Aerobloggen

Nästan tre fjärdedelar av den tredje praktikperioden har passerat och jag har nog bara precis återhämtat mig från den mycket intensiva aktivitetsveckan som de senaste inläggen har handlat om. Man ska inte tro att det är någon barnlek det här med att vara trainee, jag var ordentligt mör när jag väl kom hem sent fredag eftermiddag och på måndag morgon var det bara att ge sig på’t igen!

Denna period har jag tagit över Marias kontorsstol i det produktionsprojekt hon spenderade sin förra period på. Här sitter jag och gör tre väldigt olika uppgifter. Den första handlar om att skapa riskanalyser och dokumentera detta. Den andra har med företagets lean-arbetet att göra och behandlar många management-frågor. Den tredje är istället ett praktiskt konstruktionsproblem ute i verkstan som jag fått uppgift att hitta på något smart för. Mina arbetsuppgifter är minst sagt varierande och även om jag är rätt trött på kvällarna så är det väldigt roligt att få vara så aktiv i verksamheten!

Utöver detta har jag på eget initiativ tagit på mig att ta reda på så mycket som möjligt om Design for Manufacturing, eller DfM som det ibland förkortas. För er som är obekanta med detta uttryck så handlar det i korthet om att genom hela produktutvecklingsarbetet inkludera tanken på producerbarhet. Alltså, jag som konstruktör ska genom min design och tillsammans med resten av projektgruppen säkerställa att prylen går att producera. Producerbarheten är givetvis inte det enda som man behöver ta hänsyn till: hållf, aero, kostnad et cetera ska också inkluderas i designarbetet (av denna anledning kallas metoden ibland för Design for X eller DfX), men eftersom jag just nu är i produktion passar det bra att lär sig mer om producerbarhet. Jag har fått möjlighet att träffa och diskutera med några kunniga och erfarna personer på området och det är helt klart intressant! Min egen slutsats hittills är att kommunikation och teamarbete är nycklar för att uppnå DfM eftersom en individ aldrig på egen hand kommer att kunna inkludera alla aspekter som behövs. Åtminstone inte jag. Det är mycket kunskap och erfarenhet som krävs för att förstå sig på ett enda område och det är genom att kombinera tvärfunktionella kompetenser som vi kan utveckla bra produkter. Ensam är inte stark, som bekant…

Nä, slut på filosoferandet från mig. Ha det gott i decembermörkret!

Nu har det återigen blivit min tur att avrapportera och berätta vad som hänt sen sist!

Aktivitetsveckan innehöll en hel del, ja ni gissade rätt, aktiviteter. Utöver en massa besök till olika företag, långa bilresor och övernattningar på både hotell och vandrarhem, så avslutas hela veckan återigen med två dagar vid konferensanläggningen vid Bokenäs.

Den här gången var det en hel del personutveckling och gruppdynamik som stod på schemat, jag var nog inte den enda av oss som var måttligt mörbultad när vi kom därifrån på fredagseftermiddagen. Som vanligt så levererades det både mat och sovplats i högsta kvalitet och vi hann dessutom spendera någon timme vid spaanläggningen med bubbelbad och bastu!

Allt som händer ute vid Bokenäs är givetvis väldigt klassificerat och vad som händer där får ej förtäljas i varken ord eller text. Så nog om detta!

Vad gör Christian nu?!

Jo, så här ligger det till! Jag har redan spenderat två veckor på avdelningen för hållfasthet, precis samma avdelning som Martin var vi förra perioden, och skall vara här i två veckor till.

Jag kände nämligen att detta skulle kunna vara kul att testa på då jag tidigare har läst en begränsad mängd hållfasthet, men dock inte fått arbeta med det något vidare. Så det jag har fått göra hittills är att med hjälp av olika metoder ta fram värdet på de säkerhetsmarginaler som finns för en av våra produkter när det kommer till mekaniska laster. Alltså, vilka marginaler som finns vad gäller hur mycket detaljen tål innan den går sönder.

Sedan har jag även fått jämföra olika material med varandra för att se hur dessa säkerhetsmarginaler varierar med materialval. Det är ganska stora skillnader kan jag meddela!

Sist men inte minst, Rymden!

Jag som rymdtekniker kanske har ett lite större intresse för rymdindustrin och rymden i allmänhet än många andra. Så jag känner att vi får ta upp ett par intressanta saker som har hänt den senaste tiden!

Så, vad har hänt?

• Rosetta med landaren Philae nådde fram till kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko och lyckades landa och sända data ifrån ytan på en komet för första gången.
• Europeiska rymdorganisationen (ESA) har beslutat att satsa på Arianne 6, vilken är uppföljaren till den tidigare europeiska bärraketen Arianne 5. GKN har därmed säkrat uppdrag inom rymdindustrin i 15-20 år framöver!
• Den amerikanska rymdorganisationen NASA testflög den nya generationens rymdfarkost Orion, genom att skjuta upp den i rymden och varva jorden två gånger innan den “landade” i havet strax utanför Kaliforniens kust. Orion är tänkt att ta människan till exempelvis Mars inom 15 år!

Det är mycket som händer i rymdbranchen nu och det är fruktansvärt intressant!

/Christian out!

Vi passade även på att besöka Scania i Södertälje där deras montering av lastbilar görs från grunden till färdig produkt dvs. hela lastbilar. Bara att kunna följa den processen och visuellt se hur del efter del monteras är helt otroligt. Det är lätt att förstå att leveransprecision från deras kunder är otroligt viktigt. Här fanns möjlighet för oss från GKN att börja fundera ur ett leverantörsperspektiv, eftersom en del av produkterna som tillverkas av oss släpps direkt in i montering för flygplansmotorer. För mig blev det lite av en ”eye-opener” just på grund av detta.

Det som gjorde mest intryck på mig var ändå hur de lyfter upp problem och åtgärdar dem. Redan i besöksrummet satt en stor affisch som visualiserade Lean-huset på Scanias sätt. Det här är helt klart ett företag som mognat in i sitt Lean arbete. Trots att GKN Trollhättan och Scanias produktion skiljer sig mycket åt, funktionsorienterat vs. flödesorienterat, gav besöket nya infallsvinklar på hur Lean kan implementeras. Inspirationen och idéerna flödar!

Besöket avlutades med en presentation och allmänt öppet prat traineer emellan från de båda företagen. Förvånansvärt mycket i upplägget var ändå likt såsom praktikperioder inom företaget och en utlandspraktik.

Tack för besöket Scania!

 

Efter besöket på Siemens tog vi bilen tillbaka till Linköping och Malmslätt för att besöka ett annat GKN-företag: ACAB (Applied Composites AB). Företaget har ca 70 anställda och som namnet antyder så sysslar de med det spännande materialet komposit. Vi blev väl mottagna av Mats som är produktutvecklingschef på företaget och som jobbat där sedan företaget grundades 1986. Vi fick oss en kaffekopp och ett par pepparkakor samt en mycket spännande diskussion kring företaget, deras produkter och vad man kan göra med komposit.

Besöket avslutades med en tur i verkstan där vi även fick känna och klämma på några av deras produkter, bland annat rör till försvarets raketgevär. Förutom militär tillverkning har ACAB även kunder inom fordonsindustrin och aerospace där de bland annat tillverkar lastbärande strukturkomponenter till flygmotorer och nosradomen till JAS 39 Gripen.

Kl 17.30 var det fem trötta traineer som vinkade hejdå till ACAB och Linköping, tog en hamburgare på vägen och åkte sedan till vandrarhemmet i Södertälje, redo för nästa dags äventyr…

Stopp nummer två på vår aktivitetsvecka var Siemens Industrial Turbomachinery i Finspång. Dagen börjar knackigt då vi åker till fel byggnad men efter lite guidning så hittar vi tillslut rätt. Väl på plats möts vi upp av Siemens traineerna som likt oss påbörjat sitt traineeprogram under hösten. Vad som var lite speciellt hos Siemens var att de faktiskt hade en person anställd för att ta hand om besökare och det bidrog till att allt kändes väldigt väl uppstyrt.

Dagen inleddes med lite företagsinformation samt diskussion kring traineeprogram och upplägg. Siemens är ju det företag vars produkter är mest lika våra egna av de besök vi gjorde även vissa saker fortfarande skiljer. En gasturbin som står på marken behöver till exempel inte oroa sig för några extra kilon. Detta efterföljdes av en föreläsning kring projektering och diskussioner kring problem som kan uppstå. Det var mycket intressant och just projekteringsbiten var något som jag tyckte verkade roligt.

Efter föreläsningarna fick vi en ordentlig rundvandring i några av verkstäderna och vi följde hur de olika komponenterna tillverkades och monterades steg för steg. Det roligaste tyckte jag var i slutet när allting monterades till en helhet. Eftersom vi själva inte tillverkar hela motorer utan vissa ingående komponenter så var det uppfriskande att som omväxling även se när allting sätts på plats.

Dagen avslutades med lunch och en kort tur till slottet där vi även lyckades få till en snygg gruppbild.

Ni som följt oss vet att vi nu har varit iväg på vår första aktivitetsvecka, som hade både studiebesök och personlighetsutveckling på schemat. Veckan började tidigt på måndagsmorgonen med att vi alla fem trängde in oss i en hyrbil för att ta oss från Trollhättan till Linköping, där veckans första studiebesök var inplanerat på Saab.

Att hitta rätt entré på Saabs stora område var inte helt enkelt, men av dånet från JAS-planen i skyn gick det inte att ta miste på att vi var nära. Vi möttes upp av Linus, en av årets traineer på Saab, som guidade oss genom det nybyggda kontoret till ett konferensrum där vi fick träffa fler ur Saabs traineegrupp. Det första mötet kretsade mycket kring skillnader och likheter mellan våra traineeprogram och det var intressant att höra att våra upplevelser hittills varit lika på många sätt.

Än mer intressant var kanske ändå rundvandringen i slutmonteringen av Jas 39 Gripen, med tillhörande provsittning i själva planet. Att planet vi satt i var byggt i trä för flygmässor och inte flygbart för fem öre spelade mindre roll, vi tyckte att det var lika häftigt ändå.

Tyvärr är allt på och utanför Saabs område väldigt hemligt och strikt fotoförbud råder, så ni får hålla tillgodo med ett foto på oss från Grästorp!

Nu har det återigen blivit min tur att skriva av mig och jag tänkte berätta lite vart jag har varit de senaste sex veckorna.

Jag har nämligen varit på min hemavdelning, dvs. där det är menat att jag skall börja arbeta på heltid nästa år, som är AeroThermo avdelningen. Vad gör man på aerothermo då? Jo, det är en del utav analys, där man gör beräkningar på aerodynamiska och termodynamiska egenskaper hos ett föremål. Förenklat kan man säga att man räknar på hur bra eller dåligt luft, eller annan vätska, flödar runt ett föremål, samt hur bra eller dåligt något leder värme. Som ni förstår så blir det lätt väldigt snabbt väldigt komplicerat när man går in på detaljer kring detta fascinerande område… men vad har då jag gjort?

Det jag har fått göra är i korta drag att jag har fått jämföra experimentellt framtagna värden för en detalj, med datorframtagna värden för ett antal olika beräkningsmetoder. Utifrån denna jämförelsen skall det sedan väljas en beräkningsmetod som är mest lämpad för att användas vid beräkningar utav liknande slag för liknande detaljer. Mitt arbete ligger alltså till grund för framtagningen utav en arbetsmetod som kommer att tillämpas utav de andra ingenjörerna på avdelningen.

Inte bara var det väldigt intressant och givande att få arbeta “skarpt”, utan även lite smått nervöst att direkt hoppa in och bidra till framtagningen utav en metod som kommer att påverka andras arbeten i framtiden!

Nog om det gångna, vad händer nu då?

I veckan som kommer har vi alla traineer en “aktivitetsvecka” som vi själva har fått ett par dagar utav att disponera själva. Det vi har valt då är att åka på studieresa! Först ut blir Linköping, med SAAB och ACAB, följt utav Finspång och Siemens, för att sedan avslutas med Södertälje och SCANIA. Allt detta på tre dagar!

Sedan får vi (inte) slappna av med två dagar på Bokenäs!

Vi får väl se om vi överlever…

I måndags var fyra av fem traineer ute på vift igen. Denna gång tog vi Super-SAABen (till skillnad från Racer-Renault) till Såtenäs och Skaraborgs Flygflottilj F7 där vi blev väl mottagna av en man vid namn Gerhard. Efter ett litet besök i vakten fick åka in på området och till ett utav husen på det stora området. Vi blev bjudna på kaffe (ett säkert kort när man vill ha med glada traineer att göra!) och fick sedan en genomgång av Flygflottiljen. Vi fick bland annat lära oss att flottiljen grundades 1940 och att alla svenska piloter för Gripenplanet utbildas här.

När vi sedan fått i oss all teori var det dags att få gå ut i hangaren och få klämma och känna på det vi kommit för – JAS 39 Gripen! Som Anders skrev om förra veckan hade vi nu en hel del kunskap om RM12-motorn som sitter i Gripen, och det var mycket intressant att nu få se var motorn sedan tar vägen. Vår guide berättade allt man kan behöva veta om planet och svarade så gott han kunde på alla våra frågor. Klart står att Gripen är ett riktigt kraftpaket som kräver mycket av sin pilot, även om de idag är mer systemoperatörer än flygare. Pensionsåldern för en pilot inom försvaret är 55 år och knappast alla jobbar kvar så länge på grund av de fysiska kraven. Vi fick också se bestyckningen till Gripen och fick oss även en liten försvarsstrategisk diskussion. Vill man läsa mer om Gripen finns det bland annat information här.

Efter rundvandringen i Hangaren fick vi även se ett av kontrollrummen ovanför platsen där flygplanen kontrolleras och görs klara inför start och efter landning. Till sist avslutades besöket med lunch tillsammans med Gerhard och lite pulshöjande letande efter en av traineernas bilnyckel som visade sig ligga på parkeringen utanför vakten. Exakt vem som varit så klantig behöver vi inte gå närmare in på anser dagens bloggare…

Vi traineer tackar F7 och Gerhard för ett mycket spännande besök och rekommenderar det varmt ifall ni får chansen att åka dit!

P.S. Som en liten extragrej tipsar vi om sonden Philae som i eftermiddag kommer landa på kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. Philae skickas ut från satelliten Rosetta som skickades upp i rymden för tio år sedan och som sedan dess jobbat för att möta kometen på rätt ställe. Du kan läsa mer om Rosetta och Philae här där de också kommer TV-sända landningen i eftermiddag.

Nu när vi har kommit en bit in i traineeåret så är det dags att börja fundera på vart vi vill åka på sin utlandspraktik nästkommande år. När vi ser till Engine systems så har expansionen i USA öppnat för flera nya möjliga destinationer, nu med totalt 13 sajter, och ses det till hela Aerospace divisionen börjar det bli svårt att välja. Även om det är vanligt att hålla sig någorlunda inom sitt område så finns chansen för den som vill, att under utlandspraktiken se någonting helt nytt inom företaget. Det är helt upp till oss som traineer att tillsammans med företaget komma överens om vart vi kan åka.

Efter en del fram och tillbaka lutar planerna för min egen del just nu mot USA och GKN Aerostructures kontor i Santa Ana.  Här arbetar man bland annat med innerväggarna till Boeings 737 MAX-program. Men vem vet, det kanske kan ändras ytterligare en gång. Kriterierna ligger för min egen del främst kring att det ska finnas en etablerad Engineering verksamhet på plats.

För er som följde turerna kring Erik och Oscar föregående år kunde vi läsa att deras utlandspraktik i USA blev lite försenad. Även fast problemen som uppstod kring visumansökningarna ska vara åtgärdade tror jag att de flesta av oss kommer att försöka vara ute i god tid för att kunna hantera eventuella nya överraskningar.

Nästa vecka inleder vi med ett spännande studiebesök på Såtenäs F7. Håll utkik för vårt inlägg om detta.

Ha de!

Idag har vi äntligen fått gå den efterlängtade och välbehövliga kursen i jetmotorlära! Även om vi ganska snabbt greppade grundprincipen för jetmotorer när vi började på företaget, att luft sugs in i fronten, komprimeras, antänds tillsammans med bränsle och skickas ut bakåt, är det ändå mycket man insåg att man inte kunde. Till exempel varför temperaturen i motorn ska vara så hög som möjligt, varför man flyger på Jet A1-bränsle, hur luften ska virvla i förbränningskammaren, varför man inte vill flyga civila flygplan i överljudshastigheter och varför man inte alltid flyger med tänd efterbränningskammare på stridsflygplan. Det finns tyvärr inte utrymme att ge svar på alla dessa frågor här och varje svar ger dessutom många nya följdfrågor i denna tekniskt komplexa ingenjörskonst, men det är lätt att förstå varför flyget fascinerar så många människor världen över!

Vi satt förstås som fängslade på föreläsningen, men om man tycker att den här sortens kunskap är totalt ointressant kanske man ska tänka efter några gånger innan man söker jobb i flygindustrin. Det tekniska är nämligen ständigt närvarande, även om man som jag inte jobbar direkt med de tekniska sidorna, och det blir väldigt snabbt väldigt komplext. Vi börjar inse varför folk säger att man är ”nyanställd” på GKN i 10 år, det är helt enkelt så lång tid det tar att helt förstå alla aspekter av produkterna, affärerna och produktionen.

 

Jetmotorlära på 2 minuter:

https://www.youtube.com/watch?v=1ul8tkoQ1xA