Aerobloggen

Eftersom man som trainee tillhör den grupp på företaget som kanske lättast kan avsätta tid till oplanerade uppgifter, kan man få vara med om lite oväntade saker på jobbet. Därför var vi för ett par veckor sedan återigen på väg till trakterna kring Redditch i England, för att delta i en workshop kring GKNs framtid på inbjudan av självaste Nigel Stein, VD och koncernledare för GKN Plc.

Workshopen, döpt Future Thinking, skulle samla 50 lovande personer i åldrarna 25-30 år från hela GKN och vi fem var mycket stolta att få representera Trollhättan och Sverige! Tillsammans skulle vi spåna kring vad vi såg som viktigt i världen, i industrin och på arbetsplatsen 10-30 år in i framtiden och hur detta kunde påverka GKN. Med deltagare från hela världen och alla GKNs divisioner kunde en sådan fri uppgift bli ganska intressant.

Med hjälp av inhyrd expertis från närliggande Cranfield University blev resultatet av det fria brainstormandet dock oväntat koncist och vi hade efter två dagar lyckats skapat sju projektgrupper om åtta personer var, alla med egna fokusområden att arbeta vidare inom. Projekten berörde områden såsom alternativa transportsätt, artificiell intelligens, branding och tvärfunktionellt arbete och ska nu leva vidare på distans under det närmsta året, med regelbundna avrapporteringar till GKNs styrelse. Det ska bli spännande att se vad projekten kommer fram till!

 

Under dagen och morgondagen pågår Chalmers arbetsmarknadsdagar CHARM och GKN Aerospace är givetvis på plats för att berätta om oss och svara på eventuella frågor. Det kan gälla exjobb, traineeprogram, anställning you name it. Har du vägarna förbi, kom gärna och växla några ord.

Som sista besök under vår tredje aktivitetsvecka gjorde vi på Aerospaceavdelningen på universitetet i Delft, TU Delft. Där var det Professor Arvind Gangoli Rao som tog emot oss och hade lagt upp ett gediget schema för dagen.

Dagen startade med en kort introduktion utav avdelningen, samt universitetet som helhet och sedan rullade det på med rundvandringar i deras utvecklings- och testlokaler, samt vindtunnlar (vilka var hela 11st till antalet). Utöver detta fick vi även en presentation utav ett väldigt intressant europeiskt utvecklingsprojekt (AHEAD), samt en presentation utav ett pågående examensarbete.

Över lag så var det en fullspäckad dag med aktiviteter, presentationer och möte. Jag tror jag talar för oss alla när jag säger att vi fick ett väldigt positivt intryck utav TU Delft och personligen är jag förvånad över att jag inte hade hört om universitetet tidigare. Det har trots allt den största aerospaceavdelningen i västeuropa…

Efter besöket i Filton som Martin beskrev i förra inlägget bytte vi inte bara stad utan även land och tog flyget till Nederländerna. Efter diverse flygtransferbussar kom vi fram till vårt hotell och slocknade gott i våra hotellsängar.

Den fjärde dagen styrde vi så kosan till Noordwijk och ESTEC – European Space Research and Technology Centre. Eftersom vårt besök där inte skulle börja förrän klockan 13.00 blev vi rekommenderade att först ta en titt på SpaceExpo, den första permanenta rymdutställningen i Europa (som för övrigt firar 25 år i år). Här fick vi inte bara lära oss massa om stjärnor och planeter utan också se hur austronauterna har det i rymden, hur det känns att skjutas upp i rymden i en rymdraket, hur högt man kan hoppa på månen, fysiken som gör att vårt solsystem hänger ihop och en massa annat. Jag låter bilderna tala för sig själv (med lite hjälp av bildtexter) och rekommenderar varmt ett besök ifall man har vägarna förbi!

 

 

 

Efter ett par timmar på SpaceExpo var det så dags att ta oss vidare mot ESTEC. Efter en rigorös säkerhetskontroll (som vi dock numera blivit ganska vana vid) fick vi komma in på området där två vänner till Christian, Liselott och Anders från studietiden i Luleå, mötte oss och åt lunch med oss. Därefter började en ordentlig rundvandring på ESTEC med en guidad tur på deras museum där de bland annat har en modell av hela och fullskalig modell av delar av rymdstationen ISS. Vi fick också se rymdprylar som varit uppe i rymden och kommit ner igen. Vi fick också oss en guidad 3D-tur av rymdstationen och fick se makalöst vackra bilder som astronauterna däruppe har tagit på vår planet.

Därefter tog vi oss vidare genom de många byggnaderna och fick möta en ansvarig för de många projekt som bedrivs vid ESTEC. Han beskrev deras projektmodell av typen Concurrent Engineering med inslag av Spiral Development. För mig, som läst projektledning mot produktutveckling och gjorde mitt examensarbete inom just olika produktutvecklingsmodeller, var detta en härlig omväxling mot all produktion som vi hittills sett på våra studieresor. Efter detta sprang vi vidare till nästa station: ett möte med en ansvarig för utvecklingen av en ny rymdrobot som ska köra omkring på Mars samt en tjej som gör sitt examensarbete på avdelningen. Där har de bland annat byggt upp ett 9×9 meter stort område av sand och grus som ska efterlikna landskapet på Mars. Eftersom denna robot ska kunna köra omkring helt själv måste den också klara av att själv hantera bergskamrar, stenar, höjdskillnader och sand. Ett av problemen de står inför är det faktum att signalerna mellan kontrollrummet och roboten på Mars tar så lång tid att man bara kommer att kunna kommunicera med roboten två gånger per dygn. Det var en väldigt intressant pratstund vi fick med dessa två ingenjörer!

Efter detta tog vi avsked av ESTEC och begav oss till den lilla mysiga staden Leiden där vi passade på att spendera lite mer tid med Christians vän Liselott under kvällen.

Vill ni veta mer om SpaceExpo och ESTEC kan ni följa nedan länkar:

SpaceExpo

ESTEC

Vårt tredje besök var som tidigare nämnt på GKN Aerostructures i Filton, Bristol men innan jag börjar vill jag starta med verkligen tacka samtliga personer som vi besökte för mottagandet vi fick. Genomgående var ett stort engagemang kring mottagandet och jag kände mig verkligen välkommen och omhändertagen vart vi än kom.

Så för att fortsätta till besöket, GKNs verksamhet i Filton sker på ett väldigt stort område (74.000 m2 golvutrymme) som de delar tillsammans med Airbus. GKN Filton är likt oss relativt nya i GKN koncernen sedan Airbus 2010 sålde av verksamheten. Tillverkningen på området är främst riktad mot vingstrukturer åt Airbus och blev så sent som 2014 utsedd till ’best performing supplier’.

Vår värd under dagen var Tracy och det var ett gediget schema planerat för oss. Efter en kortare introduktion av verksamheten började fortsatta vi runvandring i monteringen av ’leading edge’ för vingarna till A330/A340 samt montering av vingbalkar till A400M. Det var en verksamhet väldigt olik med majoritet manuellt arbete. Genom olika stationer monteras den enorma strukturen ihop, fästen för landningsställ monteras liksom landningsljus etc. Senare under dagen fick vi även en rundtur kring monteringen av ’trailing edge’ till vingarna åt A380. Denna del var nyare och hade en större del automation implementerat. Dimensionerna var av storlek större, inte konstigt med tanke på att A380 har ett vingspann på imponerande 80 meter!

Förutom rundvandring i tillverkning och montering av vingstrukturer fick vi möjligt att se utvecklingsarbetet kring Additiv tillverkning samt en presentation om ingenjörsverksamheten av Max Brown chef för Engineering operations inom Aerostructures. Additiv tillverkning eller 3D-printing går ut på att istället för som starta med ett större stycke och avverka material så adderar man lager efter lager med material tills man har den önskade formen. Det pågår väldigt mycket forskning på området inom flygindustrin och allteftersom kostnaden sjunker och mognadsgraden för teknologin förbättras så kommer det antagligen i framtiden att bli ett vanligare och vanligare tillverkningssätt. Fortfarande återstår många utmaningar och bara en sådan sak som att certifiera metoderna så att komponenterna kan användas inom flygindustrin är inte helt enkel. Nedan har jag länkat en film om möjligheterna för additiv tillverkning och det finns massor av ytterligare information inom ämnet om man söker på internet.

Avslutningsvis vill jag tacka alla på Filton som vi kom i kontakt med och ett extra tack till Tracy för planering av dagen.

Vår dag i staden Redditch utanför Birmingham bestod av rundvandringar på kontor snarare än i verkstäder, men var inte mindre spännande för det. Kontoret var nämligen GKN Plc:s huvudkontor och vi var där för att träffa Andrew Harvey och Marisa Kismul, HR-chefer för Aerospace respektive Engine Systems, samt Scott MacKintosch, chef för digital kommunikation.

Mötet med Scott var intressant då han relativt nyligen anställts på GKN efter att bland annat ha jobbat inom dataspelsindustrin och därför delade många av våra upplevelser kring att börja jobba inom ett stort industriföretag. Vi pratade mycket kring den IT-problematik som uppstått inom koncernen efter att GKN i förhållandevis snabb takt förvärvat många bolag över hela världen och vilka lösningar och möjligheter vi skulle vilja se nu när Scott tillträtt som övergripande ansvarig för digital kommunikation. Vi pratade även om GKNs närvaro inom sociala medier och vilka planer som fanns för att utöka denna. En rolig överraskning var att Scott läst vår blogg och ville promota den inom hela GKN, då den var ett unikt exempel på framgångsrik extern kommunikation!

Mötet med Andrew och Marisa var också mycket givande och det var roligt att man ända från GKN Aerospace ledning visade så stort intresse för oss fem och vårt traineeprogram i Trollhättan. Andrew och Marisa berättade om deras respektive karriärer och lärdomar de fått på vägen, men vi pratade också mycket kring utformningen av vårt traineeprogram och vilka skillnader och likheter det finns mellan det och andra traineeprogram inom GKN. Precis som på IT-sidan finns det bland traineeprogrammen flera olika upplägg som delvis ärvts till följd av att nya företag införlivats inom koncernen och det finns naturligtvis möjligheter till förbättring med exempelvis ökat utbyte mellan programmen, någon som vi tycker låter bra!

Efter besöket i Redditch styrde vi bilen vidare mot Filton för att besöka ytterligare en GKN site.

Inför den andra traineeresan riktade vi blicken mot Europa. Första anhalt var England med besök på GKN företag i Luton, Redditch och Filton för att därefter flyga vidare till Holland och besök på rymdcentrat ESTEC samt Delft universitet. Jag tänkte berätta lite om vårt besök i Luton.

Vi startade dagen med att hämta ut hyrbil i London för att därefter ta oss mot Luton. Chaufför för resan blev Anders då han meriterande hade kört i vänstertrafik tidigare och kartläsare blev Martin. Grabbarna fixade det galant och någon timme senare var vi på plats.

Kort introduktion om siten. GKN Luton tillhör segmentet Special products samt Structures under Aerospace divisonen på GKN. De tillverkar bland annat fönster till kommersiellt flyg samt “fighter canopies” till militärt flyg i olika plaster och utvecklar dessutom anti-icing teknologi.

Vi började besöket med att få just en sådan, fast mer detaljerad, genomgång av de produkter som produceras i Luton av Peter Bingham (aerospace trainee i England) och Matt Bachini. Efter lunch fick vi en snabb och mer övergripande sammanfattning för att därefter ta en rundtur i produktion som leddes av produktionschefen Steve Long. Vi fick bland annat se hur ett ”ark” av plast förvandlades via de olika maskinprocesserna till den slutliga formen av ett flygplansfönster. Givetvis som den produktionsnörd jag är så snöade jag in mig på de olika processerna rätt rejält. Det är exempelvis viktigt att inte plasten till “fighter canopies” bryter ljuset fel eftersom pilotens förmåga vad gäller sikte då påverkas, kan låta enkelt men i praktiken inte alltid ett helt självklart resultat. Dessutom tyckte jag det var extra intressant att höra om de metoder de använder för att förbättra kvalitet, ledtid och leveransprecision. Det är en ynnest att få möjligheten att åka på dessa resor och det utbyte de ger.

Tack GKN Luton!

Direkt efter besöket körde vår chaufför Anders mot nästa destination Redditch…

Vi traineer har tagit jullov och då faller det på bloggansvarig att skriva en kort julhälsning till våra läsare. Julen firas nere i Småland innan jag återvänder till Västergötland till nyår. Även om 2014 har varit ett fantastiskt roligt år, så är jullovet en välbehövlig paus med ordentliga sovmornar, julgodis och långa promenader i skogen med hunden. Det enda som egentligen saknas är snön. Därefter väntar 2015 som rivstartas med en studieresa till bland annat våra GKN-siter i England. En resa som jag är riktigt taggad inför! Jullovet och resan innebär dock att det kan bli lite oregelbundet med blogginlägg fram till mitten av januari. Istället rekommenderar jag vår Facebook-sida istället. Där kommer det upp desto mer när vi är borta från kontoret!

För att ni inte ska sakna oss alltför mycket bjuder jag på en humorklassiker såhär på självaste julafton. Som ingenjör måste man ju tycka att det här är ganska roligt (och ganska nördigt). Frågan är: finns jultomten? Rent fysikaliskt kan vi hitta några motbevis.

1. Inga kända arter av renar kan flyga. Men det finns ytterligare 300 000 levande organismer som skall klassifieras, och även om flertalet av dessa är insekter och bakterier, så utesluter inte detta HELT de flygande renar som bara Jultomten har sett.
2. Det finns 2 miljarder barn (personer under 18 år) på jorden. MEN eftersom Jultomten inte verkar betjäna de muslimska, hinduistiska, judiska och buddhistiska religionerna, reduceras arbetstyngden till endast 15% av det hela — 378 miljoner, enligt Befolkningsinstitutet. Genom en snitträkning av 3,5 barn per hushåll, blir detta 91,8 miljoner hem. Man förmodar att det finns åtminstone ett snällt barn i varje hem.
3. Jultomten har 31 jultimmar att arbeta på, tack vare de olika tidszonerna och jordens rotation, och om man antar att reser från öst till väst (vilket verkar logiskt). Detta medför 822,6 besök per sekund. Med detta menas att för varje kristet hushåll med snälla barn, har Tomten 1/1000 sekund att parkera, hoppa ur släden, krångla sig ner i skorstenen, fylla sockorna med klappar, lämna resten av klapparna under granen, äta de godsaker som möjligt blivit kvarlämnade, få sig själv upp genom skorstenen igen, tillbaka upp i släden och sätta fart vidare mot nästa hus. Vi antar nu att vart och ett av dessa hushåll är jämt utplacerade över jorden (vilket vi, naturligtvis, vet är falskt men för våra uträkningars skull så accepterar vi detta), och detta ger 1,2 kilometer per hushåll, en total resa av 120,8 miljoner kilometer, inte inkluderat uppehåll för vad de flesta av oss måste göra minst en gång var 31:e timme, plus matning av djur och så vidare… Med detta menas att Tomtens släde rör sig med en hastighet av 1045 kilometer i sekunden, 3.000 gånger ljudets hastighet. För jämförande ändamål, det snabbaste människobyggda fordonet på jorden, Ulysses rymdsond, rör sig i den löjliga hastigheten 43,8 kilometer i sekunden — en konventionell ren kan springa i, högst, 24 kilometer i timmen.
4. Slädens nyttolast tillför ytterligare ett intressant inslag. Om vi antar att varje barn inte får något mer än en LEGOsats av lagom storlek (ungefär 1,5 kilo), bär släden 321.000 ton, inte inkluderat Tomten, som är oftast beskriven som överviktig. På marken, kan konventionella renar inte dra mer än 220 kg. Även om man går med på att ‘Flygande renar’ (se punkt 1) kan dra 10 gånger den normala vikten, räcker det inte med åtta renar. Vi behöver 214.200 renar. Detta ökar slädvikten — till 353.430 ton.
   Åter igen, för jämförande — detta är fyra gånger fartyget Queen Elizabeths vikt.
5. 350 000 ton som färdas i 1045 km i sekunden skapar ett enormt luftmotstånd — detta kommer att värma renarna på samma sätt som rymdskepp som återvänder till jordens atmosfär. Ledarparet bland renarna kommer att absorbera 14.3 quintiljoner joule av ren energi. I sekunden. Var. Kort sagt, de kommer att gå upp i eld nästan omedelbart, och utsätter då de bakomvarande renarna och skapar en öronbedövande ljudexplosion i deras kölvatten. Hela rengruppen kommer att upplösas unde ren tidslängd av 4.26 tusendelar av en sekund. Tomten kommer under tiden att utsättas för centrifugalkrafter 17.500,06 gånger gravitationskraften. En 182 kilos Jultomte (som verkar löjligt smal) kommer då att pressas mot slädens bakre vägg med en kraft av 3.149.961 kg.

Slusatsen är därför — om Jultomten någonsin delade ut presenter på julafton, så är han död nu.

Originaltexten hittar ni här.

Hoppas jag nu inte har förstört julen helt för er genom att ta död på tomten. Som tröst bjuder jag på en bild från vårt julkalas där vi traineer traditionsenligt lussade vackert! Från oss alla till er alla, en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

Efter den första praktikperioden på min hemavdelning har jag nu också börjat ta mig runt på de olika avdelningarna. Istället för att hoppa runt planlöst mellan avdelningarna har jag valt att fokusera på en specifik produktfamilj som jag sannolikt kommer att jobba mycket med i framtiden, Pratt & Whitneys nya växlade motor PW1000G. För att så snabbt som möjligt kunna få en heltäckande bild av motorprogrammet och de nya komponenterna ska jag följa ett och samma projekt på flera avdelningar och första anhalt har varit produktionsavdelningen. Eftersom projektet är i sin slutfas jobbar produktionsavdelningen nu mer med att dra up produktionstakten inför fullskalig serieproduktion, ett väldigt spännande arbete att följa. Efter julledigheten och vår andra aktivitetsvecka följer en praktikperiod på teknikavdelningen för att få en inblick i konstruktionsarbetet inom samma projekt och efter det ska jag lära mig mer om leverantörerna till projektet på inköpsavdelningen. Detta har än så länge varit ett väldigt bra upplägg för mitt traineeår, som jag planerar att avluta med en utlandspraktik i Newington i Connecticut, USA.

Men innan allt detta väntar en efterlängtad julledighet. De första månaderna i arbetslivet har varit roliga men intensiva!

Nu har dessutom ansökan till nästa års traineeprogram öppnat! Om du snart är nyexaminerad civilingenjör och intresserad av att få forma ett intressant år i flygindustrin som en spännande start på din karriär borde du verkligen söka en plats!

https://careers.gkn.com/vacancies/2291/graduate-program.html

Julen börjar närma sig och så även slutet på praktikperiod 2. De senaste veckorna har jag varit på kvalitet och jobbat med problemlösning internt och mot kund. Fokus har även legat på processtyrning och skapandet av en kontinuerlig förbättringsprocess. Det är helt klart intressanta och viktiga delar för att få till en välfungerande produktion. I vår bransch med flygmotorer ställs det extra höga krav och kvalitet är en av grundförutsättningarna.

Jag roar mig ibland med schematiska bilder, som sand cone modellen, eftersom det för mig genast bidrar till att skapa fokus. Kvalitet lägger grunden men övriga kan jag inte riktigt placera än. 

Nu vilar jag från bloggandet några veckor med jul- och nyårsledigt. God jul och må så gott!