Aerobloggen

Då var den första veckan avklarad. Veckan har varit full med olika slags information och under verkstadspraktiken som började i onsdags så bytte man arbetsuppgifter lika ofta som vädret skiftade här i Trollhättan (d.v.s. väldigt ofta). Vi traineer satt under fredagsmötet och var fullt överens om att den första veckan inte alls kändes som en vecka, utan snarare som en månad. Det var så mycket ny information hela tiden så varje dag när man kom hem så var man helt slut i huvudet.

Just nu håller vi på med verkstadspraktiken i två veckor till. Min verkstadspraktik fick jag börja med på Fabrikationscentra där de är i slutskedet av sitt IAF2-projekt, ett projekt som inkluderar hela produktionssystemsframtagandet av Fabrikationscentrat. Ett mycket intressant projekt som det ska bli kul att följa. Förhoppningsvis kan man till och med kanske förlägga en praktikperiod där senare, jag ska jobba för det i alla fall.

Idag skulle jag varit med vid plasmasvetsningen, men p.g.a. att det inte fanns några produkter vid den operationen så fick jag istället gå med och se hur det går till när operatörerna gör den sista utsmyckningen på “sina” framtida arbetsområden. Det är verkligen spetskompetens som inryms vid varje arbetsoperation. Det tillsammans med ett grymt kvalitetsfokus har fått mig att förstå varför man föredrar Volvo Aero, man vet liksom vad man får för något. Ett annat stort fokus just nu är miljön, och där bidrar IAF2-projektet till att minska vikten på det färdiga godset, då man går från ett tidigare gjutet gods till att nu istället vara fabricerat. Dock medför detta svårare tillverkningsmetoder och större krav på kvalificerad personal, men det är sådant som finns och håller på att trimmas in nu.

I och med min första vecka på Volvo Aero så har det även varit en första vecka med pendling mellan Göteborg och Trollhättan för mig. Jag måste säga att det har fungerat bra, fastän det är drygt 2,5 timmes restid varje dag. Kan trafikplanerarna få till det och prioritera avgångarna mellan Göteborg och Trollhättan nu när järnvägsbanan blir färdig (det ska bli dubbelspårigt hela vägen) så bör tiden snarare gå ner mot 2 timmar total restid per dag. Det är dock skillnad på att pendla kollektivt och att pendla med bil. Nu har jag tid att ta igen missad sömn eller läsa några bra böcker på vägen, saker jag ändå skulle gjort hemma. “Några bra böcker” är för närvarande en bibba tysk kurslitteratur, jag har nämligen bestämt mig för att bli flytande i tyska. Kan bli några tågresor känner jag innan det blir verklighet… 🙂

Det var allt för denna gången. På återläsande!

Här kommer du kunna följa Volvo Aeros traineer 2012/2013. I bloggen kommer vi beskriva hur det är att jobba som ung ingenjör på företaget. Första veckan på traineeprogrammet är nu avslutad. Veckan har varit fullspäckad från måndag morgon till fredag eftermiddag med introduktion för att lära känna företaget och framtida kollegor samt verkstadspraktik. Det har varit väldigt spännande och lärorikt. Vi i traineegruppen är alla nyexaminerade ingenjörer. Närmare presentationer kommer på bloggen inom kort.

              Fr.v. Henrik, Claire, Martin, Hanna och Fredrik

Idag är min sista arbetsdag i staterna. Det är både skönt och sorgligt, skönt att få komma hem och få semester men sorgligt för att jag inte vet när/om jag kommer tillbaka. Jag har verkligen trivts här borta, amerikaner är trevliga och lätta att prata med. Vädret måste man ju också nämna om man är svensk och det har varit fantastiskt bra. Ändå verkar de som bor här inte sådär jättenöjda med vädret men det är väl typiskt mänskligt, inget är någonsin bra nog. Jag kan varmt rekommendera ett besök här iaf. New York var riktigt mäktigt. Var nästan så man kände att man varit där förut, troligen p.g.a. alla filmer och serier man sett som utspelat sig där. Central Park var nog min favorit, en oas mitt i all stress.

 

Nä jag tror jag bryter här, detta får bli min sista officiella handling som trainee på Volvo Aero.

Vi ses hemma i Sverige!

Guten abend!

Löjligt att upprepa det hela tiden, men tiden går så ruskigt fort här nere. Tänka sig att det redan gått två månader sedan jag kom ner med min stabbiga gymnasietyska. Även om inte den blivit mycket bättre så har jag verkligen uppskattat möjligheten att få bo i Tyskland. Det är ett härligt land med mycket att se och uppleva och en matkultur att (ordagrant) dö för. Så här mycket protein, läs kött, har jag aldrig ätit på så kort tid och jag undrar om det verkligen är så hälsosamt. Men kom igen, för att låna ett uttryck från cybervärlden, YOLO!

I onsdags kom Olivia ner och stannar här i två veckor. Det var skönt att träffa henne igen efter två månader. Vi är visserligen vana att träffas rätt sällan, men det här var lite väl lång tid! Hittills har jag mest visat henne runt i staden och vi har ätit massa god mat. Nästa vecka tänkte vi börja beta av de obligatoriska sevärdheterna; det finns bl.a. massa häftiga slott och palats att titta på, men vi tjuvstartade redan idag med ett besök till djurparken!

Auf wiedersehen!

PS. Vill passa på att hälsa de ny traineerna välkomna. Vi ses i september!

Då är man äntligen snart framme vid sitt livs första ”riktiga semester”, så länge jag kan minnas har det varit sommarlov från olika typer av utbildningar som har gällt på somrarna (+sommarjobb!) Det känns att man samlat ytterligare några vuxenpoäng, men det ska nog gå bra – jag tror jag kan vänja mig vid att ha semester. =) Imorgon jobbar jag sista dagen innan det är dax för lite ledighet. Det är dock imponerande hur fort tiden har gått sedan mitten av september och första dagen på traineeprogrammet. Det är inte utan anledning man brukar säga att tiden går fort när man har roligt!

Planerna inför utlandspraktiken går också framåt; jag har idag börjat nysta lite i olika möjligheter till boende. Ska bli skoj!

Trevlig sommar!                                          

Isabelle

“Untill you pull and deploy your parachute you are dead!” Det var med dessa ord upprepandes i bakhuvudet man klev in i det lilla flygplanet som skulle ta en upp till 14 000 ft och starten på ett fritt fall på 60 s ner till 5 000 ft där man förhoppningsvis skulle fortsätta färden under en utvecklad och fungerande fallskärm. Som ni förstår i och med detta inlägg så fungerade fallskärmen som den skulle! Har hittills gjort 3 hopp och det känns som det kommer bli fler.

Förutom att hoppa fallskärm som har tagit upp större delen av min fritid det senaste så har jag mest slappat på stranden och ätit god mat. Jag njuter helt enkelt. Vet inte hur jag ska klara av att komma tillbaka till Sverige om det inte blir bättre väder hemma snart för här är man verkligen bortskämd med bra väder. Igår kom det visserligen en åskskur med golfbollshagel men efter 4 timmar så var det blå himmel igen.

Volvo sponsrar ett lokalt baseballag här och i lördags var det dags för den årliga picknick som Volvo bjuder på. Samtliga anställda med respektive var bjudna till en särskild del av stadion som Volvo hade hyrt. Här bjöds det på korv med bröd och hamburgare och lite senare blev det även glass. Detta var en mycket trevlig tillställning som tyvärr slutade med att hemmalaget förlorade. Det var på det hela en mycket trevlig upplevelse och jag tror inte det var så många som brydde sig om vem som vann egentligen…

 

Som vanligt är det fullt ös – både på jobbet och på fritiden. Så det har faktiskt varit lite skönt med några fyradagarsveckor på sistone pga. högtider och student. Sedan jag skrev sist har vi haft ytterligare en omgång av Training Days här i Trollhättan. Denna gång var inga pass obligatoriska utan vi valde helt efter behov och preferens. För min del blev det lite av varje; RM 12, Design Practice Welding, Materialteknik, Exportkontroll m.m. Detta var även ett bra tillfälle att sätta sig in i lite, för mig nya, arbetsinstruktioner inför planerade arbeten.

Under försommaren så har vi också hunnit med två telefonmöten (hela traineegruppen + traineeansvariga från HR). Det har varit kul att höra hur alla har det och hur vardagen är på respektive arbetsplats och i respektive land. Kul att höra att alla är som vanligt och att mötena blir nästan som när vi träffas på riktigt! =)

När det gäller fritiden så har tävlingssäsongen kommit igång på allvar – härligt! Vi har väl inte fått något strålande tävlingsresultat än, men eftersom vi just nu klättrar lite i utbildnings- och svårighetsgrad är det mer fokus på att få till en bra helhet och känsla i ritterna. Denna vecka pågår uppladdning och träning inför nästa tävling som är på lördag. Ska bli skoj!

Tidigare idag hade vi möte om min planerade utlandspraktik hos Snecma i Vernon (Frankrike). Det ser lovande ut, vilket är härligt efter vårens tidigare äventyr gällande utlandspraktik!

 

Må så gott!                                                                                                                                  Isabelle

 

Dagarna bara flyger förbi och jag börjar redan känna lite ångest över att jag måste åka hem trots att det är mer än en månad kvar. Senaste veckan har gått extra fort då vi fick besök från Sverige av 2 medarbetare som inte ville sitta still en enda dag. Blev nästan lite väl lugnt nu när dom åkte men jag ska se till att försöka hålla ångan uppe.

Vi besökte bl.a. en nöjespark, Liseberg släng dig i väggen…. Dom hade massor av bergodalbanor, den ena mäktigare än den andra. Alla vågade sig inte med hit dock och de som gjorde mådde inte sådär jättebra efter några åk.

Efter en sådan fartfylld lördag så spenderade vi söndagen på stranden. Vi hade blå himmel hela dagen utan tillstymmelse till ett moln. Jag såg till att få på rikligt med solkräm från början medans Viktor körde helt utan med attityden ”här ska f## inte användas nån solkräm”. Behöver jag ens berätta hur det slutade… 🙂 Helt plötsligt matchade han sina rosa shorts lite väl bra! Vattnet var dessutom riktigt skönt och totalt så spenderade jag nog mer än en timme i vattnet.

 Deras vistelse avslutades med ett besök på en Japansk restaurang där vi provade Teppanyaki. Detta är när kocken lagar maten på en stor stekhäll precis framför dig (stänkrisken är stor). När den vanligaste frasen från kocken var ”more sake more fun” så blev det en rolig kväll men inte lika rolig arbetsdag dagen efter…

Denna helg blir det nog ett besök till bion där för övrigt redan 2 filmer blivit avverkade och ett besök till stranden är ju självskrivet om bara vädret tillåter.

Jobbet flyter på och imorgon skall vi se om mina föreslagna ändringar i ena programmet blir lika bra i praktiken som det är i mina papper 🙂

/ Tobbe

Hej,

Det var visst ett tag sen jag skrev! Tänka sig att halva tiden redan gått. Nu känns det inte längre som någon större sak att man bor i ett annat land faktiskt. Visst, språket sitter inte helt hundra vilket försvårar det sociala till viss del, men dagarna går förbi precis som hemma. Mjölk behöver fortfarande handlas och soporna bäras ut. Naturligtvis underlättar det att Tyskland är väldigt likt Sverige på många sätt och jag har under mina 6 veckor här verkligen märkt att Europa ständigt homogeniseras. För att använda en klyscha så är München onekligen en smältdegel.

De senaste veckorna har lunkat på i ett ganska lugnt mak. Utan att avslöja för mycket så är min uppgift – som handlar om raketmunstycken – mycket intressant. Även om upplägget inte riktigt var som jag trodde när jag åkte ner så tror och hoppas jag att i slutändan lära mig mycket. Dels om munstycken, men också hur man jobbar i branschen. På tisdag kommer några kollegor från Aero ner för ett par dagars möten tillsammans med Astrium och ett par andra företag. Det ska bli trevligt och lärorikt att deltaga! Förhoppningsvis hinner vi umgås lite på kvällarna också, för jag måste erkänna att det ska bli ganska skönt att prata lite svenska också! =)

Annars handlar så klart kvällarna mycket om fotbolls-EM som pågår för fullt. Jag tog tillfället i akt och bjöd mig själv på en liten “souvenir”. Ännu en till samlingen!

Bis dann!

/Simon