Aerobloggen

Hej kära läsare,

I fredags gick jag ombord flyget på landvetter, och trodde att jag skulle få en bekymmersfri resa..jag skulle ju bara flyga till England. Tji fick jag!

När jag mellanlandade i Amsterdam, så begav jag mig direkt till gaten där flyget till Bristol skulle avgå. På plats vid gaten säger de till mig att de redan bordat planet, och att jag inte får åka med, utan får gå och boka om biljetten. Detta är inte sant!!, flyger genom huvudet på mig. Men damerna vid gaten är väldigt bestämda, så är bara att bege sig till ombokningsdisken.

Vid ombokningen säger de att de två nästa flygen till Bristol är fulla, men det sista flyget ska det eventuellt finnas plats på, så det placerar mig på “waiting list”. Detta innebär att jag ska gå till gaten vid bordning, och hoppas att det finns en plats till mig. Detta är inte sant!!(igen!). Jag ska alltså sitta på Schipol flygplats i 5 timmar, och hoppas att jag kommer med sista flyget..härligt!

Som tur är hade jag med mig en bra bok, så timmarna bara flög iväg, och därefter kom jag faktiskt med sista flyget till Bristol!:D Turen har vänt! Eller?

När jag kom fram till Bristol stod jag vid bagagebandet och väntade på mitt bagage, men de kom inte..! Då får jag veta att mitt bagage är kvar i Amsterdam(!), och kommer nästa dag till Bristol. Detta är inte sant!!(igen!). Damen i “bagage service” var väldigt snäll och trevlig, och jag fick med mig ett badrums-kit och en t-shirt så att jag skulle kunna borsta tänderna och sånt=)

Men nu är både jag och mitt bagage framme i Bristol. Slutet gott!=)

Båda resorna flög jag med en Fokker 70, och till motorn som sitter i detta flygplan så gör vi brännkammaren. Kul att veta=)

Hej kära läsare!

Som Hanna skrev i tidigare inlägg, så har vi nu kommit fram till det sista steget i trainee programmet, nämligen utlandspraktiken. Ikväll packar jag väskorna för att imorgon byta ut den svenska västkusten mot den brittiska. Jag ska nämligen göra min utlandspraktik på GKN Aerospace i Filton (strax utanför Bristol) i England.

Det är en hel del förberedelser innan, massa pappersarbete och dylikt, men nu ska allt vara klart. Eller? Ett problem jag stött på är att hyra en lägenhet på distans, vilket man inte kan i England då man måste vara på plats, en så kallad “distance regulation”. Därför blir helgens uppdrag att leta boende, och har för närvarande 5 visningar inbokade på lördagen. Håll tummarna att det går vägen!

På måndag morgon kl.8 står jag vid företagsportarna för att börja jag min utlandspraktik i England! Är väldigt exalterad och förväntansfull!=) Mitt nästa inlägg kommer från England. På återläsande!

Nu är det snart dags för utlandspraktiken. Jag kommer åka till USA på måndag för att jobba tre månader hos en av våra kunder. Just nu är det en hel del förberedelser att ordna med. Idag fick jag mitt visum på posten, biljetten är bokad och snart får jag börja packa väskan. Jag ser verkligen fram emot detta äventyr som kommer vara en spännande avslutning på mitt traineeår.

Nu är ansökan stängd för höstens Traineetjänster, och vi har enligt HR fått in massor av kvalificerade ansökningar! Men vad händer nu?

Jo, för er som inte är upplysta kommer förhoppningsvis en mycket trevlig dam eller en mycket trevlig herre från HR att ringa upp er för en telefonintervju. Eftersom jag själv på något vis förmådde mig att ta mig förbi det här inledande steget tänkte jag delge er för mina tankar om hur man kan lyckas smickra en HR-representant och med (stor) risk att framstå som pretentiös kommer här några handfasta tips:   

1. Var glad och le! Det hörs…
2. Stå upp när du pratar! Det hörs också…
3. Färska upp minnet om lyckade projekt/arbeten du utfört för att kunna plocka fram exempel snabbt. Det gäller ju att underbygga sina självförhöjande svar med konkreta belägg för att inte låta som någon med totalt utan självinsikt.
4. Vet varför du sökte jobbet. Läs på om vad vi gör och vilka värderingar som företaget har.
5. Ge klara besked i vad du vill i din karriär.

Dagarna i Trollhättan flyger förbi och nu är det bara en månad kvar till det är dags att röra sig mot Newington, CT. Efter min tid på inköp och efter aktivitetsveckan i Linköping/Norge, har jag nu påbörjat den sista praktikperioden i Trollhättan inom vår marknadsorganisation. Här har jag blivit tilldelad ett uppdrag som knyter ihop säcken vad gäller de mål jag personligen satt upp för året som trainee. Uppgiften handlar nämligen om att undersöka speciella affärer inom koncernen för att sedan kunna använda denna information vid strategiarbete. Att jobba med detta gör att jag bygger upp en bra förståelse för produktfloran, vilket alltså var ett utav de huvudmål mål jag tidigare satt upp.

Nog om det. Nu till det som förmodligen gjorde att ni valde att gå in och läsa mitt inlägg just idag, nämligen att det börjar närma sig sista ansökningsdag för traineeprogrammet 2013/2014. På söndag, den 31/3, är nämligen sista dagen för att skicka in ansökan. Efter att ha genomfört snart 8 månader av programmet kan jag helt enkelt endast rekommendera er till att söka! Som trainee har jag fått möjligheten att jobba med ett gäng intressanta uppgifter samtidigt som jag har lärt känna många trevliga kollegor med väldigt hög kompetens inom diverse kunskapsområden. Ja, egentligen kan man väl skriva hur mycket som helst om hur bra det har varit, istället tänkte dra av en gammal go klyscha – jag tror man måste uppleva det för att förstå det.

På söndag är det inte bara sista dagen att ansöka till traineeprogrammet, det är även 25 år sedan jag föddes. En tanke slog mig, när jag föddes var man inne på tredje kullen traineer (även om man då använde benämningen elevingenjörer). Åldersmilstolpen har gjort att jag låtit frisören klippa av ett par decimeter hår från mitt huvud vilket gör att jag numera är friserad som stereotypingenjören. I eftermiddag åker jag hem till Västmanland och firar en välförtjänt påsk i Köping, det ser jag fram emot!

Glad påsk!

För ett tag sedan var Claire och jag på musikal. Det var Pretty Woman i en lite annorlunda version som visades på Folkets Hus i Trollhättan. Det är showskolan som satt upp musikalen. Det var riktigt roligt att det händer något utöver det vanliga här. Det var extra kul att hela salongen var full med glada GKN:are. Man kunde nämligen via jobbet vara med i en utlottning av biljetter till föreställningen. Jag hade tur som vann två biljetter.

Jag har nu börjat en ny praktikperiod inom logistik. Jag sitter nu vid vår godsmottagning/godsavsändning. Här kommer jag vara med i ett projekt som jobbar med att minska företagets fraktkostnader.

Hallå där!

Efter en intensiv vecka med många intressanta studiebesök i Finspång, Linköping och Kongsberg så är vi åter på plats i Trollhättan (se tidigare inlägg). Vi har börjat på sista praktikperioden i Trollhättan. Jag ska göra min praktik i den nya svetsverkstaden där man svetsar ihop komponenter till bland annat XWB (motorn till Airbus A350XWB) och GP7000 (motorn till Airbus A380). Min framtida arbetsplats är i materiallabbet, så detta är ett aktuellt område för mig, då jag förmodlingen kommer springa här med diverse prover framöver.

Svetsverkstaden är också aktuell då jag ska jobba med “Linear Friction Welding” på min utlandspraktik. För mig bär det av till GKN Aerospace i Filton, strax utanför Bristol på västkusten, vilken är den näst största Aerospace anläggningen inom GKN (Trollhättan är större!). Vi var där på studiebesök i höstas, så det ska bli riktigt skoj att åka tillbaka.

En rolig nyhet är jag har blivit uttagen till det svenskadamlandslaget i Lacrosse och ska åka till Kanada i sommar för att representera Sverige i VM! Kommer bli hur kul som helst! För motståndet i gruppspelet står Japan, Hongkong, Österrike och Haudenosaunee (nordamerikansk indianstam). Kolla in artikeln i den lokala tidningen “7 dagar” på:

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_t.aspx?gKey=h1rrdtgk

För er som inte vet vad Lacrosse är, så brukar jag beskriva det som en blanding mellan amerikansk fotboll och fjärilsfångning;) Sporten har sitt ursprung från indianerna i nordamerika. På den tiden så kunde ett lag bestå av mellan 100-1000 spelare, planen kunde vara 500m-3km lång och kunde pågå i upp till 3 dagar(!).

Idag spelas sporten på en fotbollsliknandeplan, med 11 spelar i vardera lag på plan (inkl målvakt). En dammatch är 2x30min, och en herrmatch är 4x20min. Spelarna ska sedan genom att passa en boll mellan sig, göra mål. Flest mål vinner. Enkelt, eller?! I damlacrosse får man inte tacklas (vilket man får i herrlacrosse), men man får slå på varandras klubbor för att slå bollen hur “håven”. Detta för att ta tillbaka bollen och hindra motståndaren från att göra bra passningar eller skjuta.

Sporten är ganska liten i Sverige, men är på frammarch. Aktiva damer finns i Stockholm, Göteborg, Luleå och Karlstad. Aktiva herrar finns i Stockholm, Göteborg, Lund, Linköping, Kalmar, Luleå, Karlstad, Uppsala och Sundsvall. Sedan herrlandslaget vann EM brons i somras, så har herrlacrosse fått ett stort uppsving med 3 nystartade lag det senaste halvåret.

Kolla gärna in hur det går för oss i sommar på VM:s hemsida: www.2013worldlacrosse.com

Trevlig helg på er!

Det är flera på GKN som jobbar med JAS 39 Gripen och med tanke på detta kommer här en officiell (skryt)video utgiven av SAAB. Den är rätt häftig och kan säkert vara av intresse för någon.

Men ibland kan det gå lite fel…

Inte heller på Stockholms vattenfestival 1993 inför tusentals åskådare gick det så bra…

Mirakulöst nog klarade sig piloten i båda fallen, han sköt i det senare fallet ut sig och klarade sig undan större skråmor. Dock så fastnade han i ett träd men kom efter viss assistans ner på marken igen. Inte heller någon annan omkom eller skadades allvarligt då planet störtade på en folktom yta på Långholmen. Men det var alltså samma pilot som störtade båda planen och faktiskt av samma anledning/fenomen – pilot induced oscillation (PIO) kallas det på engelska. Han var egentligen en van Drakenpilot, ett plan som inte hade i närheten av samma tekniska finess som Gripen, och detta blev en ödesdiger kombination. I första fallet var det hårda vindar som först satte planet i gungning, denna reaktion försökte herr Pilot kompensera med en motsatt rörelse vilket Gripens egna reglersystem redan tagit hand om – ett sådant system hade aldrig Draken. En rad överkompenseringar och reaktioner satte igång stora oscillationer som inte kunde kontrolleras och planet krashar.

Hur som helst har vår mycket dyra pilot pensionerat sig från pilotuppdrag.

Nu sticker vi till Norge!

På bilden ovan ser ni oss glatt poserandes utanför SAAB:s grindar i Linköping, läs mer om detta besök i tidigare inlägg. På onsdagen var det dags för ett besök på vår site i Linköping som utvecklar och tillverkar lättviktskomponenter i komposit, Applied Composites AB. Efter att ha sett limningsprocesser på GKN-siten i Western Approach, fick åtminstone jag upp ögonen för sammansatt material. För det är egentligen vad det betyder – komposit: sammansatt material.

Besöket startade med en företagspresentation och fortsatte sedan med en tur i de olika verkstäderna där tillverkningen sker. På ACAB fokuserar man i huvudsak på tre produktområden – Aerospace (jetmotorkomponenter, strukturkomponenter, etc.), Försvar (radomer, antenner, avgaskanaler, etc.), Transport & Industri (tryckkärl, drivaxlar, etc.). Ett område som jag tycker är speciellt fascinerande är nosradomen till JAS Gripen. Här handlar det om att se men inte synas, och samtidigt skydda ömtåliga instrument.

Så. Varför komposit? En utav de stora fördelarna med kompositer i sig, är att man med hjälp av diverse avancerad kompositdesign, högpresterande material, limningstekniker och moderna produktionsmetoder kan bygga in specifika egenskaper i en kompositlösning. På detta vis når man unika egenskaper vad gäller styrka, styvhet, låg vikt. Utöver detta finns en mängd andra fördelar med kompositmaterial, t.ex. dess motståndskraftigt mot korrosion. Dessa typer av materialegenskaper leder till konkurrenskraft hos användaren, exempelvis genom lägre bränsleförbrukning och mindre miljöpåverkan (extrem styrka i förhållande till vikt).

Efter ett mycket lyckat besök på ACAB tog vi åter sikte på Göteborg och Trollhättan. När blodsockerhalten var som lägst passerade vi så lägligt Gränna. Givetvis stannade vi till i en minut för att köpa några polkadansande grisar. Efter att man tryckt i sig ett par grisar var stämningen på topp under den fortsatta resan. Lagom hemma slog sockerchocken in och illamåendet kom som ett brev på posten.

Eftersom mina senaste inlägg har prytts av avsaknaden av bilder, tänkte jag nu avsluta detta inlägg med att bjuda på ett klipp. Det är så att jag har varit iväg och köpt det förmodligen coolaste instrument som finns, nämligen ett Rhodes mark 1 från 1975!!

Trevlig helg!