Aerobloggen

Hej igen läsare! Jag har nu startat min sista rotering på traineeprogrammet, vilket är 6 månader här i Trollhättan. Jag landade i Sverige den 1a september och deltog på en traditionell kräftskiva redan första dagen, en perfekt start på min vistelse här!

Jag har de första veckorna orienterat mig kring faciliteterna och det lokala programmet tillsammans med de andra traineerna, samt bekantat mig med den uppgift jag kommer jobba med här. Jag kommer jobba med några av de AM-initiativ vi har. De involverar den teknik som kallas Laser Metal Deposition with Wire (LMD-w) varvid svetstråd och laser används för att deponera material. Planen är att använda denna teknik på min hemmasajt i El cajun, så jag kommer kunna ta tillvara på den kunskap om LMD-w vi har här i Sverige. Min främsta uppgift är att jobba med initiativ inom titanhöljen (titanium casings) där vi nuvarande använder smiden eller gjutgods i en svetsfabrikation. Vi vill istället utveckla möjligheten att använda LMD-w för att deponera material direkt på delar för att undvika svetsning, spara pengar och tid samt att förbättra kvalitén.

En sak som gör dessa faciliteter annorlunda jämfört med min hemmasajt i El Cajun är förekomsten av Innovatum, ett forskningscentrum här i Trollhättan som samarbetar med den lokala högskolan (Högskolan Väst) och andra lokala företag. Innovatum möjliggör för utveckling av nya processer, såsom LMD-w, fram tills processen är mogen för produktion. Kort sagt, man vill inte investera i en process innan man vet att man kan ta den vidare. Speciellt när dyra maskiner är med i ekvationen.

Jag ser framemot att dela med mig av vad jag jobbar med här i Trollhättan och mitt liv i Sverige. Men det har varit skoj än så länge!

-Nick, amerikansk trainee

Hallå där, det är vi som är de nya traineerna som kommer fortsätta att sätta guldkant på tillvaron för er kära läsare!

Måndagen den fjärde september startade vi våra traineekarriärer på GKN Aerospace. I årets traineeupplaga är vi fem traineer i GKN Aerospace Sweden lokala traineeprogram i Trollhättan och två traineer som har nästan hela världen som arbetsplats i GKNs Internationella Traineeprogram (IGP). Nu i starten har vi även fått förstärkning av två amerikaner som går den amerikanska motsvarigheten till vårt traineeprogram. De har precis börjat sin utlandsrotation där de kommer vara här i Trollhättan under det kommande halvåret.

Vi kommer inom kort lägga upp presentationer om oss själva där ni får lära känna oss bättre men kortfattat är vi:

Lokala Traineer

Alexander Hall
Kasper Janehag
Lisa Markusson
Emma Winblad von Walter
Maria Östman

Globala Traineer

Philip Simonsson
Signe Vallin

Som kanske många av er redan vet så har det ärorika traineeprogrammet här i Trollhättan funnits i över 30 år. Flying är en förening för både nya och gamla traineer där man få ta del av exklusiva aktiviteter. En väldigt rolig del av att vara trainee är just den starka gemenskapen som finns mellan nya och gamla traineer där många traineer (~75%) fortfarande jobbar kvar inom GKN. Vi nya traineer har redan fått vara med på en Flying lunch och en föreläsning som hölls förra tisdagen av vår tidigare trainee Torgny Stenholm som är chef för Services and Special Products (SSP) och var trainee 1988. SSP är en av de två affärsenheterna i GKN Aerospace Sweden där bland annat verksamheterna rymd och militär ingår. Dryga 20-talet engagerade traineer och ex-traineer deltog med flertalet reflektioner och frågor som skapade intressanta diskussioner i ämnet. Det var ett roligt och lärorik event!

Just nu håller vi traineer till nere i våra verkstäder där vi gör verkstadspraktik för att lära oss mer om GKNs produkter och processer, men mer om det i ett senare inlägg!

Dagens ordspråk
Nya kvastar sopa bäst

På återseende!
Traineerna 17/18

Det senaste året som traineer på GKN Aerospace har gått rasande fort, men oj vad mycket vi upplevt längs vägen! Vi har fått lära känna personer, avdelningar och arbetsuppgifter hos Sveriges överlägset största (och bästa!) aerospaceföretag. Vi har besökt andra siter inom koncernen och otaliga övriga spännande företag i Sverige och Europa. Vi har skapat kontakter med och inspirerats av fascinerande människor inom alla tänkbara områden och roller. Vi har färdats hundratals härliga mil i vår minibuss och inte minst har vi fått som en helt ny liten familj och vänner för livet!

Därför är det är inte utan vemod som vi nu tackar för oss och lämnar över till en ny årgång nyfikna och hungriga förmågor. I måndags började nämligen en ny kull GKN-traineer som vi med varma famnar välkomnar och som också ni läsare snart får lära känna här på bloggen.

Sörj oss dock inte alltför mycket, vi lovar att återkomma med ett och annat gästinlägg från vår stundande utlandspraktik.

Till dess – tack och hej från Traineerna 2016-2017!

Ett år har passerat, ett år av så många intressanta möten och spännande utmaningar. Det är sorgligt på så många sätt att programmet snart är passé, men tyvärr så har dess slut varit lika oundvikligt som döden själv.

Nu stundar nya utmaningar, nämligen utlandspraktik i 6 månader. Precis som Andreas och Joakim så kommer jag också åka till Nederländerna. Jag kommer dock röra mig utanför ramarna av hela GKN plc och kommer istället fara till ESA (European Space Agency).
Det är första gången sedan vi blev GKN som vi traineer nu får chansen att åka till kunder och andra externa företag, något som vi kämpat för i flera månader. Att vi nu kan röra oss utanför GKN ska såklart ses som en stor vinst då själva syftet med traineeprogrammet är att brygga samarbeten och skapa kontaktnät inte bara internt i företaget utan också i hjärtat av den europeiska industrin. Vi ska också komma ihåg att detta verkligen är något unikt för ett traineeprogram.

Det finns en hel del måsten de närmsta veckorna, exempelvis fixa boende, bil, försäkringar och annat pappersarbete. Sedan återstår såklart att knyta ihop projekt och delegera över arbetsuppgifter.
Vad ska jag då egentligen göra på ESA kanske ni undrar? Ja, just nu så håller jag tillsammans med min handledare på att ta fram ett projektdirektiv, men jag kan avslöja att det kommer involvera deras AM-processer och materialstudier med det bakomliggande syftet att kunna initiera ett samarbete inom additiv tillverkning.

Jag är otroligt tacksam över denna möjlighet och jag ska göra allt jag kan för att ta tillvara på den. Det här ska bli väldigt spännande, mot Nederländerna och vidare!

Hallå eller!

 

Nu har det gått ett helt år sedan vi började på trainee-programmet. Ursäkta min franska men jäklar vad fort detta året har flugit förbi. Snart är det hur som helst slut på tiden som trainee här i Trollhättan. Tråkigt kan man tycka, men vad gör väl det? Nu följer ju nämligen sex månaders jobb i utlandet. För mig blir det Amsterdam. Jag kommer att jobba på Fokker Services i Hoofddorp som ligger i anslutning till Schiphol – Amsterdams flygplats. Enligt deras HR-avdelning så blir jag den första GKN-anställda som tas emot för placering där, vilket känns väldigt spännande! Fokker har även sitt egna traineeprogram och jag har fått höra att det finns planer på att skicka en Fokker-trainee till oss här i Trollhättan som respons på att jag skickas till dem.

Nu riskerar jag att låta som en repig CD-skiva – men det känns verkligen såå spännande att det äntligen är på gång och att jag snart kommer iväg på utlandspraktiken. Just nu är jag väldigt förlängtansfull och det pirrar dagligen i magen kring detta äventyr som komma skall. Det var dock en tid där jag var stressad över hur allt skulle lösa sig med boende och annat som behöver göras inför att jag åker. Därför är det väldigt skönt att jag nu bokat boende för den första månaden och resten kan jag nog sköta när jag väl är på plats.

Stället jag har bokat ligger i en stadsdel som heter Sloterdijk och detta ligger en dryg kilometer väst om Amsterdams centralstation, så jag är glad att jag hamnar ganska centralt och kan hitta på mycket på min fritid. På stället jag har bokat ska det tydligen finnas en del allmänna utrymmen med t.ex pingis- och biljardbord med mera. Detta känns riktigt roligt då jag gissar att jag snabbt kan få lite vänner direkt via boendet vilket känns priviligierat, speciellt med tanke på att jag bara känner en enda person som bor i Amsterdam. Även det är ju skönt – att jag faktiskt känner en person där som kan visa mig runt lite grann och kanske öppnar upp för ett socialt liv direkt när man kommer dit.

Hur som helst så är jag väldigt glad och förväntansfull över hela upplevelsen. Från allt det kommer ge och allt jag kommer lära mig på jobbet, allt jag kommer lära mig av erfarenheten att bo utomlands i sex månader vilket jag aldrig gjort förut, och alla nya vänner jag ska träffa! Det här blir ett bra halvår!

 

Over and out!

//Jocke

 

ps: Det här året har varit så himla roligt och det är flera avdelningar där jag trivts oerhört bra. Men den jag trivts allra bäst på var min hemavdelning, där jag kommer jobba tills vidare när jag kommer hem från Amsterdam. Ser fram emot detta så himla mycket! J ds

Hejsan!

Nu är semestern slut, de nya traineerna kommer snart och det är nästan dags att åka på utlandspraktik!

Det finns mycket spännande saker att se fram emot, trots att sommaren nästan är slut. Som sagt, de nya traineerna börjar 4 september och det ska bli väldigt roligt att få lära känna dom! Det innebär att vi har knappt tre veckor kvar som ”årets traineer” innan vi blir ersatta. Det gäller att utnyttja detta så mycket som möjligt – vilket vi också kommer göra. Sista veckan innan de nya kommer åker vi iväg på vår femte och sista aktivitetsvecka och vi avslutar våra aktivitetsveckor som vi startade: med en roadtrip i Sverige (denna gång även med en lite avstickare till Norge).

Därefter väntar en månad av att avsluta saker i Trollhättan och förbereda det sista innan utlandspraktiken. Om allt går som det ska så sitter jag på ett flyg mot USA i början av oktober. Jag ska till El Cajon som är vår site som ligger strax utanför San Diego som i sin tur ligger vid kusten längst ner i Kalifornien, ca 20 minuter från gränsen till Mexiko. Jag har aldrig varit i Kalifornien tidigare så det ska bli spännande att få bo där i ett halvår. Tidigare traineer som varit på andra siter i Kalifornien har varit väldigt nöjda och det tar jag som ett gott tecken.

Exakt vad jag ska göra håller på att planeras i skrivande stund men det lär bli projekt inom CI (Continuous Improvement) och inom produktionsanalyser. Det ska bli kul att få lära känna arbetskulturen i USA, se hur den skiljer sig från Sverige och lära mig en hel del saker som jag kan ta med mig hem till Sverige igen.

Detta blir mitt sista inlägg på bloggen och det känns lite sorgligt. Det är dock dags att lämna över till nya själar som ni ska få bekanta er med!

Emelie

Hej igen

Då var man tillbaka igen på sin hemavdelning, nämligen som SQE på inköp. Här har inlärningskurvan varit brant de senaste dagarna och det har verkligen kryllat av möjligheter att nu få testa sina egna vingar.

Året som gick, med alla rotationer och olika avdelningar som det innebar, resulterade i att jag sammanlagt fick testa på 6 olika avdelningar inom företaget. Detta var en strategi jag hade för att försöka skapa ett stort och brett nätverk inom företaget, vilket jag idag är övertygad om att det kommer vara mycket värdefullt för min framtida roll. Detta har jag redan hunnit uppleva under mina första dagar på hemmaplan igen, främst när jag ställs inför utmaningar där jag behöver bedömningar från tekniska experter. Med de nätverk jag byggt upp och kontakter jag lärt känna, så går de nu väldigt snabbt att söka i det mentala arkivet för att identifiera vilka jag behöver kontakta och samarbeta med när jag ställs inför nya typer av utmaningar eller uppgifter.

Blickar man framåt så börjar snart utlandspraktiken att hägra. Förutsatt att det sista kommer att klaffa så kommer det för min del bära av till Newington. Detta är något som jag är otroligt taggad inför, både de spännande arbetsuppgifter, nya kollegor samt att få prova den amerikanska livsstilen i 6 månader. När det kommer till arbetsuppgifter så vill jag starta med att förklara för nya läsare att Newington ligger i Connecticut, som är en del av New England området. I New England området ligger ett stort utbud av leverantörer och kunder inom flygindustrin. Som SQE i Newington kommer det därmed finnas goda möjligheter att träffa och samarbeta med flera av dessa leverantörer. När det kommer till tiden utanför jobbet så känns det privilegierat att få arbeta där just mellan oktober-mars. Förvisso kanske vädret lämnar lite att önska, men man jag kommer för första gången få uppleva högtider som Halloween, Thanksgiving, St Patrics Day, Super Bowl etc. på plats. Till detta så är det bara en tågresa bort till att kunna besöka New York, Washington, Boston, Niagarafallen etc. Det känns kort och gott som detta kommer bli ett fantastiskt äventyr!

Så för att knyta ihop säcken för detta lite kortare blogginlägg så avslutar jag där jag börja. Tillbaka på avdelningen har man verkligen inte känt av någon ”industrisemester” i form av att man skulle sitta sysslolös, här är det fullt upp fram tills semestern. Så det blir några timmar till innan semester startar och jag reser till Australien för att ladda om batterierna.

På återseende i höst!

Hej på er!

Nu var det verkligen ett tag sedan jag skrev ett blogginlägg, och en massa spännande och roliga saker har så klart hänt sedan pennan sist rörde vid bläcket. Jag har bl.a. tillsammans med metodspecialister och inköpare fått åka och besöka våra underleverantörer av ledskenor i Karlskron i södra Tyskland, och Pau i södra Frankrike. En väldigt givande resa där jag fick lära mig mer om tillverkningsprocesserna av ledskenorna och samtidigt lära känna några av de personer som arbetar där närmare.
En del av själva syftet med traineetjänsten är just att skapa kontakter inom den europeiska industrin, ett syfte som jag under min vecka i Frankrike och Tyskland verkligen fick uppfylla.
Som trainee så får du också ofta chansen att bli involverad och kanske till och med leda projekt som kan beröra allt från produkt och metodutveckling till introduceringen av en ny produkt eller metod i produktion.
För några veckor sedan tackade jag ja till att bli djupare involverad i en del AM-initiativ som ska till för att minska produktionskostnaderna och samtidigt öka producerbarheten hos några av våra produkter. AM (Additiv tillverkning, s.k. 3D-printing) är just nu väldigt hypat och benämns (bl.a. av The Economist) tillsammans med digitaliseringen utgöra en grundsten för den tredje industriella revolutionen. Som för alla teknologier finns det med AM ett hav med möjligheter, men också sjöar av begräsningar. Det står klart att vi idag börjar närma oss toppen av ”hype-cycle” och huruvida denna teknologi kommer överleva morgondagens förväntningar återstår att se.
Jag tänkte ägna mitt nästkommande inlägg att skriva lite om AM-teknikens möjligheter, begränsningar och risker. Till dess får ni ha en härlig semester!

På återseende!

Tiden går fort när man har roligt och som trainee här på GKN fullkomligt rusar den iväg! Mer än tio månader har gått sedan vi klev in genom huvudporten för allra första gången som nykläckta och oerfarna civilingenjörer. Alltmedan tiden gått har vi blivit mer och mer varma i kläderna och snart väntar ett nytt äventyr där vi får chansen att pröva våra vingar. I oktober/november inleds ett halvårs minst sagt spännande utlandspraktik!

I förra veckan var jag därför på besök hos Fokker Aerostructures i Papendrecht, Nederländerna där jag kommer spendera kommande vinter och vår. I Papendrecht, som också är huvudkontoret för vårt holländska dotterbolag, tillverkas flygkroppspaneler till Gulfstream 650 som är ett av världens populäraste privatjetplan. För närvarande sker stora delar av komponenttillverkningen till dessa paneler hos Turkish Aerospace Industries, men min uppgift kommer vara att leda ett projekt med målsättning att stegvis insourca den kompletta produktionen till Nederländerna. Ett stort och ansvarstyngt, men också mycket lärorikt projekt som jag ser mycket fram emot. Det känns som en perfekt utmaning och steg på vägen mot min framtida tilltänkta roll som NPI-ledare (New Product Introduction). Det kommer vara mycket spännande och utvecklande att arbeta med nya arbetsuppgifter, nya produkter och i ett nytt land.

I really can´t wait to get there!

 

Tjena bloggen!

 

Ett tag sen jag skrev nu, kände att det var dags! Det blir ett inlägg om vår första run-in med GKN Sinter Metals! Som ni trogna läsare vet så var vi traineer på en resa till Tyskland för ett tag sedan. Som alla andra veckor då vi haft våra traineeresor så var även denna vecka helt magisk. Inte minst för att vädret var helt underbart – tidig sommar, strålande sol och mycket värme.

De flesta besöken vi genomför på dessa resor brukar vara aerospace-relaterade eftersom vi själva arbetar inom aerospace. Ibland väljer vi dock att besöka företag som jobbar med annat med diverse motiveringar. Ett exempel är att vi besökte Volkswagen i Wolfsburg, där det är 70000 (nej, inte 7000) anställda! Ett annat exempel var att vi besökt GKN Driveline i Birmingham, för att få se GKN ur ett större perspektiv än bara Aerospace-divisionen.

Denna gång var det dags att utvidga våra vyer även till GKN Sinter Metals, i Bad Langensalza. Sintring är en tillverkningsprocess där man utgår från ett fint metallpulver som man sedan pressar ihop och värmer tills det blir ett fast objekt utan att helt likvifiera (smälta) pulvret.

I klassisk sintring så används bara själva metallpulvret som formas, pressas och sedan värms till det blir ett solitt föremål. Detta innebär att strukturen är väldigt känslig innan tillräcklig värme tillförts. Strukturen kan falla isär bara genom att man tar på den i fel skede. I Bad Langensalza används dock en speciell metod som kallas för MIM – Metal Injection Molding. MIM innebär att man mixar metallpulvret med små plastkulor som knådas ihop till en blandning av dem två. Man injicerar denna blandning i en form och applicerar hetta tills plasten smälter och objektet då blir mycket mindre känsligt än om man inte hade haft plasten. Mer hetta får plasten att separera från metallen och man kan på detta sätt filtrera bort den från metallen och detaljen krymper då med cirka 20 procent i storlek. Slutligen sintras kvarvarande metall och man får en färdig produkt. Önskar denna produkt efterarbetas med t.ex fräsning eller svarvning så finns det inte heller några hinder för det.

Några områden där MIM-produkter är väldigt vanliga är vanliga kolvmotorer, växellådor, små detaljer i vapen, låsmekanismer, fästen, sensorer, lägesgivare och så vidare. I allmänhet är det ganska små detaljer, från någon enstaka millimeter, upp till några centimeter. Närmare den övre gränsen börjar det bli problem med sprickbildning för att processen blir mindre säker.

Sammanfattningsvis så var detta ett av de bättre besöken vi genomfört, åtminstone enligt mig. Dessa få besök vi gör utanför aerospace-branschen är väldigt inspirerande då man ofta får sina ögon öppnade för saker man inte ens visste fanns. Ännu en förmån av att vara trainee! J

 

Over and out

Trainee-jocke