Aerobloggen

I ett produktutvecklingsarbete finns ofta en kravspecifikation inblandad. Kravspecifikationen kan ange hur produkten ska se ut, vilka material som ska finnas med, vilka egenskaper och funktioner produkten ska ha och så vidare. För GKN:s del är kraven väldigt egenskapsmässiga. Ingen bryr sig om huruvida motorkomponenten är grå eller rosa (eller jo, kunden skulle nog börja undra ifall vi började måla produkterna rosa…) men hållfasthetskraven och aerodynamiken är hårt styrda.

Två andra krav som det diskuteras väldigt mycket på min praktikplats, design, är storlek och vikt. Att flytta en yta eller radie en millimeter kan skapa många rynkade ögonbryn och sönderkliade hårfästen hos konstruktörerna. Det andra kravet – vikt – är kanske ännu mer intressant när man sätter in det i sitt sammanhang. En snabb googling talar om att en Airbus A380, med smeknamnet SuperJumbo, väger runt 250 ton i tomvikt. Den maximala startvikten är 560/590 ton (beroende på vilken modell du väljer). En blåval väger ca 200 ton. Två blåvalar ska alltså upp i luften och flyga när A380:n väger som mest!

Varför är då vikten så viktig? Det har givetvis med bränslet att göra. Mindre vikt gör att mindre bränsle går åt och mindre bränsle ger ett billigare flygplan att flyga (eller snarare att starta eftersom det är då den stora merparten av bränslet går åt) och är dessutom bättre för miljön. Därför tittar man hela tiden på hur man kan sänka vikten. För GKN:s del innebär det skarpa gränser för vad produkten får väga och att skala bort en millimeter i en stor produkt kan spara ett par kilon. Men samtidigt får man inte tulla på hållfastheten. Mycket att hålla koll på med andra ord!

The Center of Progress and Innovation, ett Brittiskt forskningsföretag har en annan idé på hur man skulle kunna minska vikt i flygplan och på så sätt spara bränsle – plocka bort fönstrena! Det är kanske inget som skulle påverka oss här på GKN men det är en intressant tanke.

Uppenbarligen så var den nya modellen utav Volvos XC-90 den fräckaste utav alternativen som lades fram!

Detta är kanske en av de mest intressanta beskrivningar på vad som avgör valet av en produkts utformning som jag har hört på länge. När de ekonomiska och produktionstekniska bitarna inför valet av en ny design har bestämts så måste även de estetiska alternativen sållas. Då ställs frågan, vilken är fräckast? Vilken utav alla dessa förslag kommer locka våra potentiella kunder?

Hela traineegruppen var på besök på Volvo Personvagnar i Torslanda under gårdagen där vi fick ta del utav det ständiga kvalitetsarbete som pågår i en industri som är väldigt lik vår egen här på GKN, men ändå så fruktansvärt olik på samma gång. När vi på GKN pratar högvolym, pratar vi kanske om ett tiotal i veckan utav en produkt, jämfört med Volvo där man i dagsläget tillverkar 46 bilar i timmen, från 06.30 till 00.12, fem dagar i veckan! Det är helt enorma mängder färdiga bilar som rullar ur fabriken.

Vi fick vara med på ett antal kvalitetsmöten under morgonen som åskådare, både på produktionssidan och den administrativa sidan. Det var givetvis ett hav utav förkortningar som lämnade oss alla konfunderade om de faktiskt talade i koder vardagligen eller om det bara var för att vi var där och de försökte dölja något(?!). Givetvis fick vi de flesta förkortningarna förklarade för oss i efterhand, men det är fascinerande hur man kan hålla ordning på alla tresiffriga bokstavkombinationer, visserligen kanske inte helt olikt hur det är här på GKN. Vi har visst vår egna uppsättning förkortningar som kanske får motsvarande effekt på besökare som kommer hit till vårt företag.

Efter möten och förklaringar utav förkortningar och den organisatoriska strukturen inom kvalitetsarbetet inom Volvo Personvagnar, så tog vi en välbehövlig lunch innan vi fick åka med blå tåget genom fabriken med de utlänska kunderna som var på besök för att se sina nya bilar. Vi fick en kort dragning av Volvos historia och se hur bilen går ifrån en rulle med plåt i karossfabriken till en färdig bil som rullade av bandet i monteringsfabriken.

Även om jag personligen är väldigt väl insatt inom Volvo, med min historik på gymnasiet och extrarbete, så var turen med blå tåget och hela studiebesöket väldigt uppskattat!

Herregud vad tiden går fort! Redan 7 veckor sedans första dagen men ojoj vad mycket vi hunnit med. Vi har nu betat av halva första praktikperioden och för mig har det inneburit min hemavdelning som är Hållfasthet med fokus på Utmattning. Anders pratade om Excel men hos mig är det framförallt Ansys som gäller. För att hålla det kort är det upp till oss att verifiera att det vi tillverkar inte går sönder när det är i luften. Man skulle nästan kunna säga att hållfarna är de viktigaste på hela företaget (kunde inte låta bli hehe).

När man jobbar som beräkningsingenjör innebär de flesta mornar att man anländer med en viss spänd förväntan i kroppen, har mina analyser gått igenom eller har de kraschat. Hittills har jag definitivt haft majoritet av det senare men som man säger: Plötsligt händer det!

Förövrigt hade vi förra fredagen besök på företaget av gänget från årets upplaga av Chalmersspexet Bob. Ett riktigt härligt gäng! Jag, Maria samt förra årets traineer Oscar och Eric fick uppdraget att ta hand om spexet och visa GKN, som tack fick vi biljetter till kvällens föreställning. Jag ska faktiskt erkänna att trots fem år på Chalmers var detta debutspex från min sida. Trots lite initial osäkerhet när och hur man skulle fixa återstarter (man klappade/stampade tills de började om igen) kan jag sammanfatta det som en mycket lyckad spexdebut. Något jag personligen gillade bäst var alla kluriga ordvitsar och Göteborgshumorn!

Nu laddar vi för ny vecka!

Du som just nu är student och har tragglat dig igenom både den ena och den andra programmeringskursen kanske undrar vilka programvaror och programmeringsspråk som du egentligen kommer att använda senare i arbetslivet. För oss ingenjörer är ofta Matlab, Ansys och diverse CAD/CAM-program bland de första man kommer att tänka på, men det är faktiskt långt ifrån alla som kommer i kontakt med dessa på en arbetsplats som GKN. Däremot finns det ett av högskolorna lite förbisett program som man som student ofta får lära sig på egen hand, nämligen Microsoft Excel.

Det kan låta segt för dig som ännu inte bekantat dig med denna kalkylbladens urmoder, men detta program kommer alla att behöva använda och alla förväntas kunna det från dag 1. Det är en bonus, har jag märkt, om du även kan programmera makron till Exceldokument i programspråket Visual Basic, vilket jag själv just nu sitter och försöker lära mig. Så dagens tips är att säga upp Netflixabonnemanget, tacka nej till kvällens AW och börja googla efter roliga Excelformler. Mycket nöje!

 

Renderingsvideon nedan från GE visar rätt bra hur olika detaljer i vår produktion, här på GKN Aerospace i Trollhättan, ser ut. Riktigt hight-tech. Riktigt ingenjörigt.

 

Källa: YouTube

För er som är extra intresserade av kompositmaterial och dess användning i jetmotorer mm. finns ACAB i Linköping vilka också är en del av GKN Aerospace.

Är det något som vi traineer kommer vara grymt duktiga på efter detta året, så är det möten!

Vi har möjlighet att boka in och träffa nästan vilka personer vi vill inom företaget för att får höra deras historia om hur dom har arbetat sig upp till den position de har idag, samt vad dom faktiskt gör. Under de första sex veckorna som vi har varit på företaget har vi redan fått träffa en hel del intressanta personer, allt ifrån maskinoperatörer i produktion, kvalitetschefer, säkerhetsavdelningen till informationsavdelning och HR chef.

Under det kommande året har jag fått i uppgift att försöka boka in träffar både med personer ifrån GKN och utanför! Detta har visat sig inte vara helt enkelt, då vi alla har ett arbete att göra även utanför möten. Men det verkar som om alla personer vi har kontaktat har varit villiga att ta en timme av sin arbetsdag för att sätta sig ner med oss och berätta om sig själva och sitt arbete, vilket vi är fantastiskt glada över!

En sak är dock säker, jag tror att vi har lyckats göra ett gott intryck! Redan från start så var vi på plats 10 minuter före utsatt tid! Sedan om det beror på tidsplaneringen eller fantastiskt lokalsinne ifrån vår sida, får vi nog aldrig veta. Sen får vi ju hoppas att detta håller i sig även i framtiden, då det har visat sig att minst 3 av 5 traineer har uttalat sig för att vara tidsoptimister. Men vi kan väl alltid hoppas?

Ja, så kanske en naiv, tämligen nyutexaminerad civilingenjör tänker om det här med att produktutveckla motorkomponenter till flygplan. Det är diverse plåtbitar som ska fräsas fram till rätt storlek, svetsas ihop med andra plåtbitar, monteras med ytterligare metallskrot och sedan tjoff in i motorn och så kan flygplanet flyga. Busenkelt! Eller?

Nja, riktigt så enkelt är det inte, det har denna naiva, tämligen nyutexaminerade civilingenjören insett efter drygt en praktikvecka på design-avdelningen. Ett visst mått av insikt har man väl visserligen fått efter fem års studier inom just produktutveckling. Bilden ovan är ett exempel på det. Det har varit otaliga produktutvecklingskurser och -projekt med frågeställningar som ”Vad vill kunden ha och vad behöver kunden?”, ”Vilka material ska vi välja?”, ”Hur ska prylen se ut?”, ”Vilket mått ska det vara där?”, ”Vilken av våra lösningar är den bästa?” och så vidare. Ni som läst produktutveckling vet vad jag menar. Men även om skolan nog lyckats banka i mig att produktutveckling inte är något enkelt, så blir det ändå en helt annan sak när man kommer ut i verkligheten. Tre skillnader som blivit extra tydliga är:

1. Projekten är väldigt mycket längre här än i skolan. Det största projektet de flesta civilingenjörsstudenter har är väl exjobbet: ett halvårs koncentration på en enda uppgift. Här sträcker sig många projekt över flera år.
2. Projekten kräver fler personer med mer kunskap. Den största projektgruppen jag deltagit i hade 15 deltagare med tämligen homogen bakgrund (vi gick alla samma utbildning i samma årskurs). Men de flesta projekten innehöll tre-fyra deltagare. I något enstaka projekt blandade vi in någon som inte läste samma utbildning. Här på GKN har jag fått möjligheten att följa med en av konstruktörerna och har via honom fått möta hållfare, termo-experter, materialspecialister, inköpare, leverantörer, produktionsansvariga m.fl. Det är mycket tankekraft, kunskap och gemensamma insatser som krävs för att ro projektet i hamn!
3. Den kanske viktigaste insikten av dem alla: projekten ska faktiskt mynna ut i något som ska användas. Inte bara en snygg powerpoint-presentation, en CAD-modell och ett godkänt resultat i betyget. Det finns en kund som produkten ska levereras till. Måtten måste stämma för att prylen ska hålla och passa in i helheten, materialet ska tåla påfrestningarna då motorn är igång, tillverkningen ska vara möjlig och givetvis måste man möta kundens kostnadskrav. Det är mycket att tänka på och många problem som måste lösas.

Det finns såklart många fler skillnader mellan skolans exempel-projekt och verkligheten, och det kan te sig lite skrämmande. Tänk om vi konstruerar något fel? Det är som sagt inte särskilt enkelt. Tur då att man kan ta all den expertis som finns på företaget till hjälp! Och det bör ju sägas: verkligheten är mycket roligare!

Jag vänder jag mig mot er som snart ska påbörja ert exjobb. Det är ett jättebra sätt att lära känna företaget och lära sig mer vilka möjligheter som finns på GKN Aerospace för just dig.

Uppe under fliken för exjobb har vi lagt upp ett gäng nya spännande exjobb och listan kommer uppdateras så fort vi får in fler förslag. Har du ett område eller speciellt intresse du skulle vilja göra exjobb inom som saknas, kan du höra av dig till mig, Martin (Martin.Carlsson@gknaerospace.com), så vidarebefordrar jag önskemålet till rätt person.

Det är många som gör sitt exjobb på GKN och genom anordnade exjobbsluncher samt afterworks skapas möjlighet till god gemenskap mellan exjobbarna. På området finns dessutom möjlighet för exjobbare att utnyttja våra faciliteter för friskvård såsom innebandy, spinning, gympa och gym.

Hoppas du hittar något som intresserar dig och att vi ses i Trollhättan!

Ha de!

Jag som sitter på marknadsavdelningen får kanske se lite mindre av produkterna och processerna än mina kollegor, men har för den sakens skull inte sluppit de många bokstavsförkortningarna. Nu efter min första vecka på avdelningen har jag hunnit sätta mig in i de två förkortningar som allting kretsar kring här – RRSP och LTA.

Nyligen tillkännagavs det att GKN Aerospace slutit ett nytt RRSP-avtal med amerikanska flygmotortillverkaren Pratt & Whitney för utveckling och tillverkning av komponenter till ett av deras nya motorer. RRSP står för Risk and Revenue Sharing Partnership och är relativt vanligt förekommande i flygindustrin. Det går ut på att underleverantörer, såsom GKN, får ta större del av både kostnad och vinster under hela motorprogrammets livslängd, vilket i flygindustrin kan vara flera decennier! Hur stor denna del är beror bland annat på vilka komponenter man som underleverantör får ansvaret för. Kraven för att få vara med på ett RRSP-avtal är därför höga, både finansiellt och kunskapsmässigt.

Motsatsen till de långa RRSP-affärerna är de enklare och mer kortsiktiga LTA-affärerna, där LTA lite motsägande står för Long Term Agreement. Dessa avtal binder underleverantören att från en färdig ritning förse kunden med komponenter och fungerar som mer traditionell outsourcad produktion.

För mer info om nya affären se: http://www.gkn.com/media/News/Pages/GKN-Aerospace-enters-into-a-risk-and-revenue-sharing-agreement-with-Pratt-and-Whitney-for-the-PurePower-PW1900G.aspx

Först och främst tack ALLA på Spool! Bra veckor med kunniga anställda som delat med sig av sin kunskap till en frågvis trainee.

Från verkstaden till kontoret. Dator och skärm uppackad på ny plats – mitt skrivbord. Med denna vecka börjar praktikperioden på hemavdelningen som för mig heter Manufacturing Lead. Det innebär att jag sitter med i ett nytt projekt mot produktion. Jag har fått möjligheten att introduceras till projektet genom gå med projektledaren de första dagarna, och därmed gått på en del möten. I stort har jag skapat en uppfattning om vad som händer just nu i projektet, med kritiska milstolpar och de aktiviteter som väntar enligt planeringen. Detaljerna däremot, allt från produkter, processer, metoder etc., presenteras i 3-bokstavs-kombinationer. GKN Aerospace Sweden – GAS – internspråk är fullkomligt omöjligt att följa för den oinvigde. Marin (förra årets trainee) har skickat ut en sammanställd lista över de flesta av förkortningarna och jag tror bestämt att det är dags att börja plugga. Uppdrag: bli flytande.

Avslutar med en bild från en av alla tidiga mornar på väg till jobbet.                                          – Go stämning, jag gillar’t!