Aerobloggen

Som vanligt är det full fart för traineegruppen; utlandspraktiken närmar sig med stormsteg och vi börjar inse att det inte finns så många helt obokade dagar kvar i vår (många roliga och intressanta saker bokade och en del röda dagar…)!

Som Tobias redan hintat om träffade vi AB Volvos VD Olof Persson i torsdags. Det var kul att få komma till huvudkontoret och se hur det ser ut där, vi var i väldigt god tid till mötet så vi hann även med att titta på produktutställningen en stund innan. Det kändes verkligen som ett privilegium att få träffa Olof under så avslappande former som det faktiskt var; bara vi fem traineer, Tina (traineeansvarig på HR) samt Olof runt ett bord över en kopp fika. Vi hann med att prata om allt från vägen till att bli VD för AB Volvo till ledarskap och att göra det man själv tycker om. Det enda vi inte pratade om var försäljningen av Volvo Aero, vilket i och för sig är ganska självklart om man tänker efter.

Torsdagens eftermiddag ägnades åt Volvo-allmänbildning på Volvo Museum (också i Gbg). Det fanns många väldigt fina utställningsföremål och mycket intressant man kunde läsa, det fanns också en relativt ny (tror jag) utställning om Volvo Ocean Race där man fick ”leka” lite. Jag skulle varmt rekommendera ett besök på detta Museum!

Denna vecka gör jag en mini-praktikperiod i praktikperioden och är med Kvalitet vid en produkt- och processrevision som MTU gör hos oss. Det är kul att se hur det går till och det innebär mycket ”spring i verkstaden” vilket är nyttigt då jag lär mig nya saker hela tiden om produktionen av berörde detaljer.

Även i måndags var vi (traineegruppen) på ett studiebesök och på torsdag och fredag har vi spännande planer; men det får någon annan berätta mer om. Så håll ut; fortsättning kommer snart! =)

//Isabelle

Vill börja med att återkoppla till skidresan jag gjorde v8 till Flaine. Måste säga att det är en av de bättre resor jag någonsin gjort. Skidåkningen var helt underbar, Flaine är en del av Grand Massif som erbjuder 137 pistade nedfarter varav den längsta är 14km. Maten var om möjligt ännu bättre, vi reste med all inclusive och det erbjöds minst 3 olika rätter samt efterrätt varje lunch och middag. Det bästa med ett sådant buffébord när man åker skidor är att man kan med gott samvete äta tills man mår illa för man vet att man kommer förbränna det i backen. Egentligen vill jag åka igen redan i år men det är för mycket planerade aktiviteter här på jobbet nu de sista veckorna innan vi åker på utlandspraktiken som jag inte vill missa. Idag skall vi t.ex. träffa AB Volvos VD och koncernchef Olof Persson. Vi skall nu alldeles strax bege oss mot Göteborg.

Dom dagar jag ändå var/är här på jobbet denna vecka ska jag delvis ägna åt att söka lösningar för trucktrafiken i A-verkstaden. Som det ser ut så kommer det i framtiden bli mycket hög belastning på transportvägarna här och en förändring av flödena är på sin plats. Jag gör detta som min sista uppgift innan avresan till USA som närmar sig med stormsteg.

/ Tobias

Sedan drygt en vecka tillbaka är jag på min nya, och sista, praktikplats: inköp. Här på inköp följer jag med leverantörsteamet för Böhler Schmiedetechnik där jag senare i vår ska göra min utlandspraktik. 

Jag har också fått ett eget uppdrag där jag ska göra en kvalificeringsplan för eventuella nya leverantörer av skivor. Hittills har jag, med många andras medhåll, kommit fram till att jag nått Volvo Aeros mest förkortningstäta verksamhet, att lära sig alla vore ett 6-veckorsuppdrag i sig 🙂

 Ingen kan väll ha ungått att våren har kommit, men än så länge går det faktiskt att åka skridskor i närheten av Trollhättan. Fast jag får erkänna att även jag blir glad när man vaknar av att solen lyser in genom fönstret och man får ha “vårsko-premiär”.

På bilden ser ni också en liten, liten del av min väg till jobbet. Snart får man en helt ny väg till jobbet, i Österrike! Ska bli väldigt spännande och roligt!

/Ida

Hej igen! Precis som Isabelle nämnde har vi nu påbörjat våra sista praktikperioder här i Trollhättan. Det är svårt att ta in hur fort allting har gått, men det är bara rida vidare på vågen.

Jag har fått bekräftat att jag är välkommen till Astrium nere i München och är så fruktansvärt peppad inför det. Jag gillar verkligen staden och så får jag chansen att jobba med något så häftigt som raketmunstycken. Innan jag fortsätter vill jag passa på att tacka alla, både på Volvo och på Astrium, som har gjort det här möjligt. ”I owe you one” som man säger.

Men även om jag är uppe bland molnen (höhö) så är det vissa saker som måste tas hand om. Först och främst så får jag genom min sista praktikperiod en 6 veckors crashcourse i munstycken. Det handlar om att läsa på mig om teorin bakom samt att göra en aeroanalys på en del av ett munstycke under utveckling. Grymt spännande och utmanande. Utöver det så har vi ett gäng traineeaktiviteter planerade, resa till och boende i Tyskland måste ordnas osv. Ja, som ni hör blir det ett par händelserika veckor framöver.

Men som sagt, det är bara rida vidare på vågen.

/Simon

Då är det återigen första veckan på ny praktikperiod, det känns lite vemodigt att säga att det är den sista perioden här i Trollhättan under traineeåret. Jag gjorde en specialare och var kvar en vecka extra på Marknad, där jag jobbade med en enkät- och intervjuundersökning riktad mot underleverantörerna till Volvo Aeros rymdverksamhet. Därför påbörjade jag så sent som igår min nya praktikperiod – på Kalla Strukturer i C-verkstaden. Mitt mål är att under denna period lära mig mer om hur man jobbar med produktionen på företaget; hur planeringen går till, hur man använder morgonmöten för att få snabb eskalering av viktig information, vilka typer av frågor man jobbar med osv. Under perioden kommer jag bl.a. att jobba tillsammans med HP (HuvudPlanerare) och DP (DetaljPlanerare) men även med Kvalitet och Produktionsteknik.

Läsare som inte jobbar på Volvo Aero kanske funderar på vad ”Kalla Strukturer” är för något. Enkelt förklarat innebär strukturer att det är olika typer av lastbärande detaljer (t.ex. genom motorfästen) eller detaljer som på annat sätt ger stadga och stabilitet till konstruktionen. Ordet ”kalla” är kanske lite mer förvirrande i sammanhanget; naturligtvis är ingen del av motorn vad man i dagligt tal skulle benämna som kall, utan det är ett relativt uttryck. Kalla och varma strukturer/detaljer är därför benämningar man ofta hör i vardagen här på jobbet.     

En mer personlig reflektion är att det är SÅÅ skönt att det numera är ljust när man åker hem på eftermiddagen! Jag ser också fram emot nästa vecka då flera spännande saker händer, vi ska bl.a. på ett seminarium på Chalmers om lättviktsmaterial och – konstruktion.

// Isabelle

Sista dagen på vår vecka i norrskenstrakten gjorde vi ett besök på Institutet för rymdfysik, IRF. Det är ett statligt forskningsinstitut med ca 100 anställda och finns förutom i Kiruna även i Umeå, Uppsala och Lund. Här fick vi först en genomgång av verksamheten av föreståndaren Lars Eliasson som även drog en fullt begriplig förklaring av fenomenet norrsken, summa sumarum är att det handlar om partiklar från solen som träffar jordens magnetfällt. Därefter fick vi prata med Stefan Karlsson som visade  mätinstrument man använt på olika satelliter. Detta är inga postorderinstrument utan dom designas och byggs utefter förutsättningarna där man skall mäta m.a.p. temperatur och strålning framförallt. Kommande projekt där man skall ha mätinstrument med är b.l.a. till Jupiter, Mercurius och månen. man är på något sett inblandad i över 30 olika projekt.

Därefter fick vi raskt bege oss till flygplatsen, flög till Arlanda där vi hade ett par timmars väntan innan planet mot Ttrollhättan skulle gå (från Bromma). Viktor tog initiativ och fixade fram en kortlek, fyrmanswhist blev beslutet trots viss osäkerhet kring reglerna hos några. Men kortspel slår nästan aldrig fel, tiden flög förbi och snart var det dags för oss att göra det samma 🙂

Väl hemma kunde jag inse att våren troligtvis är här, helgen ägnades åt klättring på klippa vilket va helt underbart. Hoppas att vädret håller i sig så kommer det bli många fina turer innan utlandspraktiken.

Som Isabelle skrev i förra meddelandet spenderade vi onsdag-fredag i Kiruna trakten. Under onsdagen gjorde vi ett iskallt studiebesök på ICE Hotell i Jukkasjärvi och ett lite varmare på Esrange Space Center.

Dagen började tidigt med frukost på LKAB:s företagshotell som vi hade förmånen att bo på under hela vår vistelse i Kiruna. Tack LKAB. Första frukosten delades med LKAB:s VD! Eller ja nästan iaf, han dinerade på bordet bredvid. Simon blev rejält ”starstruck” och frågan är om han hämtat sig ännu 😉  

Efter en stadig frukost begav vi oss iväg mot Jukkasjärvi för att ta en kik på det berömda ishotellet. Som syns på bilden bredvid hade vi kanon väder och blå himmel vilket gjorde att hotellet visade sig från sin bästa sida. Men tyvärr så medförde det även en viss kyla… Som rutinerad ”sydbo” var man givetvis klädd utan långkalsonger och med Converse på fötterna vilket inte gjorde upplevelsen direkt angenäm med avseende på temperatur. Men men, väl inne i hotellet gick vi på guidad tur och fick möjlighet att se iskyrkan, isbaren och ta en titta in i alla rum. Häftig upplevelse och ett besök som jag rekommenderar alla som har vägarna förbi att genomföra.

I år bestod hotellet av ca 50 rum, alla med is-säng väl vadderade med renfällar. Det fanns två olika typer av rum, ett standardrum där inredningen egentligen bara bestod av en säng och ett par is-fåtöljer.  Den andra typen var delux rummen som var och ett var unikt med olika konstverk och utformning. Nedan följer ett axplock av några av alla de konstverk som var till beskådning.

Efter lunchbuffé i hotellets restaurang fortsatte resan mot Esrange. Mitt i ingenstans kom vi plötsligt fram till ett avspärrat område med en rejäl säkerhetsport att forcera. Dessutom försvarad med luftvärn… 😉  

Lyckligtvis blev vi insläppta och efter en kortare presentation av verksamheten som bedrivs på området blev vi runtlotsade av en mycket duktig guide. Esrange skickar två olika typer av farkoster ut i rymden, sondraketer och jättelika ballonger.

Vi besökte såväl uppskjutnings-ramperna för raketerna som den stora planen där ballongerna sänds upp. Tyvärr var ingen uppskjutning planerad när vi var på plats, men vi fick se modeller i full skala av raketerna. En häftig syn och med

tanke på att raketerna laddas med ca 300 kg krut vid uppskjutningen var det kanske tur att de inte ”sköt skarpt” när vi var där.

På vägen tillbaka fick jag något bekräftat, det finns rådjur i Norrlands djupaste skogar=) Trodde knappt det var sant och att det var en konstig ren som stod och kollade på oss, men icke.

Trevlig helg!

/V

Onsdag-fredag under vår ”Norrlandsturné” var vi i Kirunatrakten, hela torsdagen vigdes åt aktiviteter hos/med LKAB.

Direkt efter frukost och stretching bar det av till LKAB:s huvudkontor. Stretchingen var mest befogad av mag- och käkmuskler då jag och Ida kvällen innan besökte Folkets Hus i Kiruna för att se ”The Fika Tour” med Al Pitcher – ett sista-minuten kulturellt inslag i resan för vår del. Som sagt, det bar av till LKAB:s huvudkontor efter frukost. Efter sedvanlig presentation och parkering av bil så var det dags för ombyte då vi skulle se betydligt mer av gruvan än vad som vanligtvis är öppet för besöksgrupper – stövlar, rock och hjälm på!

Tillsammans med vår guide åkte vi sedan minibuss ner i gruvan. Första stopp blev ”visningsgruvan” eller InfoMine som den också kallas. Där fanns en filmsal där vi fick information om företaget, man hade också byggt upp diverse modeller och utställningar som visade allt ifrån företagets historia till vad deras produkter används till. Därefter åkte vi vidare med minibussen till olika djup i gruvan och tittade på diverse olika intressanta saker; en maskinverkstad där vi hittade några rejäla maskiner för att borra och köra ut malm, systemet med järnvägen som fraktar malmen, hur malmen krossas i gigantiska krossar osv. Om jag inte minns fel var vi som längst ner på 1078 m djup i gruvan, men jag har bildbevis på 1045 m i alla fall. =) När vi sedan väl kom ovan jord igen var det stålande solsken och det tog ett tag för ögonen att vänja sig vid det istället för mörkret i gruvan. Uppe på toppen av berget var det fin utsikt över Kiruna som vi njöt av en stund.

Efter studiebesöket fanns det på eftermiddagen tid för lite vila och shopping. Kl 18.00 var det dags för nästa aktivitet – middag med LKAB:s traineer som arbetar i Kiruna (det finns en grupp som är i Malmberget också). Vi hade redan träffats en kortare stund vid frukosten samma dag men nu fanns tid för att lära känna varandra lite mer och berätta om våra traineeprogram. När vi mätta och belåtna efter middagen avrundade med lite kaffe och choklad trodde vi nog alla att dagens äventyr var över – men inte! Just som vi satt där kom en vänlig servitör in och sa att vi från söderöver ”nog borde gå ut och titta” för att det var ett väldigt vackert norrsken på himlen. Sagt och gjort, vi skyndade oss ut och fick se ett vackert norrsken täcka himlen. Det var väldigt kul att få se detta! För att inte ljuset från staden skulle störa upplevelsen begav vi oss en bit utanför stan. Lagom tills vi var framme hade dock norrskenet försvunnit och där vi stod blåste det svinkallt. Men skam den som ger sig, vi stod kvar i kylan ett tag och kunde efter en stund se en viss antydan till norrsken igen. När vi senare på kvällen (efter att ha puttat loss bilarna som fastnade i snön vid utsiktsplatsen =)) gick till sängs sov vi nog alla gott efter en händelserik dag! =)

 // Isabelle      

Vaknar (nåja) kl 04.15, lätt disorienterad och tungt självömkande.  Stirrar upp i taket i fem minuter innan jag till slut sätter mig upp och inser att det inte är så himla synd om mig. Idag börjar ju starten på vad som ska bli en fruktansvärt intressant vecka. Vi ska längre norrut än jag någonsin varit tidigare! Det säger ju i för sig inte så mycket eftersom jag aldrig varit norröver Gävle, men ändå. En stadig frukost och sista packningskontroll senare sätter jag mig i taxin som via en avstickare hem till Tobbe tar oss till Malöga.

Vi ska till Luleå för att presentera Volvo Aero och traineeprogrammet för intresserade studenter vid LTU. Det ska bli spännande och gör vi ett bra jobb så nappar de förhoppningsvis och vi kan se en ökning i antalet ansökningar. Det vore grymt roligt. Samtidigt är det ju lite nervöst tycker jag. Ida ska köra företagspresentationen och jag traineeprogrammet.

Först åker vi dock till Stockholm och Bromma för att sedan transportera oss vidare till Arlanda. När vi flyger in över staden känner jag en viss stolthet över ”mitt” Stockholm. Solen dränker byggnaderna i sitt vackra ljus vilket jag också noterar för Tobbe och Viktor. De är inte lika imponerade haha!

Väl på flygplatsen möter vi av vårt första problem. Taxibolaget har lyckats med konststycket att bekräfta att en stor bil väntar på oss, men skickat en liten. Great. Bara beställa en till. Halvvägs till Arlanda kommer jag på nästa störning. Jag glömde vår roll-up på Bromma. Herregud! Vad är det för start på den här morgonen? Bådar inte gott.

Man ska ju inte gråta över spilld mjölk som det heter så vi glömmer snabbt den fadäsen och sätter oss i planet mot Luleå. Fantastiska landskap passerar under oss innan vi ungefär en timme senare landar på Kallax. Kallt. Viktor går bort för att hämta ut bilen (”luxuary”) och får reda på att den vi egentligen ska ha körde av vägen igår. Jaha strike 3 tänker jag. Lika bra att vända! Men de har naturligtvis fixat fram en ny så jag är nog lite överdrivet dramatisk. Vi packar in väskorna och kör mot LTU. Nervositeten kryper sig tätare inpå.

På universitet träffar vi Jenny och Josefin som jobbar på LTU Karriär. De berättar att det verkar bli ganska många studenter. Kul och pirrigt på samma gång! Stol efter stol fylls upp och kl 12 kör Ida igång med företagspresentation. Hur bra som helst! Sedan är det dags för mig att berätta om traineeprogrammet. Lite tunghäfta i början, men det går helt okej. Skönt! Vi får massa bra frågor av eleverna som också verkar nöjda. Jag hoppas verkligen åtminstone några av dem fick smak för Volvo Aero och traineeprogrammet. Det får framtiden utvisa som det så fint heter.

På kvällen träffar vi min gode vän Gustav som jag pluggade tillsammans med på KTH. Han gör sitt exjobb just nu efter ett utlandsår i Tyskland. Det är fruktansvärt roligt att se honom och vi pratar gamla minnen länge och väl över middagen. Gammal vänskap går aldrig ur!

Slutligen skulle jag vilja tacka Josefin på LTU Karriär som hjälpte till att anordna vårt möte med studenterna. Det blev verkligen lyckat! Jag vill även tacka Ingrid och Jukka vid informationsavdelningen på Volvo Aero som designade informationsbladet vi hade med oss, samt alla nere på Print Service som fick stå ut med alla mina jobbiga beställningar på kort notis, men som ändå levererade ett perfekt resultat!

/Simon