Aerobloggen

Hej igen

Missa inte tillskottet av ytligare en av våra amerikanska kollegors presentationer, nämligen Josh Bruggeman. Ni kan hitta hans presentation via följande länk

Den nya traineeuttagningen pågick under förra veckan, då vi under onsdagen och torsdagen hade två heldagar när de nya kandidaterna fick besöka oss på företaget, träffa varandra samt genomgå lite olika tester och övningar. Det skall bli otroligt spännande och se vilka som blir nya kollegor och medarbetare i nästa års kull av traineer. Under onsdagen fick vi celebert besök när David kom på besök och deltog under uttagningen. Somliga säger att de var hans gränslösa intresse för de nya kandidaterna som drev honom att flyga hem över dagen för att delta på detta evenemang, medans andra talar om att de var på grund av en skidresa med familj, vi kommer nog aldrig att få veta.

Det har även pågått training days de senaste två veckorna på GKN, och ni trogna läsare är säkert bekanta med att detta är ett event där medarbetarna på företaget får möjlighet att gå spännande kurser för att utvecklas och lära sig nya saker. Jag har personligen försökt gå på flera av kurserna, mest med fokus på mina intresseområden inom kvalité och förbättringsarbete. En höjdpunkt här var en robusthet kurs där min tidigare handledare och mentor Peter Hammersberg var med och föreläste. Personligen tyckte jag Peter hade mycket intressant att berätta och särskilt ett exempel lyste fram lite extra. Peter förklarade mycket om skillnaden mellan symptom och grundorsaker när vi analyserar problem i våra processer. En tanke som är värd att återkoppla är exemplet där man kan ha fantastiskt bra uppföljning på en process, och med god noggrannhet kunna följa upp processens utfall i kritiska parametrar. Detta kan dock vara helt avskilt från att förstå processens underliggande variation, d.v.s. bara för att man har bra koll på en process innebär det inte att den är stabil, det är förståelsen för processens variation och beteende som är nyckeln till ett framgångsrikt förbättringsarbete.

Detta var allt för denna gången!

På återseende

 

Hej alla läsare,

Detta kommer troligen bli mitt sista inlägg om min tid här i Sverige, så jag skulle vilka reflektera lite över min tid här. Vad har varit mina största utmaningar och vad har jag lärt mig?

Min största utmaning under denna tiden har varit att lära mig stora mängder teknisk information på väldigt kort tid. Under min tid i Sverige har jag lärt mig:

• Att programmera (eller i alla fall läsa och förstå) scripts i Python, Matlab, Perl, Batch samt Bash programmeringsspråk
• Fundament kring CFD och hur man använder programmet CFX för att analysera rymdmotorturbiner
• Automatisering och analys kring hur man använder multi-objektiva optimeringsmjukvaror som ModeFrontier och OptiSLang
• En del fundament kring fysik och aerodynamik gällande turbiner

i stort sett utan träning och bara genom att lära sig på jobbet. Detta har känts överväldigande då och då, men jag tror att förmågan att hålla sig lugn och att lära sig fort i främmande territorium är en väldigt nyttig förmåga att utveckla. Jag har lärt mig att sättet att överkomma dessa utmaningar är att hålla sig lugn och tro på sin egen förmåga, även om ens kunskapsbrist kan verka väldigt stor. Det är även viktigt att lära sig identifiera när man faktiskt behöver hjälp för att ta sig vidare och vem det är som kan ge just den hjälp man behöver.

En annan utmaning under denna tid har varit att definiera och fullständigt förstå mina uppgifter. En av mina tidigare chefer sa en gång:

”The hardest part of solving any problem in engineering, is in defining the problem accurately.”

Fråga dig själv: vad är det vi försöker åstadkomma? Är detta projekt definierat på ett sätt som har ett klart mål? Det är häpnadsväckande hur ofta man kommer på halvvägs genom ett projekt att problemställningen i början av projektet var för vag, inkorrekt, baserad på fel information eller felförstådd av någon involverad.

Jag har lärt mig att lösningen på detta problem är kommunikation. Jag jobbar fortfarande på att bli bättre på detta, men jag har förbättrat mig avsevärt genom att konstant lyssna på och återkoppla till intressenterna i mina projekt. Om du (eller de) inte har definierat problemet tillräcklig väl så kommer du aldrig kunna hitta en önskningsvärd lösning. Var inte rädd att omdefiniera problemet på ett bättre sätt, även halvvägs igenom ett projekt – det är inte att börja om, utan det är ett riktigt framsteg som kommer leda till ett bättre resultat.

Jag hoppas att min erfarenhet med dessa utmaningar och lärdomarna som kommit därav blir användbara även för er. Jag ser fram emot helt nya utmaningar på min nästa placering och att försöka överkomma även dem.

Som en sista notis så vill jag tacka alla jag träffat här i Trollhättan som har fått mig att känna mig så välkommen under dessa 6 månaderna. Det har varit ett stort nöje för mig att arbeta med er alla och jag är verkligt sorgsen att jag måste ge mig av.

Neil Irwin

I våra tilldelade varselvästar och hörselskydd rörde vi oss långsamt ut över flygfältet, omringade av en strålande sol och klarblå himmel. Vädret frambringade en lättande och spirande känsla vilket inbringade en sådan där behaglig sinnesstämningen som bara kan upplevas en varm sommardag, eller i bästa fall en tidig vårdag som denna. Ljud från fjärran avlägsna flygmotorer kunde urskiljas och vinden blåste kallt över gräset.

Flygfältet på F7 i Såtenäs är vidsträckt och magnifikt och ligger precis vid Vänerns fot. Guidade av två veteranpiloter, Håkan Brandt och Dag Kjellberg som haft åtskilliga flygtimmar med flygplan som legendaren Viggen, inväntade vi tre inkommande JAS-plan.

F7 är idag en av fyra kvarvarande svenska flygflottiljer (F7 Skaraborg, F17 i Blekinge, F21 Norrbotten och LSS Luftstridsskola). Flygvapnets krigsförband är idag inriktade mot nationella och internationella operationer, och ska därför vara beredda att med FNs samtycke delta i militära operationer utomlands. Flygvapenförbanden är indelade i basförband, ledningsförband och flygförband, och det ena fungerar inte utan det andra. Operatörerna och flygteknikerna på marken utgör en lika viktig del i kedjan som piloterna.

Inflygande från sydost i något som kallas en ”echelon-formation” kom tillslut tre stycken JAS-plan. En efter en svängde de symmetriskt av för att på säkert avstånd från varandra påbörja en cirkulär inflygning mot landningsbanan. Några hundra meter ner startade samtidigt ett Herkulesplan vilket tillsammans med de inflygande JAS-planen och det underbara vädret komponerande ett magnifikt sceneri. När planen dockat med sina respektive stationer fick vi chansen att följa med på de rutinmässiga inspektionerna runt flygplanen. Lukten av varm RM12, olja och fotogen var påtaglig.
Rundturen på området fortsatte och efter en välplacerad lunch fick vi se och testa simulatorerna. Vi traineer har snart runt en halvtimme var i olika JAS-simulatorer, både från Linköpings flygvapenmuseum och SAAB, och för att vara helt ärliga så skulle vi nog snart kunna flyga en runda själva.

Turen avslutades med en rundvandring genom den svenska flygvapenhistorien, och vi fick chansen att titta närmre på plan som draken, viggen och tunnan. Både Håkan och Dag delade med sig av många roliga historier, och det blev mycket skratt.
För er som är intresserade så kan ni i bilden nedan se en kort sammanfattning av svenskt flygvapenhistoria.

Min morfars bror, Jan Ingemar Holmquist var stridspilot på 50-talet, mitt under kalla krigets kyliga svallningar. Historien går att han 1952 den 11 december, 21 år gammal, under en övningsflygning med ett Vampire J28 blev påflugen bakifrån. Båda planen involverade i krocken störtade i marken.
Tack vare Hans Brandt så har jag fått ta del av rapporten från haveriutredningen. Så i nästa inlägg så får ni veta mer om vad det var som egentligen hände den där kalla vinterdagen 1952, och hur det gick för de båda piloterna.

På återseende! 🙂

Här kommer en kort sammanfattning av vårt besök på GKN i Filton och på Western Approach. Filton som ligger lite utanför Bristol är även Davids näste under hans nuvarande rotation utomlands.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så ligger GKN Filtons huvudfokus på produktionen av vingstrukturer för ett antal kunder som Airbus, Dassault och Lockheed Martin. Där finns även ett center för additiv tillverkning med fokus på pulver-bädd teknologi, en växande teknologi där finkornigt metallpulver strös över en yta, lager på lager, och som smälts med hjälp av en laser eller elektronstråle. I Filton arbetar ca 2000 av GKN Aerospace 17000 medarbetare, och området med sina stora rymliga lokaler utgör ett kompetenscentrum för montering av framkanten av vingen nära flygplanskroppen för flygplan som exempelvis Airbus A350 XWB, men också den rörliga delen av bakkanten nära vingspetsen för Airbus A320. Värt att notera är att Airbus A350 är det första Airbus-flygplanet med både flygplanskropp och vingstrukturer tillverkade i kompositmaterial.Något man inte kan tro är att en flygplansvinge närmast flygplanskroppen är så stor att man nästan skulle kunna stå raklång inne i den! Något som är sant i alla fall för de större flygplanen.

Grunden i moderna flygplansvingar är kompositmaterial, på materialet monteras sedan nödvändiga substrukturer med diverse funktioner, och långsamt växer en vingstruktur fram. För er som inte riktigt är hemma med vad kompositmaterial är, kan jag kort berätta att det är ett lättviktsmaterial med hög styrka som formas genom att kombinera olika material med olika egenskaper, exempelvis termoplaster och kolfiber. Detta görs med automatiserade processer som Automated Fiber Placement (AFP) och Automated Tape Laying (ATL).

För att sluta kretsloppet begav vi oss på eftermiddagen till Wester Approach där själva balken till de två vingdelarna komponeras i flertalet avancerade steg. Filamentlindnings-maskinerna i Western Approach spann, likt en gigantisk spindel, upp delar av vingstrukturen från små nystan av trådar, och det var sannerligen en imponerande syn. Miljön för tillverkningen är i allra högsta grad steril för att inte äventyra kvalitén, och vi såg nästan ut som ett gäng läkarstudenter när vi gick runt där i våra vita rockar och heltäckande hårnät. På plats fanns också gigantiska vakuumugnar och tvättmaskiner, tillräckligt för att rymma en eller flera studentlägenheter.

Kort sammanfattat, ett mycket intressant och givande besök både på Davids nuvarande hemmaarena i Filton och på Western Approach. Det känns bra att GKN är med i processen att ta fram och tillverka framtidens produkter i högpresterande lättviktsmaterial för effektivare, pålitligare och miljövänligare flygplan.

 

 

 

Tjena bloggen!

Detta är den tredje veckan på våra tredje respektive avdelningar! Själv är jag nu på militära marknadsavdelningen. När jag berättar det för nära och kära så är det många som tror att jag jobbar med marknadsföring, men så är det inte. Här på marknadsavdelningen jobbar man med affärer, kontrakt, kundrelationer, strategi med mera.

Uppdraget som jag har fått har att göra med att skapa underlag för företagets långsiktiga strategier. Det är väldigt intressant än så länge. Det tog ett tag att förstå vad det var de ville att jag skulle göra. Sedan tog det ett par dagar till innan jag fick tag i det material jag behövde för att sätta igång. Nu känns det i alla fall som att jag har kommit igång ordentligt och jag har redan fått fram ett par (väldigt) preliminära slutsatser som verkar ha mottagits väl. Känns bra att ha kommit igång på nya avdelningen!

Som relativt ny på företaget tycker jag att det är ganska svårt att avgöra vad man får prata om utåt, speciellt när det har att göra med den militära verksamheten. Detta gör att det ofta blir ganska kryptiska svar när någon frågar vad man jobbar med. Jag hoppas att sådant blir lättare med tiden och att man blir bättre på att förstå vad man kan prata om och vad man ska hålla för sig själv. För tillfället får man istället vara kryptisk i sina svar och blogginlägg, i väntan på bättre tider.

 

Over and out

Jocke Åhman

 

ps Idag har vi traineer varit på besök på Skaraborgs Flygflottilj, F7! Mycket spännande! Extra spännande för mig tror jag eftersom min hemavdelning är inom den militära verksamheten. Kommer ett blogginlägg om detta imorgon eller i början av nästa vecka. ds

Precis som Niclas kort nämnde i föregående inlägg har vi nyligen träffat Mike McCann för ett spännande samtal som sannerligen kan sägas ha skänkt oss inspiration från ovan!

Mike McCann är vår CEO för GKN Aerospace Engine Systems, dvs. de tolv siter inom GKN Aerospace som ägnar sig åt flygmotorkomponenter och för vilka Trollhättan är huvudkontor. Mike är minst sagt rutinerad inom flyg- och rymdindustrin och efter att ha examinerats med en Bachelor of Science degree in Mechanical & Aerospace Engineering har han arbetat i över 30 år inom branschen. År 2009 blev Mike en del av GKN Aerospace och i november 2012, efter uppköpet av Volvo Aero, inledde han arbetet i sin nuvarande roll. Mike är bördig från Dallas, USA dit han också pendlar till och från de många siterna under sin ledning. Med jämna mellanrum arbetar han alltså på plats här i Trollhättan och har under dessa besök välkommet tagit sig gott om tid för att träffa oss traineer.

Mötet i måndags var nämligen inte första gången vi träffade Mike McCann. Redan vid Mikes förra besök i Trollhättan i slutet av februari bokades ett en-och-en-halvtimmes-möte med den vältalige amerikanen, och trots att han då drog över med mer än en timme och de entusiastiska berättelserna endast kunde stoppas av hans sekreterare som tålmodigt påminde om efterföljande möten, kändes tiden inte tillräcklig. Mike hade mer att berätta och vi var mer än villiga att lyssna till hans otaliga erfarenheter och reflektioner. Därför bokades genast en återträff och i måndags fick vi således chansen att återigen lyssna till den inspirerande ledaren. Vid de båda mötena har Mike givetvis berättat om vårt företags strategier och framtidsplaner, men mest intressant har ändå de personliga reflektionerna kring ledarskap och personlig utveckling varit. Mike är en väldigt ödmjuk och sympatisk ledare, som haft mycket tänkvärt att berätta och lära ut till oss att ta med oss i våra fortsatta karriärer. Det har varit ett sant nöje att träffa honom, och för att summera det i enighet med min traineekollega Neil kan jag inte säga annat än ”I could listen to that man forever!”

Hej igen

Ett projekt som vi traineer har varit delaktiga i de senaste veckorna är läxhjälp tillsammans med Intize. Intize är en ideell förening som bedriver mentorskap i matematik. Som en del av vårat årsprojekt att stimulera intresset för teknik bland ungdomar, och då känns matematik som en given hörnsten för att väcka detta intresse. Är du intresserad, eller känner ni någon som kan vara intresserad så är det bara att dyka upp, alla är välkomna!

Men kanske mer spännande för många av er läsare så vet ni att det snart börjar bli dags för uttagningsdagarna för nästa uppsättning av traineer. Jag tänkte därför spendera lite av detta inlägg för att berätta mer om vad det innebär att vara trainee, samt vad man kan förvänta sig och vad man kan få uppleva. Ni som följer bloggen sedan tidigare är säkert bekanta med grunderna i traineeprogrammets utformning, nämligen att man genomför 10 veckors praktikperiod på olika avdelningar. Det fina med detta är att möjligheterna och friheten att röra sig mot nya områden känns obegränsad. Eftersom traineeprogrammet är 30 år gammalt inom företaget så är företaget och dess olika avdelningar väldigt rutinerade att ta emot nya personer, och kombinerat med det egna ansvaret och friheten som tilldelas traineen så blir möjligheterna enorma. För min egen del till exempel så kunde jag med enkelhet dela min nuvarande period till två 5 veckors perioder för att bredda mina lärdomar och mitt interna nätverk så mycket som möjligt.

Men företagets rutin av traineeprogrammet genomlyser även när man ser hur öppna och intresserade höga chefer är att få träffas med oss över intervjuer där dem kan dela sina erfarenheter och historier. Bland annat så har vi i måndags suttit ner med Mike McCann (CEO GKN Aerospace Engine Systems) för andra gången för att lära oss mer om hans erfarenheter och syn på ledarskap, företaget, branschen etc. Eller för att nämna ett annat exempel så tog det mindre än 2 arbetsdagar att lyckas boka 4st högt uppsatta chefer inom produktion för intervjuer. Detta privilegium att vanligtvis högt uppsatta chefer delar med sig av sin tid för att dela sina lärdomar med oss känns fantastiskt värdefullt och lärorikt på ett praktiskt sätt som annars troligtvis skulle vara svårt att införskaffa sig via utbildningar eller litteratur.

Att vara trainee öppnar även många dörrar externt, det vill säga att vi traineer har ännu inte upplevt ett enda nej när vi kontaktat andra företag och bett om att få träffa dem på studiebesök eller dylikt. Så många gånger känns möjligheterna att skapa sitt externa nätverk minst lika goda som att skapa sitt interna nätverk. Och med den tekniskt avancerade bransch som vi verkar inom, så kan ni tänka er att det finns massor av aktörer som arbetar med alla möjliga typer av fantastisk teknik, och möjligheterna att lära av varandra blir därmed nästintill obegränsade.

För att krydda detta lite extra så har vi traineer även ett eget årsprojekt som jag nämnde i början av inlägget där man får möta minst sagt oväntade arbetsuppgifter för en ingenjör. Vi får genomgå ledarskapsutbildningar, uppleva besök från andra traineer och skolor, följa med på tjänsteresor och andra externa utbildningar och mycket mycket mer. Så för att avsluta detta inlägg så kan man summera traineernas största utmaning som att istället få tiden att räcka till, för det är så mycket man hela tiden vill göra och uppleva. Och då är det tur att man har sina driva traineekollegor som hela tiden samarbetar för att få kalendern att gå ihop så att vi kan ta tillvara på varje chans som ges.

 

På återseende

 

Efter vår fantastiska vecka i England har vi nu återigen bytt avdelningar. Jag har sedan ungefär en vecka tillbaka jobbat på en kvalitetsavdelning. Denna avdelning stöttar i princip hela GKN i Trollhättan inom en mängd olika områden. Ett av dessa områden är att se till att alla krav som finns från kunder, standarder och myndigheter följs genom hela verksamheten. Ett annat område är att utveckla och uppdatera det verksamhetsledningssystem som vi använder. Där finns alla processer, standarder och ansvarsområden beskrivna.

Det område som jag kommer arbeta mest med under mina tio veckor på avdelningen är deras förebyggande kvalitetsarbete mot produktion. Tillverkningsprocesserna övervakas så att man kan se trender i produktegenskaperna och försöka lösa ett problem innan egenskapen i fråga hamnar utanför toleransgränserna. Till hjälp används bland annat styrdiagram (se bild nedan).

Det övre strecket motsvarar den övre toleransgränsen och det nedre strecket motsvarar den nedre toleransgränsen. Efter att en produkt har bearbetats i en maskin mäts den egenskapen som bearbetades och detta mätvärde plottas sedan i diagrammet. När man gjort detta för ett antal produkter kan man till slut börja se en trend – går mätvärdena ut mot någon av toleransgränserna? Då bör man undersöka processen för att se varför det blir så samt implementera en åtgärd. Egenskapen fortsätter att mätas och förhoppningsvis går mätvärdena tillbaka mot mitten, där de i de allra flesta fall bör vara.

Jag tycker det här är väldigt spännande och ser fram emot att lära mig mycket mer om detta! Som jag skrev ska jag jobba mest med produktionsutvecklingen men även lära mig en hel del om de andra områdena. Jag är övertygad om att, oavsett vad jag kommer jobba med i framtiden, så kommer jag ha en otrolig nytta av min praktikperiod på den här avdelningen!

Efter hemkomsten från England startade jag på min nya avdelning, nämligen Materallabbet. Här har huvudfokus varit på Metallografi, men jag har även fått fantastiska möjligheter att följa med och få inblick i några av de andra avdelningarna inom materiallabbet.

Mina förkunskaper inom materiallära kunde varit bättre, men det är otroligt spännande att komma in som en novis och få möjlighet att träffa alla duktiga specialister, få prova att använda avancerad utrustning och skapa sig en bild av dem analyser vi gör in-house. För varje dag som går börjar jag mer och mer förstå hur viktig materialkunskap är inom vår industri, våra produkter och våra processer. Denna förökade insikt känns väldigt nyttig att införskaffa för att bredda mitt tidigare fokus av kvalité och variationsorienterat förbättringsarbete.

Det fina med att göra rotationer inom traineeprogrammet är enligt min mening främst två saker. Till att börja med skapar man sig ett ovärderligt nätverk, där man snabbt kan identifiera spetskunskaper inom företaget vilket ger en känsla av att man är redo att möta alla typer av utmaningen i sin framtida karriär, för experthjälpen finns alltid bara ett samtal bort. För det andra så lyckas man få tillräckligt med insyn och en grundläggande kunskap inom olika områden för att kunna förstå och uppskatta värdet som olika avdelningar skapar. Detta var en av punkterna som flera av dem ledare vi träffat har försökt belysa. Nämligen att en nyckel till framgångsrikt ledarskap handlar om att kunna förstå och uppskatta värdet som olika individer och avdelningar skapar på företaget, samt hur detta värdeskapande interagera med varandra och vilka synergieffekter det kan skapa.

Glöm inte att gå in och titta under presentationer av traineer, där vi har fått tillskott av en presentation av vår amerikanska kollega Nicholas Ninivaggi. Ni hittar presentationen under följande länk

 

 

Kära bloggpublik,

I Neils senaste inlägg kunde ni läsa om två av våra fabriksbesök under traineeresan till England i förra veckan. Innan dessa besök var dock det första som hände i drottningens förenade kungarike en rad intressanta möten med personer från vitt skilda delar av GKN. Allt detta under en spännande måndag i våra eleganta kontor på Pall Mall i centrala London.

Först ut i raden av fängslande möten var det med våra traineekollegor från AES i Nordamerika, Josh Bruggeman, Michael Rorapaugh, Nick Ninvaggi och deras programansvarige Megan Morgan. Vi möttes för en dryg timmes meet-and-greet där vi äntligen fick träffa de kolleger vi innan bara känt via e-mail. Vi utbytte erfarenheter från våra respektive kulturer, traineeprogram och GKN-siter samtidigt som vi planerade och laddade inför den kommande veckan tillsammans. Det var verkligen intressant att få en inblick i hur vardagen för våra kollegor på andra sidan Atlanten ser ut och det var början på en mycket trevlig resa tillsammans. Ni läsare kommer garanterat få höra mer från våra nyvunna amerikanska vänner när de alla tre flyttar till Sverige i september för att göra sin halvårslånga utlandspraktik hos oss i Trollhättan.

Efter en god lunch var det dags för möte med en av de riktiga höjdarna inom GKN plc., Kevin Cummings som är CEO – GKN Aerospace. Att få träffa den högste ledaren inom vårt affärsområde för en och en halv timmes exklusivt samtal var en ära och ett privilegium få anställda förunnat. Kevin imponerade direkt genom att, trots att han endast känt till vårt möte sedan ett fåtal timmar tillbaka, vara väl förberedd med nedskrivna svar på vår långa lista av frågor. Kevin berättade om stora ämnen såsom erfarenheter från att vara en ledare inom en större koncerndivision och samtidigt ha flera underdivisioner nedanför sig, om de övergripande strategierna och framtiden för vår division, men också mer personligt om sina dagliga arbetsuppgifter och vilka egenskaper som tagit honom dit han är idag. Mötet som helhet var en avslappnad dialog och vi är varmt tacksamma för att Kevin tog sig tid att inspirera oss som utgör företagets framtid.

När mötet med Kevin Cummings avslutats vände vi blickarna än högre upp i GKN:s hierarki då vi fick träffa Nigel Stein som är CEO – GKN plc. Nigel infriade mycket väl våra förväntningar av en framgångsrik brittisk affärsman, med oklanderlig artighet såväl som övertygande pondus. Nigel har varit vår koncern-VD sedan 2012 och har lett oss genom en resa mot ökat fokus och tillväxt inom Aerospace och Driveline-områdena, en framgångssaga som han utlovar kommer fortsätta långt framöver. Ett festligt inslag i mötet var då Michael Turner, styrelseordförande för GKN plc. tillika stort Manchester United-fan, oannonserat dök upp på mötet och avbröt Nigels utläggningar för att helt simpelt tacka oss svenskar för Zlatan Ibrahimović som avgjort den engelska ligacupfinalen till Uniteds fördel dagen innan. Efter denna avspända introduktion var Michael, precis som Kevin och Nigel, nyfiken på att höra mer om oss traineer, vår bakgrund och våra framtidsplaner. Särskilt roligt var att de även intresserade sig för vår syn på GKN och möjliga utvecklingsområden inom verksamheten. Det kändes att vi fick en unik möjlighet att påverka högsta ledningen genom de åsikter vi framförde och som de båda tog till sig. Nigel och Michael berättade också om framtida offensiva strategier och möjliga kommande investeringar för ytterligare expansion inom våra nyckelområden. Sammantaget var budskapet att GKN går en fortsatt ljus framtid till mötes, vilket också underströks då vår aktie steg med nästan 5 % dagen efter då 2016 års bokslut offentliggjordes. Det var en mycket lyckad dag för alla inblandade!