Aerobloggen

Jag hade förnämt besök här på Luton-siten i veckan av en rymling från Filton! Marin begav sig österut för att ta tillfället i akt och se vad vi på GKN pysslar med inom transparencies och kom hit över dagen. Jag hade anordnat en introduktion till det vi tillverkar här och en rundvandring i produktion. Det blev en del Lean-snack eftersom det har implementerats med framgång här i Luton och även en hel del nörderi i tekniska detaljer, vilket ju hör till.

Från vänster: Marin, Moi, canopy till Eurofighter Typhoon and ett cockpit-fönster till
Boeing 747.

Vi avslutade dagen med lite gott att äta och dricka på B&B:et där jag bor och där Marin bokat ett rum för natten. Mat tillreddes efter att en räd gjorts i mitt grönsaks-/potatisland. Nedan visar jag stolt upp skörden!

Potatis, sallat och gräslök. Morötterna behöver någon vecka till i jorden.

I övrigt, när jag inte blir avbruten av trevliga besök, jobbar jag på med rapportskrivning för att dokumentera allt jag gjort under min praktikperiod rörande tester i lab och is-vindtunneln. Mycket kaffe blire i processen! Återupplivar även mina färdigheter inom beräkningar av transportprocesser och mer specifikt rörande kylning av vattendroppar.

Lite fritid får jag allt till mitt upp i allt arbetande. I helgen for jag till Wales för att besöka Cardiff och Brecon Beacons nationalpark. En del slott blev det även under helgen och på hemvägen blev det en snabbtur till fina Bath där jag och min reskamrat undersökte det imponerande romerska badet.

Till vänster ses Brecon Beacons nationalpark, till höger Cyfarthfa Castle inte lång därifrån.

Nu är det minsann inte lång tid kvar av min praktik i Englandet, men ett inlägg till lär det bli innan nästa års traineer tar över. Vi hörs igen i augusti!

Dags att göra exjobb snart? Kolla vad vi erbjuder på GKN Aerospace Sweden under: https://aerotrainees.se/examensarbetethesis/

Precis, det är på GKN i Blue Ash utanför Cincinnati som det händer. Som allt händer. Denna site har under de senaste åren inte gjort så himla bra ifrån sig och brottas med stora problem. Man har funderat på att ge upp och lägga ner, men när siten gick samman och började tillhöra samma företag som Trollhättan (GKN Aerospace Engine Systems, AES) bestämde man sig för att satsa istället. Och man satsar hårt.

 Detta var bilden som siten valde att representera
dem i den globala GKN-tidningen. Tyvärr är den
ganska representativ för sitens skick. Just nu,
that is.

Folk skickas hit i omgångar, mestadels från Sverige, för att erbjuda sin hjälp. Ena veckan är det CMM-proffs här för att fixa mätmaskinerna (se: https://aerotrainees.se/2013/09/konsten-att-mata-ratt/), nästa är det någon som ska styra upp produktionen och tredje veckan kommer VD hit med förslag på organisationsförändringar.

När ett företag befinner sig i en sådan här situation finns det förstås hur mycket som helst att göra och det är alltid skarpt läge. Trots att jag bara varit här i fyra veckor har jag gjort så mycket olika saker att de måste presenteras i listform:

–          Man hade identifierat en möjlighet att korta operationstiden för en produkt (stab vane, google it) men hade inte produktionstekniker nog att genomföra det. Tills nu.

–          När ett gäng från Trollhättan var här för att förbättra kvalitetssystemet behövdes lite statistiska analyser. Undrar om den nya killen har läst statistik?

–          Det behövs köpa en massa prylar för att installera våra nya maskiner, ge svensken en snabblektion i affärssystemet och en leverantörslista så kör vi.

–          Hoppsan, en projektledare slutade hastigt. Men den där traineen har ju faktiskt längre historia inom GKN än hälften av folket i kontorslandskapet, ge honom en del av det vetja!

–          En marknadskille åker på långsemester samtidigt som flera RFQ:er (fackspråk: request for quotation, offertförfrågan) kommer in. Om det ändå funnits någon industriell ekonom på plats…

Så ja, ni förstår. Kämpigt, precis som jag vill ha det. Och nu hör jag någon ropa längre ner i korridoren. Bäst jag slutar skriva, för nu dyker väl en arbetsuppgift till upp…

Ingen amerikansk arbetsplats utan att någon har
med sig munkar!

Jo, han kom iväg på sin utlandspraktik han med. Efter en månads bloggtystnad ska jag nu tala ut.

Fredagen den 30e maj tog jag min Boeing 787 Dreamliner från Arlanda till LAX, Los Angeles internationella flygplats. Det som väntade mig var tre månaders jobb på GKN Aerospace Santa Ana strax söder om LA.

Los Angeles och mitt nuvarande hem, Costa Mesa.

Santa Ana har en site som växer så de knakar och som framför allt fokuserar på Honeycombpaneler. Dessa paneler består av en kärna med sexkantigt mönster omsluten av en täckande plåt på varje sida. Panelerna är av olika metaller och är komplicerade att både tillverka och forma. Honeycombpaneler har hög hållfasthet i förhållande till vikt och är därför vanliga i strukturer som omsluter kärnmotorn i jetmotorer.

Ja, ni förstår var namnet kommer ifrån.

Mina arbetsuppgifter består av att göra hållfasthetsberäkningar och analyser av både panelernas formingsmetoder och ”in service” miljöer. Jag har bara 5 min till jobbet med min Cheva från min bostad i Costa Mesa i kommunen Orange County. Lite skillnad emot att pendla en timma från Göteborg till Trollhättan, fast i bilen måste jag ju helst hålla mig vaken.

På fritiden har jag hunnit med en hel del saker hittills, bland annat har jag:

• Kommit halvvägs till den gyllene åldern 50
• Vandrat runt Hollywood-skylten
• Gått på Stanley cup-final
• Upplevt den udda sporten Baseball live
• Blivit bekväm med åtta-filig motorväg
• Firat midsommar på IKEA
• Glömt hur regn känns och hur moln ser ut

Kings vs. Rangers i Staples Center.

Ha en trevlig sommar där hemma, hörs snart igen!

När jag skriver, 9/11 – 2001, tror jag att alla minns denna dag till och med exakt vad de gjorde när den hemska nyheten sändes på tv att flygplan kraschat i ”World Trade Center” i New York. Jag minns att en tv rullades in i klassrummet och att vi alla i klassen satt stumma och växlade blicken mellan tv:n och varandra. Det fanns inte ord då för att beskriva denna händelse och det finns det inte heller idag.

Nyligen öppnades 9/11 Memorial Museum i New York som en symbol för att hedra de omkomna och drabbade familjerna i flygattacken 9/11 år 2001, samt för att vi aldrig ska glömma vad som hände denna dag.

Här ser ni Ground Zero området med den nya byggnaden, 9/11 Memorial Museum

Den 5 juni besökte vi detta museum som är ett enormt komplex med flera våningar ner i marken, under området Ground Zero. Här nere får man följa den tragiska historien i bilder, ljud, filmer, föremål samt se fundamenten från de två byggnaderna som jämnades med marken. En helt otrolig byggnad som gör att attackerna 9/11 2001 aldrig någonsin går att glömma.

Här ser ni lite bilder från vårt besök;

Dessa pelare, som var två av många i ett av World Trade Center bygganderna, är det första (efter såklart en grundlig säkerhetskontroll) man möts av i bygganden, med Freedom Tower i bakgrunden

På denna bild ser ni det som förankarade bygganderna samt den pelare som stod längst kvar på området innan ombyggnationen av området staratade. På denna pelare finns det fina meddelanden, bilder och oförglömliga minnen

Här har ni mig till sist, precis innan utgången, bland rester av World Trade Center och bland minnen som är en verklighet svår att förstå

Vill du vara med och studera termodynamiska förbättringsmöjligheter i jetmotorer som examensarbete? Kolla in det nya exjobbsförslaget!

Nu har halva tiden av utlandspraktiken gått, även om jag börjat sakna hem lite så har jag det absolut inte tråkigt. Bristol har hittills varit en fantastisk stad och England behandlar mig väl. Jag trivs med det tillfälligt nya jobbet och efter jobbet ägnar jag mig åt träning, när jag inte hänger på pubben med kollegorna såklart 😉

Under helgerna har det alltid varit något på gång. Bristol har ett rikt uteliv med många pubbar och restauranger. Här finns även ett stort utbud av musikevents och festivaler. Bristol är även en av Englands park tätaste stad vilka ger möjlighet att ta ”time out” från bruset. Skulle Bristol inte räcka finns  Birmingham, Cardiff och London inom 1,5h bilavstånd. Strax utanför Bristol finns även en liten stad som heter Bath vilket är en av Englands vackraste stad. Den är känd för sina varma källor och romerska bad.

På måndagar tränar jag numera en sport som heter Octopush. En sport jag var helt omedveten om innan jag fick erbjudande av en kollega på jobbet att pröva, de var tydligen några man kort. Självklart ställer jag upp helt ovetande om vad jag gav mig in på. Det enda jag hade fått reda på är att det är som hockey fast under vatten.

Väl framme blev vi utrustade med snorkel, simfenor, en liten pinne och skyddsutrustning. På botten av simbassängen låg en puck samt ett mål på vardera sidan. Precis som i hockey så ska man använda sin lilla klubba för att föra pucken i mål.

 

Vad har en Anna haft för sig de senaste 5 veckorna måntro?
Jo, cirkus två av dessa har hon spenderat i en is-vindtunnel i Luton. Olika coatings har testats för att se vilka egenskaper som ger bäst skydd mot is. Detta har inneburit cirkus två veckor av -15 grader, vilket känns fullt rimligt nu när den stekheta (?) sommaren är här. Somliga solar hemma i Sveriget, andra drar på tjocktröjan och halsduken i Englandet…

Hårtorken användes flitigt för att värma upp stelfrusna händer och te dracks i mängder (så klart på engelskt vis med mjölk!) för att hålla tempen i resten av kroppen. Men röda händer var det värt för att få erfarenhet av denna lite speciella test-utrustning!

Icing wind tunnel selfie och själva tunnelen!
Jag, Rhiann och glada miner efter att ha avklarat första dagen med testning (fotot är taget innan vi började skruva in plattor utan vantar…).

I veckan fick jag möjligheten att följa med på en Technology Day i Southhampton vilket var hemskt spännande! Det var en dag där representanter från olika siter inom GKN Aerospace Airframe och Special Products kom från världens alla hörn för att dela med sig av resultat från diverse utvecklingsprojekt samt nätverka med andra GKN:are. En intensiv dag fullproppad med givande presentationer om nya teknologier, något en nörd som jag var mycket exalterad över!

Bilden nedan visar Susanna i kemi-gänget som var ensam kvinna att presentera utav ca. 20 personer (HUR kan det vara så få kvinnor med på en sådan här konferens?!). Heja heja!

Otroligt duktiga Susanna presenterar för ett hundratal kostymnissar.

Kan man inte få nog av sina arbetskamrater på arbetstid får man se till att ses även utanför jobbet. Igår, väl hemkomna från Southampton, after workade jag plus mina reskamrater Susanna och Steve (boss över kemisterna i Luton) och firade Sveriges nationaldag. Detta gjordes med en bit mat i solen på en pub utanför metropolen Luton.

Himlans trevligt sätt att fira fantastiska Svedala på och härligt avslut på en grym vecka!

Nu ska här njutas resten av helgen av att värmen ÄNTLIGEN anlänt till Kings Walden! Cheerios!

Hej Dagboken

Efter ett par om och minst lika många men är jag till slut på plats i Blue Ash, Cincinnati, Ohio (Vår kära CFM-56 motor krävde lite spontanservice och försenade mig cirka sex timmar…). Jag har nu haft en lördag och en söndag till mitt förfogande. Eftersom jag inte börjat jobba än så kommer detta inlägg vara fritt från arbetsamheter, utan är istället av temat Fritid (språklektion: leisure).

Jag ska nu i listform berätta för er hur snabbt jag integreras och börjar leva The American Dream. På två dagar har jag:

– Ätit en hamburgare med pommes så stor att mitt BMI steg med två poäng

– Tagit bilen sträckor som understiger 1000 feet (300 meter)

– Handlat på Wal Mart

– Tagit ut pengar i en drive in-bankomat

– Ätit muffins till frukost

– Hängt i Mall och druckit Starbucks (som självklart instagrammades)

– Slutat glo på människor i 300-kilosklassen

En motor i behov av reservdelar? Ka-ching
för GKN!

Min alldeles egen räser. Bonuspoäng till den som
kan märket.

Stay tuned för mer arbetsrelaterade inlägg!

År efter år skickade Volvo traineer runt om i världen. ”Hit vill jag!”, skriv en ansökan, tjingsa på ambassaden och pang bom så var det klart. På tok för lätt tyckte GKN. Därför har jag istället tillsammans med HR-avdelningen kämpat i månader för att allt ska lösa sig. Hinder efter hinder dyker upp, varje gång man klättrat upp för en puckel får man syn på nästa.

Förra veckan tror jag (men oh så många gånger jag sagt det…) att sista puckeln blev avklarad: intervju på amerikanska ambassaden. Tillsammans med Oscar begav jag mig till Hufvudstaden medelst propellerplan.

08:00 hade vi en tid bokad på ambassaden. Denna tid var dock bara att glömma, eftersom det var en halvtimmes kö bara för att komma in på området. Väl där inne fick vi lämna vår gedigna bunt med papper i 3-kilosklassen som våra advokater förberett åt oss. Sedan var det bara att vänta. Och vänta. Och vänta. Efter tre timmar i ett kvavt väntrum fick jag äntligen lämna mina fingeravtryck, svara på en handfull frågor, innan jag fick höra att allt var i sin ordning och att det nu bara var att invänta visumet på posten.

Amerikanska ambassaden. Det ser inte mycket
ut för världen, men här inne sitter de som
bestämmer om du får besöka staterna eller ej
(foto: Expressen)

(Vi hade räknat med byråkratiska väntetider och hade således fortfarande fyra timmar kvar till hemresan. Varken jag eller Oscar har i dagsläget arbetsuppgifter som lämpar sig att utföra på distans, så vi fick helt sysselsätta oss på egen hand i gassande sol i en stad full med uteserveringar…)

Så, det enda jag väntar på nu är att få visumet hemskickat i brevlådan (är det min sista prövning måntro?). För på fredag, då bär det av. Av till vår site i Cincinnati, Ohio.

Med den lilla, ynka gnuttan tur går det som det ska, så får ni nästa blogginlägg skrivet från Amerikat. Om det istället skiter sig, så får ni nog inga fler blogginlägg från mig alls, får då har jag med all säkerhet i min frustration slängt datorn i backen.

Tummarna är hållna.