Aerobloggen

Det har blivit dags för mig, Linn, att debutera på bloggen. Vill ni veta mer om mig så finns en presentation här på sidan under årets traineer.

Efter tre roliga och lärorika veckor i Trollhättan med introduktioner och en första praktik i produktionen (otroligt rolig och värdefull) är vi traineer nu ute på en aktivitetsvecka. Vi är för närvarande ute på en liten minibussturné och gör studiebesök. Vi startade måndagen med att köra till Linköping för ett besök på CybAero. Ett spännande företag som utvecklar och tillverkar obemannade helikoptrar, så kallade VTOL RPAS (Vertical Take Off and Landing Remotely Piloted Aircraft System). Dessa används exempelvis inom inspektion av kraftledningar eller inom marina sökoperationer. Det var väldigt spännande att dels få lära sig om deras produkter och branschen men även att få höra om deras resa som ett expanderande företag. Ett fotografi på oss traineer tillsammans med Rasmus Lundqvist från CybAero och två helikoptermodeller kan ni se nedan på bilden (notera alla lyckliga traineer som är helt exalterade över teknologin).

Dag nummer två hade vi förflyttat oss till min gamla fina hemstad Stockholm. Det blev ett kärt återseende och ett mycket intressant besök hos GKN Public Affairs (PA), vars kontor ligger i Stockholm. PA kan förklaras som relationen mellan en organisation och dess externa intressenter. Intressenter kan vara politiker, beslutsfattare, kunder och branschorganisationer. Man jobbar för att framföra organisatoriska åsikter gällnade exempelvis forskningsprogram och andra politiska beslut som kan påverka GKN som företag. Hannes Carl Borg och Stefan Hjort på PA gav en genomgång av hur deras arbete ser ut och poängterade att det alltid är bra att komma ihåg att vår verksamhet påverkas mycket av politiska beslut, speciellt inom rymd och militärt. En bild från Tändstickspalatset där Hannes Carl Borgs och Stefan Hjorts kontor är placerat kan ni se nedan.

Å trainee-gängets vägnar så tackar jag Rasmus Lundqvist på CybAero och Hannes Carl Borg & Stefan Hjort på Public Affairs GKN Aerospace Engine Systems för två mycket intressanta och lärorika studiebesök. Härnäst väntar ett studiebesök på SAS huvudkontor. Men det får ni höra mer om i kommande blogginlägg.

Då var det min tur att skriva ett blogginlägg. Sju veckor har redan gått sedan jag började på GKN Aerospace och många arbetsuppgifter har man redan fått. Min första rotation är på en avdelning som har ansvar för uppstart av nya produkter, räkna på självkostnader för nya affärer samt globala uppdrag inom GKN Aerospace Engine Systems. Det är här det är tänkt att jag ska börja arbeta efter trainee-perioden.

Under dessa veckor har jag haft två uppdrag. Det ena är en del inom ett globalt projekt inom produktionsteknik vars syfte är att öka leveranssäkerheten och minska kvalitetsbristkostnaderna genom att förbättra robustheten i våra processer samt arbeta på samma sätt inom hela Aerospace divisionen. Det andra uppdraget är kontrollreducering för en nyintroducerad högvolym detalj. Här vill vi visa att processen är tillräckligt stabil för att ta bort en kontrolloperation i en mätmaskin.

Igår avslutades traineernas verkstadspraktik med en rundvandring i verkstäderna. Alla traineer fick visa vad de har arbetat med under verkstadspraktiken och vilka värdeflöden de följt. Det var oerhört givande att få ta del av andras erfarenheter från olika delar av verksamheten och det kommer med störst sannolikhet vara något man kommer ha nytta av under trainee-perioden.

Kvalitet, precision och spetskunskap. Dessa ord beskriver mitt samlade intryck av verksamheten efter att ha gjort en djupdykning där värdet bokstavligen skapas; i verkstäderna.

Efter tidigare erfarenheter från stora svenska industribolag kände jag mig varm i kläderna redan innan jag äntrade maskinhallarna. Det skulle dock snabbt visa sig att min uppfattning av vad som är hög kvalitet inte var så hög som jag trodde. På GKN Aerospace har man tagit kvalitet till nya höjder. Här fnyser man åt toleranser som mäts i hundradels millimeter och börjar inte intressera sig förrän man är nere på tusendels millimeter.

Detta var definitivt en ögonöppnare för mig och något jag kommer att ta med mig under kommande uppdrag inom koncernen. Nu hoppas jag bara att denna lärdom inom kvalitetens värld inte kommer att påverka mig alltför mycket i mina personliga göromål, för vi vet ju alla hur snabbt lutningen på kurvan minskar i ett quality-effort diagram, och det skulle ju kännas ganska onödigt att varje morgon spendera flertalet minuter på att få skosnörena exakt lika långa.

Hej och välkommen till en ny start på Aerobloggen!

Som du nog lagt märke till har tidigare omslagsbild bytts ut till en ny. Nu börjar nämligen en ny omgång traineer och författare till bloggen. Utöver de sedvanliga fem i GKN Aerospace Swedens traineeprogram, har vi i år fått tillskott av ytterligare två i GKNs internationella program.

Jag heter Mikael, killen längst upp till vänster på bilden, och jag får sällskap av Dennis och Daniel bakom en sådan jetmotor som får JAS Gripen upp (och ned) i luften. På raden framför sitter Toni, Linn, Sofie och Gustav. Vem som är vem och varför kommer du snart kunna läsa om under fliken Traineer genom åren (Kanske är jag redan den som är den ;-O).

Den som följt bloggen en tid och/eller läst Cissis avslutande inlägg vet ungefär hur programmet kan se ut. Vi kommer arbeta på olika avdelningar här i Trollhättan, göra studiebesök och aktiviteter och avsluta med tre månader utomlands. Vi är förväntansfulla! På bloggen kommer du regelbundet kunna följa det vi är med om under det kommande året. Om du är nyfiken på vad det internationella traineeprogrammet är, kommer mer information vid ett senare tillfälle.

Efter förra veckans uppstart, är vi nu ute på verkstadspraktik för att lära oss om tillverkningen av flyg- och rymdprodukter. Våra upplevelser kommer du få läsa om i kommande inlägg.

På återseende önskar jag och övriga traineer!

Mikael

 

Det är med visst vemod som jag konstaterar att detta förmodligen är det sista inlägget jag skriver på denna blogg. De nya traineerna började i måndags och det är dags att lämna över sidan till dessa sju. Sedan förra veckan är vi inte heller traineer, utan sällar oss till resten av “vanliga” anställda här på GKN i Trollhättan.

Såhär sett i backspegeln kan vi konstatera två saker: vad fort tiden går när man har roligt och vad mycket vi har hunnit med! Vi har sett 4 olika avdelningar var, fått lära oss massor om företaget och vad vi gör här. Vi har spenderat 3 månader i USA med allt vad det innebär. Vi ha besökt Volvo Personvagnar i Göteborg, Siemens i Finspång, SAAB och ACAB i Linköping, Scania i Södertälje, LKAB och Esrange i Kiruna, Ishotellet i Jukkasjärvi, Kiruna campus, Linköpings universitet, PTC och SAAB-museet i Trollhättan, GKNs siter i Filton och Luton (England), huvudkontoret i Redditch (England), Delft university och ESTEC i Holland. Vi har tagit emot besök av fransmän och studenter från Göteborg. Vi har anordnat julfest och afterwork med Flying. Vi har träffat personer högt och lågt på företaget och frågat ut dem om alla möjliga konstiga frågor. Vi har ätti underbart god mat på Bokenäs och fått reda på ett och annat om oss själva. Vi har skrattat, diskuterat, varit irriterade på varandra för att i nästa sekund känna privilegiet att få vara trainee!

Ett stort tack till alla som har tagit sig tid att träffa oss under året, som tagit emot oss på sina avdelningar och med entusiasm visat vad ni gör! Ett stort tack till Magnus och Tina som guidat oss genom året. Och slutligen: till mina kollegor i traineegruppen 14/15 vill jag bara säga: YOLO! Nu kan vi detta!

 

Efter två veckor skön semester är jag sedan förra veckan tillbaka på kontoret i Trollhättan. De andra traineerna har fortfarande semester, men jag valde en kort sommarsemester för att få lite värme senare i höst istället. Så redan nu sitter jag vid min nya plats där mitt arbete som Design Engineer i GEnx TRF-projektet kommer att ta fart. Det var nästan spökligt tyst här på kontoret förra veckan eftersom de flesta av mina projektkollegor fortfarande hade semester, vilket också gör att mina dagar var rätt långsamma om jag ska vara ärlig. Inte så att jag inte hade något att göra, mina kollegor har försett mig med ofantliga mängder rapporter, power points och hemsidor att läsa igenom. Det var visserligen bra att få tid till att läsa in allt detta, men efter åtta timmars teknisk rapportläsning var huvudet rätt söndermosat. Och jag som trodde plugget var över för min del? Icke! Så jag ser fram emot att arbetet kan börja “på riktigt” nu när kollegorna är tillbaka!

”GEnx TRF” då, vad är det? GEnx är en av GE:s motortyper som används i Boeings flygplansmodeller 787 Dreamliner och 747-8 (det finns två versioner, en för var flygplansmodell). Namnet står för ”GE Next Generation”. Förkortningarna är för övrigt nästan det svåraste att förstå sig på… För den som förstår tekniska data kan jag berätta att motorerna har en dragkraft på 66 500-76 100 lbf, en fläktdiameter på 2,8 meter respektive 2,7 meter och 15 % mindre bränsleåtgång än CF6, en annan av GE:s storsäljare. Jag hade för övrigt möjlighet att få studera fläkthuset när jag var i Newington, de är rätt imponerande! TRF står för ”Turbine Rear Frame” och är delen som sitter längst bak i motorn, runt turbinen. Det är en rätt häftig pryl eftersom den bland annat ska klara av de höga temperaturerna som uppstår längst bak i motorn och de stora lasterna som den utsätts för.

En annan kul grej är att vi för ett par veckor sedan fick reda på namnen på de nya traineerna som börjar om ganska exakt en månad. Nyfikenheten är givetvis stor! Till dess blir det nog relativt lugnt här på bloggen, även om jag säkert tittar in någon gång då och då.

Ta det lugnt i sensommaren!

Ja, nu är det äntligen dags! Efter tre månader vid GKN Cincinnati är det dags för mig att få ta ut min efterlängtade semester. Det känns både lite sorgligt, men även som att det var på tiden, att lämna Cincinnati och ladda upp batterierna inför den stundande nystarten med nya arbetsuppgifter inom rymdturbiner vid Trollhättan.

De tre månaderna har gått både fort och långsamt. Vissa tillfällen har man stått med arbetsuppgifter som har varit såpass intressanta att man knappt kunnat släppa taget i slutet på dagen, medans andra dagar har varit betydligt mer långsamma när man haft flertalet uppgifter ute och väntar på svar från andra personer.

Då det inte direkt funnits någon användning för min kunskaper inom flyg och rymdteknik i Cincinnati, har jag fått förlita mig väldigt mycket på mina kunskaper inom Word och Excel. För att inte tala om att utveckla sagda kunskaper?

Mina arbetsuppgifter har varit väldigt varierande då jag har gjort allt ifrån att vara delaktig vid större möten, till att skriva ihop en företagsöverskridande förändringshanterings policy, till att införa ett nytt dokumentshanteringssystem, skriva ihop ett VBA och macrobaserat excelark som hanterar mätdata ifrån mätmaskiner, till att slutligen göra ett excelark för användning vid kapacitetsplanering.

Kort och gott troligtvis inget jag någonsin skulle fått för mig att göra som aerodynamiker i Trollhättan. Men jag är väldigt glad över att ha fått vara med om denna resan och ser fram emot vad de framtida utmaningarna blir!

Till sist kommer här ett par bilder från mina månader i USA, nu väntar semester!

 

Nu har det blivit dags för sista inlägget från Kalifornien. Nästa gång ni hör från mig är jag tillbaka i Sverige igen. Sista veckorna är det mycket fokus på att försöka avrunda det arbete som jag hållit på med här borta samt dokumentera för den som ska ta över efter mig. Arbetet kring implementering av keramer kommer snart att mynna ut i en presentation av mitt materialtestprogram samt ett förslag på en metod för att utvärdera en keramisk komponent med hjälp av FEM. Förutom traditionellt analysarbete har det inneburit mycket research kring hur keramer beter sig vid olika temperaturer, laster och geometrier för att kunna motivera mina resultat.

Under veckan passerades en stor milstolpe för 737 Max projektet då den första komponenten som ska tas i bruk levererades. Detta firades med fotografering och tårta. Kul att programmet rör sig framåt även om det fortfarande är mycket jobb kvar för att klara av den ökning av produktionstakt som ska genomföras.

För ett par veckor sedan firade jag 4e Juli för första gången. Amerikaner vet verkligen hur man är nationalistiska, det enda jag kan jämföra med hemifrån är när jag varit på fotbollsmatcher med landslaget. Dagen startade med en kort glimt av den årliga paraden i Huntington Beach men då jag och Oscar som är en av de andra Svenskarna på sajten hade valt att dagen till ära att bjuda på midsommarlunch hade vi en del förberedelser att göra. Det var roligt att visa chanses att visa några traditioner som vi har hemifrån och all bjöd till när det var dags för Svenska sånger.

Avslutningsvis skulle jag vilja lyfta fram ett initiativ som vår division Driveline genomförde för lite drygt en vecka sedan. Varje år genomförs en tävling som kallas Formula student på Silverstone i England. För er som inte är insatta i begreppet innebär att studenter under året bygger varsin Formula bil för att sedan under tävlingen bedömas under olika moment. Bilens prestanda mäts och dess design utvärderas för att tillslut kunna kora ett vinnande lag.

Det är ett stort event med deltagande lag från 25 länder som GKN har varit med och sponsrat i flertalet år. Detta år valde man att testa något nytt genom att skapa ett event där fyra stycken ingenjörer genomför en resa från Lohmar till Silverstone i bilar som GKN tillverkar delar till. Resan dokumenteras på sociala medier som Twitter och LinkedIn samt en tillfällig GKN hemsida som skapats för tävlingen. Man hade även en tävling där deltagare skulle fånga stämningen under Formula student och lägga upp på Twitter under #GKNSelfie. Varje dag korades den bästa bilden och vinnaren fick en GoPro.

För bilder från evenemanget samt information kika in följande hashtags på Twitter eller gå in på GKN:s tillfälliga hemsida tillägnad evenemanget.

#GKNJourneyTo #fs2015 #GKNSelfie

http://www.gknformulastudent.com/

Här i Newington har arbetet tagit allt mer fart i takt med att praktiken närmat sig sitt slut. På inköpsavdelningen här har jag fått hålla koll på lagersaldon och leveranser av inkommande material, samt planera kommande behov. Parallellt med detta har jag även gjort en värdeflödesanalys av en del av vår produktion och fått utforska SAP:s många möjligheter och brister. Sammanfattat så har jag fått en överraskande stor användning av det jag lärde mig på min masterutbildning inom supply chain management!

Efter att ha gått mycket vid sidan av handledare tidigare under året, är det riktigt kul att få mer ansvar inom områden som man har utbildning i. Det är dock synd att praktiken har kommit upp i fart lagom till att det är dags att åka hem, nästa vecka är nämligen den sista för mig och Cecilia här i Newington.

Ni som har följt bloggen ett tag kanske minns Future Thinking, ett GKN-projekt vi traineer varit med i sedan januari. I våra respektive projektgrupper har vi arbetat på distans med kollegor över hela världen, vilket vi naturligtvis fortsatt med här i USA. Även det här arbetet har tagit mer av min tid på sistone, i takt med att spetsat in oss på ett passande projektområde. Med början i det väldigt breda ämnet artificiell intelligens har vi arbetat oss fram till Industri 4.0, det som spås bli nästa stora industriell revolution – den ”smarta” fabriken. Förhoppningsvis ska vi kunna komma med idéer och infallsvinklar för hur GKN ska kunna ta steget in i Industri 4.0.

 

Glad midsommar alla ni som läser denna lilla blogg! För oss utlandssvenskar blev inte firandet riktigt som det brukar, men lite sommarkänsla fick jag och Anders i New York ändå. Här anordnas nämligen varje år ”Swedish Midsummer Festival” av Sveriges generalkonsulat i New York. Så med siktet inställt på Manhattans södra udde stämplade jag och Anders ut tidigt i fredags, tog bilen till West Haven och därifrån tåget till Grand Central. Redan på stationen i West Haven såg vi den första svenska flaggan och när vi väl kom fram vimlade det av svenskspråkiga i vad som skulle kunna vara ett midsommarfirande i vilken svensk stadspark som helst. Lukten av jordgubbstårta och köttbullar låg i luften, små barn lekte tafatt på ett grönområde och dragspelsmusik à la knätofs dånade ur högtalarna på den lilla scenen.

Det som möjligen kunde avslöja illusionen var väl Frihetsgudinnan i bakgrunden och de New York-bor som råkade gå förbi med mycket förvirrade ansiktsuttryck. Dessutom var det rätt trångt… Lite dans kring midsommarstången blev det dock, film på detta finns HÄR.

Framåt kl åtta på kvällen fortsatte midsommartraditionen med att folk började bli märkbart runda om fötterna och vi bestämde oss för att vi hade en lång resa hem också. Ett litet stopp på Times Square, bara för att, senare satt vi till slut på tåget tillbaka till West Haven och därefter körde vi tillbaka till Manchester, trötta och glada med kvällen!

Imorgon väntar ny arbetsvecka, som för min del kommer bli lite annorlunda än de tidigare. Implementeringen av det nya kvalitetssystemet är så pass klart att vi kan köra igång det i produktionen, och därför ska nu samtliga operatörer och ingenjörer utbildas i SPC (Statistical Process Control) och hur systemet fungerar. Eftersom vi vill hålla klasserna små kommer det bli lektioner hela veckan lång. Dessutom jobbar operatörerna här i två skift så det kommer dessutom bli lite övertid då de inte kommer in förrän klockan fyra på eftermiddagen. Det kommer bli en jobbig men kul vecka som jag tror kommer flyga förbi i rasande fart. Och efter det har vi bara tre arbetsveckor kvar innan det är dags att säga adjö till GANE. Det känns ärligt talat rätt skönt, jag har börjat se fram att få komma hem igen. Men först ska resterande tid här i USA avnjutas och tills vi hörs nästa gång säger Cissi: see ya!