Aerobloggen

Och där var min utlandspraktik också till ända. I fredags hade jag min sista dag på GKN Aerospace i Santa Ana i Kalifornien. Det har varit tre lärorika månader på många sätt, bland annat genom att upptäcka några synergier och olikheter som finns mellan GKN:s siter i olika världsdelar. Dessutom var det annorlunda att arbeta på ett företag med en tiondel så många anställda som i Trollhättan. Som tack för min tid på företaget bjöd jag på tårta med lämpligt tema. Min första önskan att ha ett honeycomb-mönster (i ren Santa Ana-anda) på tårtan var tydligen för svårt för bageriet, men ett detaljerat flygplan kunde de göra. Så så blev det.

Komplicerat

Enkelt

Efter att dagligen jämföra USA med Sverige har jag listat två jobbrelaterade saker jag gärna tagit med mig hem till Sverige:

• Heltäckningsmattor på kontoret – bekvämt och ljuddämpande!
• Utbudet av lunchrestauranger – USA vet att människor behöver mat, minst sagt

Nu (efter semestern förstås) känner jag mig redo att komma igång med mitt nya jobb i Trollhättan där jag ska jobba som beräkningsingenjör inom hållfasthet. Traineeåret är över för mig och jag ser tillbaka på det som ett mycket givande år. Alla spännande företagsförsök, alla nya avdelningar och inte minst våra tillfällen i Bokenäs med grupp- och ledarskapsutveckling. Det blir kul att träffa den nya trainee-gruppen, som börjar i september, när jag kommer tillbaka. Jag hälsar er varmt välkomna.

Slutligen som den svensk jag är, tycker en del av mig ändå det ska bli lite skönt att komma tillbaka till en kall, mörk och regnig höst. Vi ses där!

Idag är det söndag och dagen innan jag återigen är tillbaka på GKN i Trollhättan efter min utlandspraktik och lite semester. När jag och min familj kom tillbaka till Sverige efter fyra månader i USA förstod vi att vi längtat hem till familj, vänner, jobb och vårt hem men samtidigt ser vi tillbaka på vår tid i USA med mycket glädje, erfarenheter samt personmöten vi sent kommer att glömma. Vi är så oerhört glada för att vi fick möjligheten att göra detta äventyr tillsammans som familj och jag är oerhört tacksam för de erfarenheter jag samlat på mig under min tid på GANE.

Inte nog med att det är dagen innan min första dag på GAS på länge så är det även mitt sista blogginlägg då det börjar nära sig dagen för nya traineer att ta vid. Det har varit ett kanon bra år fullt av nya erfarenheter och kunskaper, möten med nya människor både inom och utanför GKN koncernen samt minnen för livet.

Tack alla som stöttat mig under mitt traineeår inom HR, Anskaffning, avdelningar jag gjort praktik på samt alla på GANE. Men störst tack till Anna, Marin, Oscar och Erik för ett fantastiskt och händelserik år. Det ska bli så spännande att följa vår utveckling och framtid inom GKN Aerospace.

Nu är det är dags att ladda inför de nya utmaningar som väntar mig på jobbet imorgon!

Tack för mig!

Malin Lundblom – Inköpsledare 30K TEC

Som Marin nämnde i ett tidigare inlägg vallfärdades världens alla stora företag inom aerospace (samt de största flygplansnördarna) till Farnborough vecka 29 för att delta vid Farnborough International Airshow (FAI). Eventet hålls vartannat år i England och vartannat i Paris, och jag och Marin hade turen att befinna oss i rätt land vid rätt tidpunkt.

Jag fick möjligheten att åka till FAI som representant för de svenska traineerna och var där två dagar under veckan. På måndagen var det Press Day och jag och de andra traineerna (7 graduates från UK, en från US och en från Indien) fick fria tyglar att utforska mäss-hallarna, träffa kunder och leverantörer samt såklart kolla in alla flygplan som var utställda och som flög. Det är en himla massa plan och helikoptrar vi gör delar till och jag lärde mig en hel del nytt om vår product range! Mycket imponerande att se jättarna Airbus A380 och Boeing 787 Dreamliner köra snäva svängar och höra plan som Eurofighter Typhoon och Avro Vulcan mullra förbi.

Till vänster ses engelska traineer uppe på GKN-paviljongens utsiktsdäck i spänd väntan på att en A380 ska påbörja sin flyguppvisning. Till höger har vi mig och Josh Mickle, US graduate, framför en modell av F-35 Lightning II/Joint Strike Fighter, till vilken vi bland annat tillverkar canopy och komponenter till främre delen av motorn.

På fredagen var det Futures Day och en dag tillägnad att inspirera studenter. Vi hade fullt upp med aktiviteter i vår fina paviljong (se bild i Marins inlägg från 21:a juli) där vi bland annat anordnade tävlingar och bemannade utställningshallen innehållande smakprov av vad vi gör inom GKN Aerospace.

En del av det GKN-crew som hjälpte till under fredagen. Här ses bland annat alla graduates och apprentices som deltog, längst till höger har vi Jim Goodman, Head of Global Engineering Integration.

Det var en fantastisk vecka och jag fick möjlighet att möta många personer i ledningen för GKN Aerospace samt härliga graduates och apprentices. Och var jag inte en flygnörd när jag kom till Farnborough på måndagen var jag det definitivt när jag lämnade på fredagen, i solskenet vandrandes mellan flygplanen med en glass i handen.

Med det avslutar jag mitt sista inlägg från Englandet och kanske det sista under mitt trainee-år. Lämnar nyvunna vänner i UK men ser fram emot att träffa alla arbetskamrater igen där hemma och den nya kullen med traineer. Väl mött i september!

Då Erik så fint dragit upp lite skillnader mellan vårt avlånga land och US tänkte jag lista lite märkligheter jag råkat på i UK.

–          Checkar används. När jag skulle få kompensation från företaget för en säkerhetskontroll i början på praktiken var den tänkt att ges ut som en check. Vad jag skulle göra med denna papperslapp hade jag ingen aning om så lyckades efter lite om och men få dem att gå med på att sätta in pengarna på kontot istället.

–          Separata kranar för varmt och kallt vatten. Jag vet inte om man kan råka på detta i Sverige (har själv aldrig sett det) men det är i alla fall standard här i dam- och herr-rummen. Och de sitter med si sådär två decimeters mellanrum. Frågade en kollega hur de bär sig åt för att inte bli skållad och fick svaret att man fick vara snabb med händerna mellan kranarna för att få ljummet vatten. Lyckas aldrig riktigt.

–          Klocka som ringer in från rasten. En klocka ringer på morgonen halv åtta när det är dags att börja jobba. Förståeligt i fabriken kanske men lite märkligt på kontoret tyckte jag som ovan. Det ringer sedan ut för lunch, in igen efter lunchrastens slut och sedan när vi får gå hem. Jag kände mig lite som att jag var tillbaka i mellanstadiet i början.

–          Mängden kaffepulver i koppen. Ja, det bjuds på instant coffee på jobbet. Men jag vande mig efter ett tag. Det noterades dock tidigt att jag kräver MINST dubbelt så mycket kaffepulver per kopp som en genomsnittlig engelsman.

–          Lunch vid skrivbordet. Min första dag gick kemisterna med mig till canteen:en och åt, efter det var det skrivbordet som gällde eftersom det är där de äter var dag. Matlukten i kontoret hänger kvar ett tag men är inte så farlig så länge någon inte ätit mat som luktar hund-/kattmat.

–          Paj är inte paj. Pie i UK är inte något med äggstanning, det heter istället Quiche. Ett exempel på pie är den vi fick på jobbet med ”ale and steak”, vilket innebar ett pajskals-paket med köttbitar i slemmig gegga. Läskigt! Ska tilläggas att detta historiskt bara var ett sätt att tillaga kött och dylikt på och att pajskalet då inte åts, vilket styrker min teori om att dagens engelsmän fått det hela med paj om bakfoten.

Efter att ha noterat allt detta ska det tilläggas att vi svenskar tydligen är skumma på diverse sätt enligt arbetskamraterna. Men eftersom jag inte håller med tänker jag inte göra någon sådan lista.

Ohio där jag bor kallas för midwestern USA, eller the Midwest. Det är stora kulturskillnader mellan Midwest och exempelvis kust-staterna eller södra USA. I stort sett alla har BMI på 30+ och de allra flesta kör en alldeles för stor bil (även i förhållande till sin kroppshydda), inte sällan en pickup truck. I Kalifornien påminner radiomusiken mycket om svenska hits med mycket house och pop. Sånt finns inte i Ohio. Däremot får jag in tre radiostationer för countrymusik. När jag kom hit var det en musikstil jag hyste stor förakt för, men desto mer man lyssnar…

Jag ska nu bjuda till på mina tre favoritcountryhits.

Countrymusik handlar om att vara boning – och stolt. Precis som Blake Shelton här:

Blake Shelton – Hillbilly bone

Typiskt för country är att man sjunger om vardagsting. Jag åkte till affären och köpte öl. Jag köpte en trisslott också, men jag vann inget. Sedan åkte jag ner till floden och drack min öl. Det var gott. Ungefär så låter det, Brad Paisly visar hur det ska gå till:

Brad Paisly – River bank

Jag frågade varför countryartister sjunger om sina mammor hela tiden. Det var visst jättefel, för om man sjunger om mama på ett speciellt sätt (hur?) så menar man sin tjej istället. Jag fick en CD-skiva av en väns mamma (faktiska mamma), och eftersom det är den enda CD jag äger har den gått varm i bilen:

Darius Rocker – Wagon wheel

Enjoy!

Även om siten i Cincinnati numer lyder under svenskt management råder fortfarande mestadels Amerikansk arbetskultur på kontoret. Vad innebär då detta?

–          Mindre respekt för privatliv. Folk kan boka in möten både halv sju på morgonen och fem på eftermiddagen. Vissa högre chefer har till och med möten inbokade på helgen. När jag spenderade en vecka i hos Ossi i Kalifornien var det ingen annan som gjorde mina arbetsuppgifter under tiden, utan jag fick helt enkelt jobba dubbelt så hårt när jag kom tillbaks.

–          Bättre lön, sämre arbetsvillkor. Löneläget för white collars, tjänstemän, är en bra bit högre här än i Sverige. Dessvärre får de ge upp en hel del förmåner för det. Semester begränsas till två veckor per år, + en dag per 3-5 år man jobbat på samma ställe. Är man sjuk får man ingen ersättning. 450 dagar föräldraledighet kan man se sig i stjärnorna efter. 2 veckor får man, sedan ska man vara tillbaks på jobbet.

–          Chef/anställd-hierarkin. Denna gräns är tydligare här än vad jag någonsin upplevt i Trollhättan. Chefen har rätt att när som helst avbryta andra som pratar om de är längre ner i hierarkin. Detta används flitigt. Även om jag har gjort ett projekt eller presentation så riktas frågor på ämnet ändå till min chef om han är i rummet. Det finns ett system för att boka konferensrum men det följs det inte. Den som har viktigast folk med på sitt möte får rummet. Det spelar ingen roll att jag står och väntar med 10 personer för att vi ska ha konferensrummet. Någon höjdare kikar bara ut och säger ”sorry, vi kommer hålla på i en halvtimme till”, och jag får vackert hitta ett annat konferensrum.

–          Tjänsteman-arbetar-hierarkin. Arbetarna är överdrivet respektfulla och öppnar dörren åt tjänstemän som om att vi inte vore kapabla att göra det själva. De viker undan med blicken när man möter dem i verkstan, man lunchar aldrig ihop. Har jag en fråga till en operatör går jag inte ut till golvet, utan kallar (”paging”) på honom så att han får komma till kontoret för att svara på min fråga.

–          Inga mobiltelefoner. Man har en desk phone, men om någon inte är vid skrivbordet så gör man en ”page”. Tänk er Ica, fast istället för att be om personal till kassa 2, så ropar man ut i högtalarsystemet i tre fabriker att ”milling operator to the production office please, milling operator to the production office” eller ”Erik Djohäänsen dial 113 please, Erik Djohäänsen 113” så får jag helt enkelt ta närmsta telefon vart jag nu befinner mig och ringa till den som kallade på mig.

Nu är ni nog många där hemma som är lediga och njuter av den svenska sommaren, som enligt Facebook verkar vara fin. Här i ”SoCal” jobbar jag på som ingenting har hänt i ännu en månad till innan min sena semester slår in.

På jobbet har jag nu varit, nästan på dagen, två tredjedelar av min tid. Jag fortsätter att hålla mig bland beräkningsfolket i ”stress-group”. Det är som ni säkert förstår inte mänsklig stress jag räknar på. Under tiden som gått har jag tagit på mig större uppgifter och kommit in i arbetet mer och mer. Analyser är varvade med rapportskrivning och däremellan lite svärande över amerikanernas dumma enhetssystem, vilket störde mig som mest i början. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt. Till exempel: det går det 12 tum på en fot där varje tum är ca 25.4 millimeter. Om något är under ”tummen” räknar man i tusendelars tum (”thou”), där en plåt kan vara ca 50 thou som exempel. Utöver detta har de även Pounds för vikt och Gallons för volym. Som beräkningsingenjör stöter man på detta hela tiden, så jag har tvingats vänja mig och hålla tungan rätt i mun.

 Lyckades fånga entrén till min site i Santa Ana en mulen dag.

Bredvid jobbet finns ett liv där med. Jag och Erik var lite avis på britterna Anna och Marin som möttes upp i Luton för GKN-besök och övrigt skoj. Därför bestämde vi oss för att göra en amerikansk version av det. Erik fångade ett av sina för evigt sena flyg, denna gång ner till mig i Kalifornien. Vi ordnade så att Erik fick sig en rundvandring på min site i Santa Ana, och det var inte nog där. Dagen efter tidigt på morgonen tog vi bilen söderut mot San Diego för att få en visning av GKN Aerospace i El Cajon. El Cajon, eller “The Big Box” som det betyder på spanska, ligger strax nordost om San Diego. GKN där gör mycket olika produkter, allt från Fan cases med diameter på tre meter (!) till olika slags ducts. Dessutom är de kända för sin kemiska bearbetning, därav deras ”andranamn” Chemtronics.

Under helgen turistade vi till 110%, med ett fullspäckat schema.

Såklart besökte vi i sann GKN-anda hangarfartyget USS Midway i San Diego.

Mitt nästa inlägg kommer upp i september under min semester, take care tills dess!

Nu när jag skriver detta inlägg har jag och min familj varit i USA i tre månader utav vår fyra månader långa utlandsvistelse. Jag kan inte förstå att det redan gått tre månader då tiden gått så otroligt fort men om jag tänker tillbaka på allt arbete jag hunnit med på GANE och allt vi hunnit med på vår fritid så förstår jag faktiskt att det gått tre månader.

På jobbet stormtrivs jag för tillfälle då det är fullt upp, precis som jag vill ha det och när jag mår som bäst! Min sista månad på GANE består av leverantörsbesök, inventering hos leverantörer, en fraktupphandling för GANE som ska avslutas med förhoppningsvis ett signerat avtal innan jag flyger hem till Sverige samt upplärningen av leveranser från GANE till kund för GAS vägnar. Samtidigt som alla dessa projekt ska avslutas så har jag också allt dagligt arbete med leverantörer för att säkra inflödet av material till både GAS och GANE. Gasen i botten!

Samtidigt är det otroligt spännande att vara på GANE just nu då det händer så otroligt mycket här. Precis innan jag kom hit köpte GANE en ny byggnad för att expandera. Inte nog med det så byter de samtidigt ut sina gamla maskiner, vilka vi skickar till en site inom GKN i Mexico, mot nya i en av deras byggnader. Det är fullt fart här för att få igång produktionen i de nya maskinerna och för att GANE ska maximera utnyttjandegraden på de nya maskinerna så har vi även utfört ca 5st VSM:er som har varit mycket roligt och lärorikt att få deltaga i. Förhoppningsvis tillförde jag även något med min närvaro eftersom jag har en del kunskap och erfarenhet av Lean.

På fritiden just nu är vi mestadels med de härliga människor vi träffat här för att få umgås med dem så mycket som möjligt innan vi reser hem till Sverige. I fredags arrangerade jag och min familj en ”BBQ” för våra vänner och jag var lite nervös för att klara hålla den amerikanska standarden, men vi hade en fantastiskt kväll med god mat och härligt umgänge! I går vandrade vi mellan hav och berg i Newport, underbart!

De få helger som är kvar innan vi åker hem är fullspäckade med aktiviteter, vi ska till Block Island (hoppas jag klarar båtturen är väldigt åksjuk), besöka en stor glassfabrik (jag älskar glass), spendera en dag i Boston och se på Red Sox, åka till Rhonde Islands vita stränder och såklart American BBQ´s varje fredag. Idag har vi packat våra väskor för att åka på en hemlig utflykt med några av våra vänner, spännande. Som ni förstår så njuter vi så mycket vi kan av vår vistelse och av våra vänner för livet som vi träffat här! 

Det här är mitt sista blogginlägg från vår utlandsvistelse, nästa gång jag skriver är vi tillbaka i vårt underbara hus i Trollhättan bland familj och vänner i Sverige.

Hoppas alla i Sverige njuter av den fina och varma sommaren ni verkar ha!

Hej så länge!

Farnborough International Airshow är ett stort och viktigt event inom flyg- och rymdindustrin. Eventet hålls vart annat år i Farnborough, England. Förutom att bjuda på en av Englands största flyguppvisning är eventet även en mötesplats för personer inom industrin och ger möjlighet för företag att nätverka, visa upp sina senaste produkter samt göra affärer. Självklart kunde jag inte missa detta storslagna event vilket hölls under hela förra veckan.  Veckodagarna är ägnade åt “business” medans helgen är öppen för allmänheten.

Jag och min fästmö besökte Farnborough under lördagen och fick oss en rejäl show.

 Jobbet fortlöper som vanligt och avdelningen växer hela tiden. Det är så mycket coolt jag skulle vilja berätta om vad som händer på AM avdelningen men inte får. Jag ska citera en kollega som slog hammaren på spiken då han sade att ” GKN is the biggest company no one has ever heard of” och det stämmer. Vi är väldigt prestigelösa.

Nu är det även en vecka kvar till semestern och det innebär även en vecka kvar här i Bristol. Det ska bli skönt att få komma hem efter en lyckad praktik. Jag är helt övertygad om att jag kommer att ha nytta av mina erfarenheter från min utlandspraktik på min nya tjänst i Trollhättan. Efter allt tillhör AM framtidens tillverkning. Det är inte lösningen på all tillverkning och kommer inte konkurera ut traditionell tillverkning. AM kommer däremot att erbjuda ytterligare möjlighet och nya lösningar. Med andra ord göra företaget mer flexibelt. Att vara en av hittills få som har jobbat på den fronten känns väldigt roligt

 Nästa vecka ska jag antagligen göra ett sista studiebesök som trainee. Jag kommer nämligen att besöka ett GKN företag som ligger i Isle of wight. Det ska bli spännande att se vad de tillverkar där.

Vi vill tacka alla sommarpraktikanter 2014  för en bra insats!

I år har vi haft ca 70 sommarjobbare hos oss på GKN Aerospace Engine Systems i Trollhättan. Förutom alla 48 Aeroelever har vi erbjudit sommarjobb till ett 15 tal ingenjörsstudenter samt några studenter inom ekonomi och HR.

Våra sommarpraktikanter är en viktig investering för företaget eftersom många av våra medarbetare börjar sin karriär som praktikant inom organisationen.

Vi önskar alla praktikanter en fortsatt bra sommar och lycka till med fortsatta studier!