dittills krävt en hel del energi. Detta är delvis svaret på varför fabriken ligger mitt ute i öknen, eller rättare sagt nära Coloradofloden och elproducerande Hooverdammen.

I nästa vecka ska jag och Linn åka till lilla Camarillo (väster om Los Angeles) och den lilla GKN-fabriken där endast ett fyrtiotal anställda jobbar med att forma plåt genom trycksvarvning. Jag hoppas inte jag ljuger för mycket om jag säger att man genom att trycka verktyg mot roterande plåt skapar cirkulära metallkomponenter som till exempel kan sitta och skydda fläktens inlopp.

 

Nu måste vi förbereda inför helgens firande av nationaldagen. Ha en bra helg och på återseende!

Mikael

I skrivande stund sitter jag på ett flyg från Amsterdam till Göteborg (dock publicerat när jag landat). Har nämligen varit och besökt fyra GKN siter. Började med Aerospace i Trollhättan, sedan Driveline i Köping, Aerospace i Santa Ana och sist Fokker i Amsterdam.

Förra veckan besökte jag Aerospace i Trollhättan och Driveline i Köping. Det är spännande att se hur olika våra verksamheter egentligen är fast vi ändå ingår i samma koncern. Bortsett från att vi gör olika produkter så har vi helt olika produktionsflöden. Aerospace siter har låga volymer, Driveline siter tillvekar hundra tusentals produkter per år och Powder Metallurgy siter tillverkar miljarder produkter per år. Detta ställer helt olika krav på produktionsflöden och styrning av flöden, speciellt när man ska industrialisera nya produkter.

Efter besöket i Sverige tog jag flyget till Los Angeles. Fick för första gången flyga med Airbus A380, väldigt bekvämt och tyst flygplan. Besökte Aerospace siten i Santa Ana och hade intervjuer med deras GM och fyra program managers. Precis som jag skrev i tidigare inlägg så vill jag förstå hur olika aspekter av program management hanteras och samla best practice. Lyckades också träffa Mikael och Linn lite snabbt innan alla möten startade 🙂

Igår hade jag ett liknande möte med Fokker i deras lokaler på Schiphol med deras ansvarige för program management. Kan säga att Fokker är väldigt duktiga på att dokumentera och standardisera sina processer och procedurer samt lessons learned som de använder sig av vid nya program. Det var allt jag hade för denna gången.

Önskar alla en fin midsommar!

Hejsan! Tänkte bara tipsa om en artikel som Framtidens Karriär publicerat om teknikutveckling inom flyindustrin och GKNs arbete tillsammans med universitet, högskolor och forskningsinstitut för att minska miljöpåverkan.

Länk: http://framtidenskarriar.se/ingenjor/artikel/framsteg-inom-flygindustrin-kan-minska-utslapp/

GKNs presentation på sidan är också kul läsning, här förklarar några tidigare traineer hur det är att jobba på företaget och vad de gör idag.

Här är den: http://framtidenskarriar.se/ingenjor/foretagspresentation/fascinerande-och-stimulerande-utmaningar-hos-gkn-aerospace/

Ha det bra!

 

Nu börjar det roliga, nu börjar vi med data insamlingsfasen! All planering vad gäller projektets faser, aktiviteter, milstolpar och typ av data som ska samlas in är klar. Det har tagit sin tid att lämna definiera fasen men en väl genomarbetad definiering sätter grunden för resten av projektet.

Tillsammans med mitt team tar vi nästa steg i projektet, vi befinner oss i data insamlingsfasen nu. Vi har valt ut ett par siter inom alla divisioner för att genomföra benchmarking. Som en del av projektet kommer jag besöka dessa GKN siter för att genomföra intervjuer och förstå hur olika aspekter av program management hanteras och samla best practice. Denna information kommer att samlas och sedan lagras centralt för framtida användning av alla GKNs fyra divisioner.

Första besöket blev på en Driveline site i Birmingham. Väldigt praktiskt i och med att jag bor i Birmingham. Jag träffade Bob, en person som är ansvarig för program inom Europa, och vi pratade om hur de arbetar med program management utifrån olika aspekter. Mycket bra person och givande samtal! Det jag var ute efter var bland annat hur man mäter programmets effektivitet, processen, allokering av personal, finans, styrning och rapportering av program samt kompetens.

Nu är jag i Sverige för att göra liknande besök och intervjuer på Aerospace i Trollhättan och Driveline i Köping. Att få se andra delar av GKN och träffa personer från de andra divisionerna är väldigt spännande och lärorikt. Rekommenderar alla, och framförallt er blivande traineer, att ta chansen och upplev andra delar av GKN. Vem vet, det kanske bidra till nya sätt att tänka, nya kunskaper och erfarenheter.

 

Vi är snart halvvägs in i utlandspraktiken och det har blivit dags att dela med sig av vad jag och Mikael faktiskt jobbar med här i Santa Ana. Astech, som siten heter har tillhört GKN Aerospace sedan 2002, här är man specialiserade på svetsad honeycomb-material som tillverkas på plats. Dessa använder man sedan till produkter inom både den kommersiella som den militära flygindustrin. Fördelen med att använda ett honeycomb-material jämfört med ett solitt material är delvis viktmässiga, man har även ljuddämpande egenskaper samt att det är ett väldigt hållbart alternativ som även med hjälp av svetsning kan repareras vid behov.  Man använder honeycomb-materialet till flera olika komponenter som tillverkas här i Santa Ana, två exempel är utloppet från motorn på Boeing 747-8 samt ”Thrust Reverser Inner Wall” till Boeing 737 max. Jag och Mikael är inblandade i flera projekt här på siten och bland annat i 737 max- programmet där vi är en del av utvecklingsgruppen för svetsning. Vårt huvudsakliga projekt för den gruppen går ut på att prova ut en ny metod för svetspreparering. Det betyder att vi får jobba med allt från planering till genomförande av experiment samt utvärdering. Vi är även inblandade i ett projekt som genomförs tillsammans med GKN i Trollhättan, där vi planerar för framtida komponenter som kan tillverkas i honeycomb för att utnyttja fördelarna med tekniken som utvecklas här i Kalifornien.

Nog om våra vardagssysslor, istället bjuder jag på en inblick i förra helgen aktivitet då jag gav mig ut bland vågorna för att surfa. Efter mycket tid i vattnet kom jag faktiskt även upp några gånger i ståendes position. Vi får se hur mina färdigheter utvecklas under kvarvarande veckor i surfparadiset.

 

 

Någon kanske undrar vad det är för rubrik och vad den säger. Den förklarar vart jag har tillbringat min närmsta tid.

Birmingham, den första staden. Där bor jag i just nu temporärt. Det är en fantastiks stad på många sätt, bla har den Englands yngsta population och för det andra är det Englands Venedig = många kanaler och vatten vägar.

I Redditch jobbar jag. Jag jobbar och lär mig division FP&A inom Aerospace ( finansiell planering och analys). I sin enkelhet betyder det att man levererar samt efterfrågar indikativ finansiell data för beslut som divisionen ska ta för att möta sin strategiska plan och åtaganden för långsiktigt överlevnad. Samt att man har kolla på hur alla de olika affärsenheterna sköter sitt arbete inom samma område månad-månad och ger dem utmaningar – Kortsiktiga som långsiktiga. Aerospace är Cirka 17000 personer inom 62 olika ”siter” i 15 länder. Så det är lite att stå i… Aerospace är indelat i 5 olika Business Streams där “AES” Aerospace Engine system  (där alla Traineerna ni läser om här är anställda) är störst med huvudkontor i Trollhättan, Sverige.

Redditch kontoret saknar en fabrik. Men den saknar inte människor. Jag har turen att just nu i Redditch är det väldigt många i yngre medelåldern som jobbar från flera olika länder. Och ungdomar från andra sorters Graduates programs inom GKN. Det känns som jag är tillbaka på ett mer ”seriöst” utbytesprogram inom skolvärlden. Vi samåker, vi leker, vi träffas, vi umgås, vi delar erfarenheter och vi hjälper varandra med saker som uppstår när man är ny i ett land eller stad – Absolut fantastiskt.

I Stockholm var jag som ni kanske läste om med RiHi för diskutera vårt projekt för asylsökanden som vi hoppas kan fortlöpa.

Oxford – Plymouth – Cardiff – London med flera, har jag haft möjligheten att besöka på min fritid under mina första veckor i England

Just nu är jag tillbaka i Trollhättan för att njuta av den svenska sommaren. jag bara skojade. Jag jobbar här 2 veckor för att jag ska börja jobba med FP&A på AES inom kort. Om några dagar är jag tillbaka med fish and chips till lunch, blir gött.

Glöm inte att hålla koll på hemsidan om nyrekryteringar och andra nyheter inom Flyg och rymdindustrin. Kika gärna in möjligheterna på det andra divisionerna också. GKN har något för alla typer – Faktiskt.

På micro nivå: http://www.gkn.com/aerospace/media/news/Pages/GKN-Aerospace-Filton-Wins-Large-Company-Award-at-Bristol-and-Bath-Apprenticeship-Awards.aspx

 (Jag tänkte att jag skulle klistra in 2 bilder. En är talande med GKN folk och en annan är på en skyllt) Just nu funkar dock inte tekniken så dem får komma senare.

Njut av sommarn vänner!

Vi fortsätter med uppdateringar från So Cal (South California). Veckan har faktiskt bjudit på vårt första besök av svenskar. Under onsdagen fick vi besök av GKNs tredjeklassare på teknikcollege tillsammans med deras lärare på GKN Magnus Ek och Per Ingemansson samt vår traineeansvariga på HR, Magnus Hallberg. Under en heldag fick ungdomarna och deras något äldre resesällskap och tillika lärare/ansvariga presentationer och rundvandring i produktionen på siten här i Santa Ana av många av våra fantastiska program managers. Självklart dukades det upp en trevlig lunch halvvägs in i besöket för att hålla energin på topp. Både stjärnorna på GKN Santa Ana och våra besökare hyllade dagen som nog får gå till historien som vecka 22s bästa arbetsdag 2016. Gymnasieklassen har dröjt sig kvar i LA några dagar och imorgon så ska jag försöka guida runt den liten äldre delen av sällskapet (Magnus, Magnus och Per) på äventyr i denna otroliga och stora stad.

Planering och genomförandet av dagen har tagit en del arbetstid men nu är vi tillbaka i våra projekt igen. Vi har sedan tidigare utlovat information om det vi jobbar med här i Santa Ana, men det är något ni kommer att få vänta med ett litet tag till.

RiHi initiativet är avslutat och 14 kandidater lyckades få praktik hos företag via mässan som anordnandes den 17 Mars. Kul! Vi traineer vill att RiHi lever vidare och ambitionen är att sprida konceptet vidare till andra delar av Sverige. RiHi har uppmärksammats av andra företag och myndigheter och därför åkte några av oss traineer till Stockholm i måndags för att prata om möjligheterna att ta RiHi till en nationell nivå. Mötet var med en representant från Arbetsmarknadsutskottet i riksdagen och ett annat stort företag.

Vi träffades för att diskuterade Arbetsmarknadsutskottets vision och mål inom tidig kompetenskartläggning samt vad de kommer göra för att uppnå målen. En del av deras arbete är att få ut asylsökande i jobb så fort som möjligt och det är här RiHis koncept faller i linje med deras vision.

RiHi fick full support och nästa steg blir att konkretisera organisationskonceptet som ska användas! Mer information om RiHis framgång kommer här på bloggen och på RiHis Facebook sida.

 

 

Så har turen kommit även till mig att rapportera från USA och min temporära hemstad Cincinnati, Ohio (Midwest USA). Här har GKN Aerospace tre fabriker som, liksom i Trollhättan, tillverkar delar till civila flygplansmotorer, militära flygplansmotorer samt den amerikanska rymdindustrin. Till skillnad mot min tid i Trollhättan som jag kommer spendera inom rymdprogrammet kommer jag här att mestadels jobba mot de civila motorprogrammen, vilket är väldigt spännande, lärorikt och utmanande! Jag har hittils utvecklat ett program som ska analysera den data som kommer ut från mätmaskinen för att kunna se om det finns några värden som är utanför satta toleranser och var dessa är lokaliserade på detaljen. Men jag tänker att det kanske är mer intressant att höra om hur livet skiljer sig här på andra sidan havet jämfört med livet i Sverige istället för att jag ska grotta ner mig ännu mer i Microsoft Excels härliga Visual Basic – värld?

Jag bor under mina tre månader i en lägenhet på ett lägenhetshotell där jag har ca 5 mintuers körning till jobbet. När jag landade(efter många om och men) och skulle checka in frågade jag i receptionen om man kunde gå någonstans i närheten och äta lunch. Svaret jag fick säger allt om livsstilen – ”Jaaaa, det kanske du kan. Men det är ju mycket lättare att ta bilen, det är ju ändå så nära och lätt att hitta!” Öh, ja, precis. Så jag tog bilen de 300 meterna till närmsta ställe för lite mat. Senare på kvällen trotsade jag den amerikanska stilen och tog en promenad dessa 300 meter för att köpa med mig mat tillbaka till rummet. Det gick jättebra, men man fick gå över parkeringsplatser eftersom trottoarer är en bristvara härborta och folk tittade på en som om man vore en utomjording.

Något som facinerar mig mycket är att allt är och ser ut precis som det gör på film. Husen ser ut som dom gör i amerikanska serier, vägarna likaså. Bilarna och tillhörande parkeringsplatser är nästan dubbelt så stora som i Sverige, skolbussarna är lika gula som på film (och ser ut att vara från mitten av 1900-talet) och polisbilarna ser ut som de Sheriff-skämtbilar som finns i komedier (eller så har jag bara missuppfattat allt och bilarna i filmerna inte alls är ett skämt i sig). Matportionerna är lika stora som jag hade föreställt mig och att få med sig en låda med resterna från tallriken är något man inte ens behöver be om, det får man nästan alltid oavsett hur fin restaurang det är.

Vad tycker jag nu då efter att ha tillbringat nästan fyra veckor i landet där allt är möjligt? Livsstilen är fantastisk om man lever i stunden! Maten är underbar, vädret facinerande(ena helgen 9 grader och regn, nästa helg 30 grader och sol – påminner lite om svensk midsommar), amerikanerna extremt artiga och trevliga och shoppingen är underbar. Men jag kan inte annat än medge att det inte är ett hållbart levende i längden; varken för mig personligen, personerna i min omgivning eller miljön. Men det är inte diskussioner jag vågar mig på här, det får vi ta en annan gång. Jag avslutar med en bild från Cincinnati skyline, vi hörs!

Hej igen! Nu följer fortsättningen på förra veckans inlägg från Linn och Kalifornien. För att ge känslan av detta är en reseblogg ska jag försöka att inte skriva om arbetet, utan mer om livet på fritiden.

Att skicka traineer och andra medarbetare till siten i Santa Ana verkar ha varit tradition de senaste åren. För oss betydde det många tips, råd och kontakter inför vår vistelse, väl här också ett medärvt nätverk av kollegor, vänner och rutiner. Numera äter vi lunch på veckodagsspecifika restauranger i roterande schema, tacos till tisdagsmiddag och bor i Huntington Beach. Igår var vi med kollega ut i segelbåt, imorgon bär det av till Universal Studios i Hollywood (klädda att passa nya parken med Harry Potter-tema troligtvis) dessutom har fjärde-juli-firandet redan börjat planeras. Listan över saker vi vill och borde hinna är lång men vi arbetar på hur vi ska beta av så mycket som möjligt under de helger som många amerikaner tycks ägna åt och på jobb.

Förra helgen var vi på utflykt i Kaliforniens inland. Två timmars östlig biltur tar en rakt ut i öknen och en samling stenhögsliknande berg, några palmer och få djur (inklusive skallerorm och tuppgök) som man valt att skydda i nationalparkens namn. Joshua Tree (på något sätt efter yucca-palmen) är ett fantastisk stort område avsett för vandringsturer, klättring på klipporna och övernattningar i tält och/eller husvagn. Vi valde att promenera i nästan sex och en halv timme, det var bra. Sen blev det nödmiddag på tacossnabbmatsställe och övernattning på ökenmotell.

Med ömma ben och hudar passade söndagslinbanan upp på berget San Jacinto perfekt. Väl uppe på tvåtusensexhundra meters höjd var terrängen inte lika svår som dagen innan och med svalkande tio grader och snö, var vi till och med lite tunt klädda. Utsikt över Palm Springs och ökendalen, några timmars tur i skogen och tre sorters ekorre.

Ha det gött!