Aerobloggen

God fortsättning alla läsare!

Vilken otrolig resa vi fick vara med om. Spännande företag, fina vyer och nya perspektiv på både oss själva och omgivningen. Safran Aircraft Engines (Snecma S.A) i Vernon, Frankrike erbjöd just detta – perspektiv.

Snecma utvecklar och producerar motorer för flygplan, satelliter och uppskjutningsraketer och driver även MRO (Maintenance Repair & Overhaul) verksamhet. Snecma har ca 15700 anställda på 35 stycken produktions och MRO faciliteter världen över.

Vad pysslar då Snecma med just i Vernon och hur är det relaterat till GKN i Trollhättan? Jo, Snecma i Vernon har hand om slutmonteringen av VULCAIN 2 motorn som sitter i Ariane 5 raketerna, och som ni säkert vet så produceras munstycket till denna motor faktiskt på GKN i Trollhättan. GKN Aerospace är nämligen Europeiska Rymdorganisationens ”center of excellence” för rymdmunstycken och turbiner till Arianes raketmotor. Kort sagt så är vi bra på det vi gör i Trollhättan vilket har banat väg för ett effektivt och långvarigt samarbete med de inblandade i Ariane raketernas propulsionsteknologi sedan dess uppstart på 70-talet.

På plats i Vernon möttes vid upp av en väldigt karismatisk och vältalig guide, och bortsett från den upplevda språkbarriären så bjöds vi på en väldigt instruktiv och intressant rundvandring på Snecma. Vi fick en närmare inblick i motorerna för föregångaren Ariane 4 och framtida Ariane 6 raketen. Det bjöds också på en del historia och vi fick se både lyckade och mindre lyckade konstruktioner på de tidigare försöken till långdistansraketer.

Efter att ha kämpat på oss diverse skyddsrockar och hårnät kunde vi även få gå in i lokalerna där slutmonteringen av VULCAIN 2 ägde rum, och mer sterila lokaler än dessa får man leta länge efter. På Snecmas område i Vernon finns också en testanläggning för de slutmonterade motorerna. Testanläggningen var ungefär lika stor som en Ariane raket (ca 50 meter hög). Efter att ha fått se en film från ett motortest var vi sannerligen imponerade. Egentligen mest imponerad av faktumet att skogen bakom testanläggningen fortfarande stod kvar.

Dessa otroliga krafter som genereras och kanaliseras genom GKNs munstycken får en att känna sig liten. Mäkta imponerande att munstyckena faktiskt håller trots dess exponering för kraftiga tryck och vibrationer i kombination med en avgastemperatur som uppgår till ca 30 % av solens yta.

Människor må vara små, men vi kan göra stora underverk.

På tisdagen under temaveckan fick vi traineer det stora nöjet att besöka ESTEC, ESAs största site och deras teknologiska hjärta, beläget i Noordwijk i Nederländerna. För dom som inte vet så står ESA för European Space Agency och är alltså europas motsvarighet till NASA. Vi anlände runt lunch och togs emot av några traineer, med vilka vi lunchade. Efter lunchen fick vi en föreläsning om ESAs historia och deras uppdrag följt av en föreläsning om ESAs teknologi och framsteg inom Additiv Tillverkning (AM), dvs 3D-printing i metall, vilket just nu är superhett inom flyg- och rymdindustrin. Förutom att 3D-printa i metall så forskar ESA även på huruvida man kan 3D-printa byggblock av material som finns tillhands på månen. Om det skulle fungera skulle man alltså kunna skicka 3D-printers till månen för att bygga månbaser gjorda av månens eget material och därmed slippa att frakta byggnadsmaterialet från jorden.

Efter denna extremt spännande och inspirerande föreläsning fick vi ett snabbt besök av självaste Franco Ongaro, ESAs TEC Director. Även om han inte hade så mycket tid så kändes det stort att få träffa honom.

Hur som helst så fortsatte dagen och vi fick en VIP-tur kring anläggningen med visningar av bl.a

• Deras CDF (Concurrent Design Facility), vilket är ett sorts mötesrum där man samlar alla möjliga sorters experter för att kunna dra snabba slutsatser om vad som, i grova drag, är praktiskt möjligt för olika projekt. Tänk typ kontrollrummen man ser i rymd-filmer.
• Deras testanläggning. Här utförs exempelvis vibrationstester, för att försäkra sig om att utrustningar klarar av de brutala vibrationer som dem utsätts för under uppskjutning. Ett annat exempel är rymdtester, där satellitprototyper utsätts för vakuum och extrema temperaturer i flera veckor för att försäkra sig om att satelliten klarar av att befinna sig, samt fungera som tänkt, i rymden.

Allt som allt tog besöket 5-6 timmar. Det är inte många gånger jag har känt mig så inspirerad som jag kände mig under detta besök, men trots det så var vi rätt möra när vi var klara.

Tack så mycket ESA för att ni tog emot oss!

Over and out

/Trainee-jocke

Efter de två intensiva dagar med ledarskapsutbildning, personlighetsutveckling och djupt grävande i våra innersta väsen som David nämnt i föregående inlägg (och som förövrigt tillbringades på den mycket trevliga konferensanläggningen Bohusgården i Uddevalla) var det förra lördagen dags att ta vår svarta minibuss och styra färden längre ut i världen. Denna gång med sikte på en episk roadtrip 4000km genom stora delar av Europa!

Som ni redan vet genomför vi traineer mellan våra praktikplaceringar så kallade aktivitetsveckor då vi, förutom ledarskaps- och grupputveckling, ägnar oss åt att bredda vårt kontaktnät och vår kunskapsbas genom att besöka andra företag inom flyg- och rymdindustrin. Denna andra aktivitetsvecka låg alltså halva Europa för våra fötter och vårt första mål var Fokker Services i Hoogerheide söder om Rotterdam, Holland.

Eftersom vi hade ett antal mil att avverka till detta första företagsbesök på måndag morgon, samtidigt som vi alla var taggade på att uppleva det som kontinenten hade oss att erbjuda, startade vi alltså vår resa tidigt lördag morgon. Efter några härliga timmar av socialiserande och musikdiggande i minibussen anlände vi på kvällen Bremen där vi efter en gemensam middag slog läger för natten. Under söndagen körde vi över den Holländska gränsen, avverkade de sista timmarna till Amsterdam och han till och med att fylla årets kulturella dos då vi besökte van Gogh-museet, innan det var dags att ladda inför en arbetsvecka utöver det vanliga.Ett helt års kulturella dos fylld under ett par intensiva timmar!Fokkers klassiska logga samt propellerplan av modellen Fokker 50.

Det nederländska Fokker är ett klassiskt namn inom flygbranschen. Företaget som grundades redan 1912 har genom historien tillverkat både militära och civila flygplan. Den mest kända modellerna är troligen propellerdrivna Fokker 50 och jetmotordrivna Fokker 100 som sedan 1980-talet tjänstgjort som så kallade regional jets eller city hoppers. Fokkers sista kompletta flygplan levererades år 1996 och idag fokuseras verksamheten på tillverkning av kablage och landningsställ samt totalt underhåll av både flygplanskropp och motorer. I oktober 2015 köptes Fokker av GKN plc. och är sedan drygt ett år alltså en del av vårt egna GKN Aerospace.

På siten i Hoogerheide är det komplett underhåll som utförs och hela anläggningen är lokaliserad i anslutning till en egen start- och landningsbana för att kunna ta emot de flygplan som skall servas. Vi traineer visste inte exakt vad vi hade att förvänta oss av besöket och blev glatt överraskade när vi nästan omedelbart höll på att krocka med inte mindre än tre stora passagerarflygplan i den första av många hangarer. Efter att i vårt dagliga arbete ha fokuserat på enstaka komponenter till motorerna var det mycket roligt att få se helheten på nära håll, både i form av nedmonterade motorer och hela flygplan. Vi fick också chansen att nära våra pilotdrömmar då vi klev in i cockpit, samt uppleva känslan av hur liten en flygkabin egentligen är då alla säten plockats ut. Kort och got var dagen hos Fokker inget annat än en fullständig succé!

Glada och hungriga på mer upplevelser återvände vi under kvällen till Amsterdam och en mysig kanalbåtstur, samtidigt som vi åter laddade för ännu en spännande dag därpå!Vackra ljusinstallationer under Amsterdam Light Festival.

 

Som vi tidigare berättat om handlar traineeperioden till stor del om att bredda sitt kunnande inom olika ämnesområden. Men en viktig del som vi traineer också utbildar oss inom samt kontinuerligt jobbar med under vår traineeperiod är personligutveckling. Personligen uppskattar jag detta mycket då jag, precis som de andra traineerna kommer från en ingenjörsbakgrund. Tyvärr saknas ofta dessa ämnen och tankegångar inom de tekniska utbildningsområdena. Att kunna hantera de mjukare kunskaperna är dock av stor vikt för att ha en trivsam och framgångsrik karriär.

Under den första träffen diskuterade vi vad som hade format oss som personer. Vilket var intressant och givande även på ett privat plan. När vi nu träffades en andra gång var ämnena som diskuterades feedback och personlighetstyper. Vi fick bland annat öva på att ge kritik (både positiv och negativ) samt ta del av gruppens uppfattningar och reflekteringar kring varandra de första månader vi spenderat tillsammans. Utöver detta fick vi också göra personlighetstester för att få en ide om hur man är som person och vad som får en att trivas i olika situationer och sammanhang. Jag är övertygad om att vi alla i traineegruppen har en hel drös av tankar, idéer och sidor vi vill utveckla och jobba mer på efter detta tillfälle.

 

Hälsningar,

David

Hej igen

Tiden går otroligt fort, och det känns som att man får uppleva nya saker precis varje dag. På det sättet är inköp och rollen som SQA väldigt dynamisk där varje dag är den andra olik. När första praktikperioden nu börjar gå mot sitt slut så tänkte jag därför passa på att summera några intryck av den första tiden och min roll som framtida SQA. Som tidigare nämnt arbetar man som SQA aktivt med leverantörer och frågor som berör kvalité, detta leder till att man ständigt behöver följa med inom informationsflödet för att hela tiden hålla sig uppdaterad. Praktiskt innebär detta en hel del mejl, telefonkonferenser och andra samtal. Det roligaste med detta är att man får träffa väldigt mycket olika människor, och framförallt människor med djup spetskompetens inom vissa områden, t.ex. material eller varmbearbetning. Möjligheterna för att lära sig nya saker känns därför aldrig längre bort än runt hörnet.

I slutet av november och början av december fick jag resa på min första tjänsteresa utomlands. Det blev ett par dagar i England för att besöka en av våra leverantörer. Detta var mycket intressant och lärorikt och vi hade bra diskussioner om bland annat kvalité och statistisk processtyrning. Som ni kan tyda från ovan text blev det naturligtvis många diskussioner och visningar runt om i verkstaden, men jag fick även möjlighet att sätta mig in i djupet i delar av deras mätdata samt mäta olika detaljer för att testa en hypotes vi kunde tyda ur annan mätdata. Detta var verkligen lärorikt och roligt och jag ser med spänning fram emot framtida företagsmöten och resor.

Sedan var det även hög tid för traineernas årliga julmiddag, där vi nya traineer arrangerar en middag i julens anda för gamla traineer och deras partners. På grund utav att jag var borta så missade jag de noga förberedelserna för julsånger och dylikt. Jag fick istället fick ansvara för ridån, en avgörande uppgift för att publiken skulle kunna ta del av showen.

Det var allt för denna gången, fortsätt håll utkik för snart kommer det spännande inlägg om traineernas resa genom Europa, och några av de företagsbesöken vi gjorde där.

 

På Återseende!

I detta inlägg tänkte jag upplysa er läsare på GKN´s historia. Alltså vårt brittiska moderbolag som startade redan på 1700-talet. 19 september 1759 för att vara mer exakt. Endast tre år efter det att Wolfgang Amadeus Mozart föddes i Salzburg och 9 år efter det att Johann Sebastian Bach avled. Länge sedan med andra ord.

Dowlais Iron Co som senare kom att bli det vi idag kallar GKN startades i södra Wales. Med hjälp av en kapitalinsats på £4000 pund började järnkaminer tillverkas. Järnindustrin var något som låg i teknisk framkant och behovet av järn var stort i början på den industriella revolutionen. Först 1767 anslöt sig så John Guest till företaget och blev arbetsledare. Han klättrade i företaget, utnämndes till Sir John Guest, och insåg tidigt att Napoleon inte hade fått nog av krig under den franska revolutionen. När Napoleonkrigen utbröt 1803 försåg Dowlais Iron Co, med Sir John Guest i spetsen den brittiska armen med 90’000 ton av kanonkulor i järn årligen. En bidragande anledning till att britterna tillsammans med dess allierade lyckades besegra Napoleon i slaget om waterloo den 18 juni 1815. Nästa gång ni ser en gammal oljemålning av exempelvis Goya föreställande slaget vid Waterloo finns det stor chans att våra produkter är med, det ni!

Efter kriget var behovet av krigsmateriel reducerat. Men kunskapen och förmågan att kunna leverera bra och tåligt järn var fortfarande stor. Dowlais hade förmågan att ställa om sin produktion och man blev under första halvan av 18-talet en av de absolut största leverantörerna till järnvägsindustrin. Under denna tid växte också infrastrukturen och behovet av att transportera gods och människor fram. Bland annat levererade man järn till byggandet av ”The Great Western Railway” som gick mellan London och västra England samt Wales. Som ett resultat av detta goda arbete lyckades man också få affärer både i Ryssland och Amerika då dessa länder byggde ut sitt järnvägsnät. År 1845 hade företaget växt så mycket att man var den största järntillverkaren i världen.

1852 avled så Sir John Guest 67 år gammal. Guest´s insatts för företaget hade varit av yttersta vikt och hans död kom att riskera den fortsatta utvecklingen av företaget. In klev istället hans fru, Lady Charlotte. Hon hade under sin makes tid stöttat honom i beslut och var mycket bekant med verksamheten. Det går inte att sätta ord på vilket stort steg detta var för kvinnor inom samhället på denna tid. Lady Charlotte tog över styret på världens största järntillverkare under en tid där kvinnor enligt lag inte fick äga vare sig mark eller rösta i demokratiska val. Vid 40 års ålder styrde hon företaget under 3 år och när hon avsade sig styrelseordförandeposten var Dowlais världens största tillverkande företag.

Parallellt med Dowlais framgång hade det i Birmingham startat två företag precis bredvid varandra. Det ena av John Nettlefolds och det andra av Arthur Keen. Keen var vid denna tidpunkt en stor tillverkare av olika typer av fästningsdelar, exempelvis skruvar och muttrar. Som en mäktig industriman ansåg Keen att de var tvungna att vertikalt integrera företag för att kunna behålla en lönsamhet och en stor marknadsandel. 1899 köpte så Keen Dowlais för £1,53m med motivationen att det skulle ge Keen´s företag en unik marknadsposition där man kontrollerade hela tillverkningsledet. Företaget tog då namnet Guest, Keen & Co. Ett år senare köpte Keen också John Nettlefolds företag som verkade inom samma industri. På så sätt föddes det som vi idag kallar Guest, Keen and Nettlefolds (GKN).

När GKN var färdigbildat år 1905 var man det femtonde största bolaget i Storbritannien. Det går inte frångå att GKN genom historien har varit ett av de företag som präglat och bidragit absolut mest till den industriella revolutionen och det liv som vi idag lever på vår jord. Man blir stolt som GKN’are.

Bild på Lady Charlotte (från Cyfarthfa Castle Museum & Art Gallery)

Over and out!

David

Nu har jag sakta börjat glida över till att jobba med andra uppgifter på avdelningen, bland annat genom att introduceras i arbetet som Aerodynamics Engineer. Jag utelämnar den svenska översättningen då den engelska titeln är mycket mer tilltalande!Att jobba med aerodynamik på en designavdelning innebär ofta att studera fluidflöden med hjälp av olika program. Detta är nödvändig för att erhålla information om bland annat temperatur, tryck, densitet och hastighet hos fluiden men också för att optimera profilen på våra produkter och minimera turbulens och tryckfall.

I torsdags förra veckan så hade min avdelning (Varma strukturer) en heldag med aktiviteter utanför GKN. Syftet med dagen var att vi på Varma strukturer skulle få lära känna varandra lite bättre, men också att för att klargöra avdelningens mål och strategier för det kommande året och att dessa är i synergi med företagets vision.

Efter gruppövningar och presentationer avslutades dagen med en Badmintonturnering. Eftersom jag är yngst på min avdelning och majoriteten av mina kollegor föddes ungefär när GKN plc startades, dvs. runt år 1760, så såg prognosen god ut.

Efter en extremt jämn gruppomgång där jag lyckades gå vidare på ren tur fick jag se mig besegrad i kvartsfinalen av vår Aerolead Engineer. Själva turneringen vanns slutligen av avdelningschefen, och huruvida detta var en slump eller inte låter vi vara osagt. Jag är verkligen imponerad av mina kollegor som visar både kämpaglöd och god vigör inte bara på badmintonplanen utan också i det dagliga arbetet på GKN.

Nu blickar vi traineer fram emot en spännande aktivitetsvecka där det bär av ut i Europa!

 

Tjena bloggen!

Nu börjar tiden på vår första praktikperiod dra sig mot sitt slut. Det är bara en vecka kvar innan vi ska byta vidare till nästa avdelning. Min nya avdelning kommer vara Inköp, med inriktning mot R&T (Research and Technology). I dagsläget kan jag inte speciellt mycket om inköp och ekonomi, men det ska bli väldigt kul att lära sig. Eftersom jag inte kan så mycket så är planen att jag skall skugga en inköpsledare och lära mig på det viset. Jag misstänker att jag i stor utsträckning kommer få vara en fluga på väggen på möten osv.

Jag börjar på inköp den 19e december, men jag har redan hunnit göra en liten smygstart. Häromdagen så fick jag nämligen en inbjudan av Anders Wikman (inköpsledaren jag skall skugga) att hänga med till en potentiell framtida leverantör. Vem var jag att tacka nej tänkte jag, så så blev det. Igår åkte vi alltså på en liten dagstripp för en första träff med företaget. Som beskrivet ovan så har jag inte så mycket kunskap och jag hade lite svårt att veta precis vad jag skulle titta efter, men jag togs ändå med i diskussionen och förutom att det var väldigt intressant och kul så kände jag även att jag lärde mig saker! Hoppas det blir fler leverantörsbesök i framtiden. Nu är jag spänd och förväntansfull inför min kommande period på inköp!

Over and out

/Trainee-jocke

 

Som de flesta av er säkert redan vet har universiteten runt om i landet arbetsmarknadsmässor där studenterna möter representanter för olika företag. GKN brukar vara närvarande på många av dessa mässor för att locka studenter till sommarjobb, exjobb, traineetjänster och ”vanliga” tjänster.

Först ut för denna säsong är Armada som hålls av KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) i Stockholm idag och imorgon (22-23 november). På plats har vi Linn och Sofie som var traineer fram till i somras. De kan berätta massor om företaget och alla olika vägar som finns att gå för att få jobba på ett företag i en av de coolaste branscherna!

Har ni vägarna förbi tycker jag absolut att ni ska stanna och prata med dem. Se bara så trevliga de ser ut! 🙂

Att kvalitet, och därmed säkerhet, hos tillverkade produkter är högsta prioritet inom flygbranschen är naturligtvis en självklarhet. Lika självklar är också prioriteringen av säkerheten för alla oss anställda inom företaget!

GKN plc. har ett koncept benämnt thinkSAFE! som syftar till att sprida information om tänkbara risker och vad som kan göras för att så långt som möjligt undvika dessa. Konceptet omfattar allt från säkra lyft och maskiner i rörelse, via kemikalie-, energi- och miljöpolicys till ergonomi och socialt välbefinnande. Informationen sprids med hjälp av anslagstavlor i verkstads- och kontorsutrymmen, e-broschyrer och informationsvideos samt dragningar vid avdelningsmöten. Målet är att skapa en medvetenhet och ett beteende som leder oss fram till ett fullständigt eliminerande av olyckor. Inom området finns även begreppet don´t WALK BY! som uppmuntrar alla medarbetare att rapportera så kallade tillbud, vilket är oplanerade händelser som inte orsakade person- eller materialskada men som skulle kunna ha gjort det. Att denna tillbudsrapportering är mycket viktig för att proaktivt förhindra verkliga olyckor poängteras exempelvis genom att vi som anställda i år belönas med en lönebonus om tillräckligt många sådana risker identifieras och rapporteras inom företaget som helhet.

En annan viktig del i att öka medvetenheten och säkerhetstänket på företaget är de många internutbildningar som vi anställda får genomgå. Det är exempelvis ett krav att alla som arbetar inom produktionen, bland flera andra utbildningar, skall ha genomgått kurserna Säkra stopp och Säkra lyft. Eftersom jag utbildas till att bli certifierad produktionstekniker omfattas också jag av dessa krav och jag har därför i förra veckan gått kursen Säkra stopp. Om en vecka är det dags för kursen Säkra lyft, som innehåller ett praktiskt moment med ledstaplarhantering och vi får väl hoppas att jag då har bättre koll på säkerheten än stackars Klaus i denna länks ganska så komiska tyska utbildningsfilm!