Aerobloggen

Hej igen

Nu var de länge sedan jag skrev på bloggen tänker säkert många av er. Med det har sina skäl, de senaste månaderna har det nämligen varit fullt upp med min utlandspraktik här i Newington.

I nuläget har jag varit knappt två månader i USA, och Newington. För att nämna lite snabb fakta om Newington så är det en site med 3 verkstäder, ungefär 150 st anställda. Här arbetar man främst inom två värdeflöden, med ett generiskt fokus på bearbetning. En spännande sak med siten här i Newington, jämfört med Trollhättan, är omgivningen. I Connecticut och kring Hartford ligger nämligen området som ofta kallas ”Aerospace Alley”, vilket kommer från att det ligger ett multum med företag inom Aerospace industrin häromkring. Som ni ser på kartan under så ligger det över 120 företag inom Aerospace industrin på en yta som är cirka 60 % Västra Götaland (här bor det samtidigt nästan 3,6 miljoner invånare!).

Här arbetar jag på inköpsavdelning i nära samarbete med deras SQE, och det är detta som sysselsätter majoriteten av tiden. Men utöver det har jag även fått vara med på lite andra projekt i företaget, ett NPI-Projekt, BPI-event samt en del mindre förbättringsprojekt där vi försöker lära av varandras verksamheter.

På fritiden har de blivit många äventyr, men eftersom flera av bloggens läsare även har ett arbeta att sköta så tänkte jag inte gå in på detalj utan istället nämna ett hastigt axplock. Besökt ett enormt(!) Casino i Mohegan Sun i söder, sightseeing genom Yale University, hikat bland höstfärgerna i skogarna i Vermont, vandrat ”the freedom trail” genom Boston där man fick följa de första fotstegen till hur the declaration of independence startade. Men häftigast hittills har nog varit besöket i New York. Detta var verkligen en metropol som jag kan rekommendera. Höjdpunkten var nog att vandra på, för mig, legendarisk mark på Wall Street och fått se the charging bull och the fearless girl.

Till vardags har jag även fått uppleva en rejäl dos av de amerikanska kulturen. Bland annat genom att fått testa på många nya restauranger och maträtter, firat halloween när man kommer utklädd till jobbet samt thanksgiving som nästan är större än julafton här. Skulle spekulera i att det är julklapparna som övervinner barnen till julafton, medan de äldre favoriserar denna nästan heliga kalkon. En kul anekdot är att alla på jobbet fick var sin kalkon att ta med sig hem precis innan thanksgiving, dessa delades ut av utklädda chefer inom företaget. Kanske är detta en bra lärdom att ta med sig hem till Sverige fast med julskinkan, vad vet jag?

Nu ska de dock bli fantastiskt skönt att få resa hem över jul, spendera tid med sambo, familj och vänner och frossa av julmaten. Men innan dess blir de en klassisk ”affärsresenär med samvetskval” och stressigt köpa alla julklappar på flygplatsens taxfree.

Wish me luck!

 

Kära läsare,

Julen närmar sig och det innebär också att tiden på våra hemavdelningar börjar lida mot sitt slut. Det betyder bland annat att vi alla har ganska mycket att färdigställa nu innan vi åker iväg. På ett sätt är det skönt att kunna bocka av olika projekt och på andra sätt är det lite tråkigt att lämna avdelningen och alla kollegor man lärt känna. ”Tiden går fort när man har roligt”, brukar man säga, och så har det verkligen varit. Som tur är så är inte detta ett farväl, utan snarare ett på återseende och jag tror att jag kan tala för oss alla när jag säger att vi är grymt taggade inför våra nästkommande traineerotationer.

Innan vi påbörjar nästa rotation är det dock dags för nästa aktivitetsvecka som vi planerat för fullt de senaste veckorna. Vår förra aktivitetsvecka, som ni trogna läsare säkerligen minns, spenderade vi i Stockholmstrakterna där vi fick träffa bland annat OHB och SSC, två spännande rymdbolag. För denna aktivitetsvecka har vi däremot valt att lägga ribban aningen högre och pressa vår budget till max. Vi ska alltså åka på en roadtrip i Europa med bland annat Amsterdam och Paris som hållplatser, vilket blir riktigt spännande. Spännande dels på grund av de företagen vi ska träffa och dels på grund av att vi kommer umgås med varandra dygnet runt i över en vecka vilket kan bli aningen intensivt. Men förhoppningsvis kommer allt gå bra och göra att vi blir en mer sammansvetsad grupp!

På fredag morgon börjar vi vår resa och under den kommande veckan ska vi besöka ESA, Fokker, Safran och GKN Driveline. Det blir ett tight schema men vi kommer garanterat lära oss massor. Själv ser jag nog mest fram emot vårt besök på Safran och att få träffa min kontaktperson där, då det är jag som haft ansvar för att anordna just det besöket. Självklart ser jag också fram emot att besöka två vackra europeiska huvudstäder: Amsterdam och Paris, och hoppas att vi får tid för lite sightseeing mellan företagsbesöken. Jag tycker för övrigt att det är lite roligt med andra språk och har redan nu börjat repetera användbara franska fraser, hoppas kunna få glänsa med dem under resan. Mer om vår aktivitetsvecka får ni höra nästa vecka då det är Maria och Alexander som ska få uppdatera er om livet som aerotrainees, så håll utkik

À plus tard!

Emma

Igår medverkade Emma, Signe, Alexander och jag i en nätverksträff anordnat av Aerospace Cluster Sweden. Potentiella leverantörer blev inbjudna för att lära sig mer om hur det är att arbeta inom Aerospace industrin och två av våra nuvarande leverantörer berättade om deras resa för att bli certifierade enligt AS 9100 standarden (Aerospace industrins svar på ISO 9001). För det är ju så, för att vara med och spela i Aerospace industrin ”måste” man vara certifierad enligt en viss standard. Detta är på grund av att de hårda kraven på bland annat kvalitet och säkerhet, t.ex. spårbarhet i dokumentation.

För oss traineer är det jättekul att få lära oss mer om vår industri från alla håll och kanter. Att få möjligheten att nätverka med andra företag, den här gången genom att representera GKN som kund, är extremt lärorikt. Under lunchen pratade vi med två män som jobbar på ett bearbetningsföretag i Ulricehamn, då kom det upp att de har problem med att hitta unga människor som vill jobba inom industrin. Vi utbytte erfarenheter från vårt traineeprojekt eftersom en del av vårt projekt är att vara ute i grundskolorna i Trollhättan med omnejd och föreläsa om hur det är att jobba med teknik. De ville gärna att vi ska komma och hälsa på i Ulricehamn där vi förhoppningsvis kan lära oss mer av varandra.

Annars håller vi traineer på att avsluta på våra hemmaavdelningar och tagga inför vår kommande Europaresa som bär av nu på fredag!

Bjällerklang, bjällerklang, hördess dingle-dång
/Maria

Älskade bloggläsare,

Här kommer ytterligare ett inlägg om våra internationella upplevelser. Förra veckan var jag och Philip i Tyskland och hälsade på GKN Driveline i Lohmar som är en liten stad utanför Köln. Syftet med resan var att jag skulle få träffa min mentor ansikte mot ansikte. Via IGP blir man nämligen tilldelad en mentor och från och med i år är det en person som är placerad utomlands och som kommer hjälpa till och guida en under programmet. Dock började inte resan så lyckosamt eftersom vi möttes av snökaos på väg mot Landvetter. Detta medförde en stängd flygplats och att vi kom fram tre timmar senare än tänkt. Väl i Tyskland visade vädret sig från sin bästa sida med 13 grader och strålande solsken och vädret hemma i Sverige var med ens glömt.

Under det dryga dygnet som vi besökte siten så fick vi träffa flera personer som berättade om sina specialområden och vi fick en bra bild av arbetet i Lohmar. De bedriver ingen produktion utan sysslar med forskning och utveckling och det var väldigt intressant att besöka en annan GKN-site eftersom det var stora skillnader jämfört med vår site i Trollhättan. På kvällen åt vi middag med min mentor och givetvis tog vi schnitzel, man får ta seden dit man kommer. Det var kul att få lite tid med min mentor och lära känna honom bättre samt bolla lite idéer om nästa rotation.

På väg hem till Sverige fortsatte vår otur med inställt flyg i Köpenhamn pga teknisk fel och som resulterade i övernattning i Köpenhamn. Dock tog oturen inte slut där utan nästa dag var det ytterligare problem med flygplanet (viktigt att poängtera att det inte var våra produkter det var fel på) och vi fick tillslut byta flygplan. 17 timmar senare än tänkt landade vi äntligen på svensk mark och trots massor av strul så var det en väldigt lyckad resa.

Trevlig helg på er!

 

 

Hallå alla bloggälskare

Nu är jag tillbaka igen från en veckas semester i USA, närmre bestämt New York och Connecticut. När jag ändå var i krokarna passade jag på att hälsa på GKN Aerospaces site i Newington där bland annat förra årets trainee, Niclas Persson, gör sin utlandstjänst (har hört rykten att han ska göra ett gästinlägg inom kort).

På plats blev jag varmt välkomnad av Oscar Höglund som sedan drygt ett år jobbar som Engineering Manager i Newington. Förutom information om deras GKN site så fick jag en rundvandring i produktionen, vilket var jättekul och lärorikt. Jag har verkligen fått ett annat perspektiv på vår site i Trollhättan. Jäklar var stora vi är. Vi är bland annat mer än 10 gånger fler anställda här och vi har en massa fler processer utöver bearbetning som jag har tagit lite förgivet innan.

Förutom Oscar och Niclas jobbar 2-3 andra svenskar där också, och Newington i sig är vana med svenskar. Joakim Andersson, Engine Systems CEO jobbade som general manager i Newington under några år. Fun fact: det finns en graverad sten under ett träd inne på området där det står något i stil med ”tack Joakim Andersson för allt du gjort för oss”.

På grund av fotoförbud får ni nöja er med en bild utanför ingången och så bjuder jag på en bild av Niclas och mig i Central Park istället 😀

Hej igen bloggen!

Det är Emelie från förra årets traineegrupp här (vad hände med tiden, känns som det var så nyss jag började men redan är jag ”förra årets trainee”?!). Jag tänkte göra en liten comeback i min bloggkarriär, trots att bloggen ju är överlämnad till de nya stjärnorna på GKN. Som ni kanske misstänker redan så är jag iväg på min utlandspraktik (inne på min andra månad) och befinner mig därför i San Diego, Kalifornien. Ska man vara helt exakt så är jag faktiskt i El Cajon när jag skriver detta, ca 20min öster om San Diego för det är där vår site ligger (jag bor dock i San Diego).

Siten här består av ett gäng byggnader som var och en har sina produkter. Ironiskt nog är jag än så länge mest involverad i den enda byggnaden som tillverkar militära prylar, och som jag därför inte får röra mig hur som helst i eftersom jag inte är amerikan. Ska jag ut i produktionen måste jag ha någon med mig hela tiden vilket blir lätt frustrerande efter ett tag. Snart kommer jag dock dra igång ett projekt om automation i en annan byggnad – och där får jag rör mig fritt! Jag spenderar även en hel del tid med lean-teamet här på siten och får därför vara med på diverse event och utbildningar. Senast i onsdags fick jag vara med på del 1 (av 4) i en Lean-utbildning.

Det är en helt annan värld här borta på så många sätt. Till att börja med lagerhålls detaljer utomhus! Det är ju helt otänkbart hemma (metaller, regn, snö, kyla etc är ingen jättebra kombo). Men här går det utmärkt (för ett tag i alla fall) eftersom det sällan regnar, snöar eller är kallt. Detsamma gäller förresten mig nu när jag tänker efter: jag befinner mig mycket utomhus här eftersom det är soligt och varmt för det mesta.  

  

Jag bor i en studio (dvs en enrummare) vid Mission Beach, ca 100m från stranden. Det är såå härligt att bara gå utanför dörren och kunna springa längs stranden, sola, och se solnedgångar. Jag trivs! På helgerna försöker jag testa ett nytt hikingställe varje vecka (det finns så många här omkring!) och även en ny del av staden varje vecka. Än så länge har allt vart fantastiskt! Förra helgen åkte jag upp till LA, men jag var inte jätteimponerad. Tycker San Diego är mycket trevligare på alla sätt!

Ha det grymt alla läsare och så kanske vi hörs igen!

//Emelie

Hej igen!

I mitt första inlägg så pratade jag om min tid hittills på GKN, från exjobb till en fortsatt tjänst på RnT och till min position som trainee idag. Det har varit en rolig första tid som trainee där jag fortsätter att jobba med projekt inom RnT och additiv tillverkning (AM). Jag vill ju hemskt gärna berätta vad jag jobbar med för projekt för er läsare, tyvärr så är det svårt när jag jobbar med utveckling. GKN vill så klart hålla på alla goda ting för sig själv! I allmänhet så undersöker vi hela tiden vilka av GKN’s motorkomponenter som vi kan tillämpa additiv tillverkning på. Många komponenter utgår från stora och dyra smiden eller gjutgods vilket vi sedan bearbetar till slutlig form. Ibland bearbetar vi bort närmare 80 % av grundmaterialet vilket bara blir till spill, galet va? Det gör att vi har stor nytta av additiv tillverkning för att istället bygga upp material vilket i sin tur leder till mindre och billigare smiden eller gjutgods att köpa in.  Vi har redan idag flygplan som flyger runt om i världen med tillämpad additiv tillverkning, vilket vi är stolta över. Det är trots allt höga kvalitetskrav som måste mötas för att få komponenter till att flyga, både från oss själva och våra kunder men även myndigheter.

Något som jag däremot kan dela med mig av är en speciellt rolig möjlighet som jag fick för några veckor sedan. Jag fick förfrågan att tala på ett internationellt seminarium på Chalmers i Göteborg. Seminariet, Frontiers of Additiv Manufacturing, samlade cirka 200 personer från en mängd olika företag och universitet som på ett eller annat sätt jobbar med additiv tillverkning. Jag delade med mig om vad vi på GKN Aerospace har utvecklat genom åren och vad vi idag har flygande i luften tillverkat med AM. Det var väldigt roligt och utmanande att få tala inför så många och långt mer erfarna människor än jag själv! Det var första gången på en stor scen och jag måste erkänna att det var lite nervkittlande. Men skoj var det!

 / Lisa

Dagens visdomsord:
Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort
–          Astrid Lindgren

God eftermiddag,

I fredags var jag, Emma, Lisa och Maria på Högskolan Väst och deltog i en tjej-debatt kring varför så få tjejer söker sig till ingenjörsutbildningar. Senaste åren har detta varit en nedåtgående trend i större delen av landet och syftet med debatten var att diskutera vad vi kan göra för att ändra på detta. De som deltog var elever från 9:an, gymnasiet och högskolan, samt en rektor från gymnasiet och personer från näringslivet. Eftersom vi hade olika bakgrunder och perspektiv blev det en väldigt intressant diskussion och vi kom fram till att problemet uppkommer redan i unga ålder. Vår teori var att många unga tjejer har prestationsångest och tror helt enkelt inte att de klarar av en ingenjörsutbildning eftersom de ständigt får höra hur svårt det är att ta sig igenom en. Vi berättade om vårt traineeuppdrag där vi kommer prata med niondeklassare om bl.a. vad en ingenjör gör om dagarna och vi fick mycket positiv feedback över detta.

Som ensam tjej på min avdelning så tycker jag att det är viktigt att dessa frågor uppmärksammas och att man arbetar för att locka fler kvinnor att söka sig till ingenjörsutbildningar. När jag var yngre hade jag ingen koppling till ingenjörsyrket, varken genom familj eller vänner och det tog lång tid för mig att förstå vad en ingenjör egentligen gör. Därför tror jag att det är viktigt för unga personer, speciellt tjejer, att få träffa kvinnliga ingenjörer för att få någon form av förebild och se att det är möjligt för en tjej att bli ingenjör. Det är verkligen spännande och varierande att vara trainee när aktiviteter som detta ingår i ens dagliga arbete. J

Nästa vecka åker jag och Philip på studiebesök till Tyskland men det får ni höra mer om i mitt nästa inlägg.

/Signe

Hej alla bloggläsare!

I lördags var större delen av traineegruppen domare på Trollhättans deltävling i First Lego League där GKN stod som huvudsponsor. Detta gjordes även som en del av vårt traineeprojekt med mål att inspirera unga till teknik. Tanken att behöva jobba på en lördag är kanske inte så lockande för alla, men i detta fall var det faktiskt riktigt roligt!

Som en liten bakgrund kan jag säga att First Lego League är en tävling för grundskoleklasser där de antingen på sin egen fritid eller i samband med skolans teknikundervisning får konstruera och programmera en legorobot för att sedan tävla genom att genomföra olika uppdrag på en bana. Lagen genomför även ett projekt i samband med detta där de kommer på lösningar till olika aktuella problem. För detta år var temat ”Hydro dynamics” där ungdomarna skulle komma på lösningar till vattenrelaterade problem, exempelvis dagens höga vattenkonsumtion i västvärlden eller vattenbristen i u-länder. Exempelvis kom det fram förslag om appar som loggar vattenanvändningen eller en vattenblandare som separerar rent dricksvatten och smutsigare dusch- eller handfatsvatten för att sedan användas till olika ändamål som lösning av problemen.

På tävlingen blev vi tilldelade olika domarroller där man kunde vara allt från robotdomare till kärnvärdesdomare. Själv var jag teknikdomare och fick bedöma konstruktion och design av legorobotarna samt programmeringen som låg bakom. Hela 15 lag deltog i tävlingen men det kunde endast bli en vinnare, Team Dalenium, som mottog äran, en legopokal samt 30 000 i resebidrag för att kunna delta på den skandinaviska tävlingen i Oslo. Inte illa för en högstadieklass. Samtliga lag var enormt duktiga och hade verkligen tänkt igenom sina projekt och utformning av robotar. Det var roligt att se drivet hos deltagarna och jag tror verkligen att ett event som detta är viktigt för att öka teknikintresset hos dagens ungdomar.

På hemavdelningen inköp går det fortsatt bra, projekten rullar på och jag får träffa massor av nya människor på företaget. Eftersom traineerotationerna är så pass korta är det svårt att få något större ansvar för exempelvis en leverantör där det är viktigt att ha långa relationer. Istället har jag fått genomföra projekt kopplade till inköp som innebär att jag får gå runt på företaget och prata med människor från hela organisationen.

Sedan sist har Projekt Dropship lagts lite på is då vi insåg att det till viss del gick ihop med Projekt Balken. I Projekt Balken undersöker vi hanteringen av spares för att se om den skulle kunna ske mer effektivt på något annat ställe än i produktionen. I detta projekt har jag hittills hunnit träffa operatörer i de olika verkstäderna samt materialstyrare och DQR för att få en överblick av hur nuläget ser ut. Nästa steg är att fundera på hur styrningen av detta kan se ut i framtiden och därefter värdera huruvida detta är möjligt att införa eller ej.

Jag har även fått ett nytt projekt som vi kan kalla Projekt Konfliktmineraler. En bakgrund till detta projekt är att krigförande grupperingar i Kongoområdet bryter och säljer mineraler för att finansiera sin verksamhet, dessa mineraler är exempelvis guld, tenn, tantal och volfram. För att lösa detta problem försöker vi strypa efterfrågan hos mineralleverantörer som stödjer krigförande grupperingar och därför är det viktigt att veta om/hur våra leverantörer arbetar med dessa mineraler.

Tanken med mitt traineeupplägg är att jag har Inköp som hemavdelning och att jag mest troligt kommer få en fast tjänst här efter traineeprogrammet. Eftersom jag inte jobbar så mycket med mina kollegor på inköp så var jag lite nyfiken på vad man faktiskt gör i det dagliga arbetet som inköpare. Jag har nu därför blivit tilldelad en ”fadder” på inköpsavdelningen, nämligen Elin Elmdahl, en tidigare trainee och numera inköpare av gjutgods som jag får skugga och hjälpa vid sidan om mina egna projekt. Elin tar med mig på leverantörssamtal och lär mig om de olika programmen man arbetar i som inköpare, vilket inte är det lättaste i början, men det är roligt och dagarna går fort! Här kommer en liten intervju med Elin:

Beskriv GKN med tre ord:
Multinationellt Aerospace företag.

Vad gör man på inköp?
Man har det huvudsakliga kommersiella ansvaret för leverantörer, utvärderar nya leverantörer, anskaffar material, förhandlar kontrakt och konflikter som uppstår under gällande kontrakt.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
Det är en dynamisk miljö med många kontaktytor. Externa kontakter och någon resa emellanåt till leverantör ger extra krydda i vardagen.

Vad är det tråkigaste med ditt jobb?
Det ingår en del administrativt jobb t.ex. att granska blockerade fakturor pga. en obalans i inköpsordern mellan godsmottag och mottagna fakturor.

Varför ska man bli inköpare?
Då har man stor möjlighet att påverka och förbättra samarbetet med GKN’s leverantörsbas. GKN är inte bättre än sin ”Supply Chain”. Om inte de levererar i rätt tid, till rätt kvalitet och rätt pris kommer inte GKN heller att lyckas.

Har du några andra visdomsord du vill skicka med till våra läsare?
Det finns många gamla drakar på GKN. Var inte rädda för att be dem om råd. De delar gärna med sig av sin visdom.

Och med det avslutar jag detta blogginlägg!

Over and out

/Emma

Hej igen på er alla!

Tiden går snabbt framåt och höst är snart vinter. Men utöver att jag börja frysa på morgonen, har det även hänt en del under veckan här i GKN Aerospace i Trollhättan; vi har nämligen blivit med besök – två gånger!

Kan börja med att vrida tillbaka klockan till i måndags förra veckan; vi alla traineer från GKN strålades samman för att åka till Siemens Industrial Turbomachinery i Trollhättan. Där, träffade vi Kim Halvorsen som är site manager för verksamheten i Trollhättan och även Siemens egna trevliga traineer ifrån en annan Siemens site i Finspång! Vistelsen började med en riktigt bra företagspresentation av Kim för att prata om deras verksamhet, historia, hur det styrs i organisationen samt vad deras produkter omfattar i förhållande till Siemens som en global koncern. Sedan, fortsatte Kim att visa oss runt i verkstaden och deras produktion av komponenter till olika stationära gasturbiner – där var vissa delar verkligen enorma! Finns mycket att säga om besöket, men det var minst sagt imponerande att få höra om och se deras verksamhet.

Efter vår vistelse under förmiddagen, så fick Siemens traineer hänga med oss tillbaka till GKN. Siemens började med att visa sig vara riktigt trevliga lunchkamrater, och på grund av det fick dem stanna kvar på området och såklart också få lyssna lite på vad vi gör på här på GKN i Trollhättan, i samband med en spännande rundtur i området och verkstäderna. Dagen avslutades sedan på det enda riktiga sättet vi vet hur man avslutar en dag – med en ordentlig fika alla tillsammans. 

Men veckan slutade inte där, utan senare på onsdagen fick vi också ett studiebesök ifrån Strömstad gymnasiets tekniska klasser. Inför eftermiddagen möttes vi traineer av 15 glada elever och även två entusiastiska tekniklärare. Hela eftermiddagen präglades av roliga frågor och intressanta funderingar under både presentationer och verkstadsturer, vilket slutligen också resulterade i en halvt (väldigt) hes Philip – det fanns så mycket att berätta och det var kul att få svara på lite kluriga frågor från både elever och lärare.

Ja, då är det dags att sluta skriva och fortsätta jobba 🙂 

Tills nästa gång!

/Philippo