Aerobloggen

Då var det Christian igen som rapporterar senaste nytt ifrån Cincinnati!

För två veckor sedan fick jag möjligheten att besöka en av våra kunders monteringsfabrik här i Cincinnatiområdet. Det är nämligen GE Aviation som har sin monteringsfabrik för motormodellerna CFM56, CF-6, LM2500, LM 6000 och LMS100 med flera, i stadsdelen Evendale.

Besöket anordnades med hjälp av personer som arbetar på Commercialavdelningen här i Cincinnati och vi fick en guidad tur i monteringen utav specifikt CF6 och CFM56.

Båda motorerna har en lång historia bakom sig och en stor del av alla flygplan som flyger idag använder sig utav en av dessa motormodeller. Faktum är att CF6 motorn gjorde sin debut redan 1971 på den välkända Douglas DC-10. CFM56 fick sin första beställning 1979 för att uppgradera och ersätta befintliga motorer på Douglas DC-8.

Så man kan verkligen säga att dessa två motorprogram har varit både väldigt framgångsrika och långlivade.

Det som var mest fascinerande med besöket var att få möjligheten att verkligen se var våra komponenter kommer in i monteringen, samt att på ett säkert sätt få komma så nära inpå slutprodukten som det egentligen går.

Det är svårt att föreställa sig hur en såpass komplex konstruktion sedan kommer att vara ansvarig för framdrivningen av ett fordon som transporterar personer och gods över hela världen på 10.000 meters höjd! Man kan inte annat än att bli imponerad av människans påhittighet!

 

Idag har jag och Cecilia avklarat första halvan av vår utlandspraktik här i Newington! På kontoret flyter arbetet på bra och det finns tyvärr inte så mycket nytt kul att rapportera därifrån just nu. Desto mer har däremot hänt utanför jobbet.

Här i USA får vi ju inte njuta av den svenska vårens röda dagar med tillhörande ledigheter, som Kristi himmelsfärd och 1 maj, men vi kompenseras åtminstone lite av ledigheten den sista måndagen i maj – Memorial Day. Detta är dagen då landet uppmärksammar de amerikaner som stupat i de många krig USA slagits i och firas därför med militärparader i städerna, en amerikansk kulturell upplevelse som man som besökande utlänning ju inte får missa.

Då det var långhelg hade jag och Cecilia åkt till Cape Cod, en halvö på grannstaten Massachusetts Atlantkust lite drygt 2h från Hartford. Efter en dag på halvön och en dag på ön Martha’s Vineyard strax utanför hade vi kommit till den lilla staden Plymouth lagom till Memorial Day. Eftersom Plymouth var platsen där pilgrimerna gick iland och bildade den första kolonin 1620, kändes det som ett passande ställe att fira Memorial Day.

Memorial Day räknas inofficiellt även som starten på sommaren, vilket inte känns helt fel (Labor Day, den första måndagen i september, räknas för övrigt som slutet på sommaren). Vår egen svenska nationaldag nu på lördag kommer vi däremot att fira i New York, med ett besök på helt nyöppnade One World Trade Centers utsiktsvåning högt över Manhattans gator!

Några veckor in i utlandspraktiken är det nu dags för en ny uppdatering vad jag har har för mig här borta i Kalifornien.

För det första är arbetsdagarna generellt sett längre här. Det finns ingen stämpling som hemma utan man förväntas lägga den tid det krävs för sina uppgifter med ett minimum på ungefär 9 timmar per dag. Detta är dock som sagt minimum och jag har nog snittat närmare 10 sen jag kom hit.

Trots en del initiala problem med Exportkontroll samt IT-strul kom jag tillslut igång med lite produktivt arbete. Under min tid här kommer jag att i närtid att fokusera på arbete med utvärdering av en produktionslösning med anknytning till 737 projektet. Känns som ett roligt projekt där det växlas mellan materialprovning, design och FEM analyser. Förutom detta kommer jag att assistera i ett samarbetsprojekt med Trollhättan men mer om detta i nästa inlägg.

Boeing 737 Max är det stora projektet här borta och för ASTECH:s del gäller det den inre väggen av motorhöljet. För att kunna möta de enorma volymer som väntas har man under den senare tiden jobbar stenhårt med att implementera en automatiserad produktionsprocess för sin tillverkning av dessa honeycombstrukturer.

 

Honeycomb är en materialstruktur likt den som återfinns i bikupor. Fördelen är att man kan skapa lätta strukturer men ändå behålla bra mekaniska och akustiska egenskaper.

För mer information se, http://en.wikipedia.org/wiki/Honeycomb_structure.

Jag har haft tur att få lite besök av kompisar hemifrån när jag har vart här och på helgerna har jag bl.a. hunnit med ytterligare en resa till San Diego där vi gick på baseboll samt weekend i Las Vegas. Huntington Beach där jag bor är känd som en surfstad och inte kan jag bo här i tre månader utan att försöka lära mig. Det är inte lätt kan jag lova men med några veckors mer träning kan jag förhoppningsvis kalla mig surfare.

 

Fick även besök på ASTECH från Trollhättan nyligen då sista årets elever från det Industritekniska programmet i samarbete med GKN gjorde sin avslutande utlandsresa till Kalifornien. På memorial day som är en röd dag fick jag äran att ta hand om Magnus & Magnus som följde med klassen hit. Det blev shopping på en av alla outlets, häng i Huntington och BBQ hos Jerry som är av Svenskarna som jobbar här.

 

Sett till blogginlägg av tidigare års traineer verkar det här med listor under utlandspraktiken ha varit populärt så jag tänkte ge mig på ett försök.

• Äntligen lärt mig hur man svarar till hälsningsfraser likt ”Hi, how you doing” eller ”Hi, whats going on?”. Ledtråd, svara aldrig på den faktiska frågan med undantag om inte personen faktisk menar vad den säger och verkligen undrar. För om man då inte svarar är man ju otrevlig… Låter onödigt krångligt? Det är det!
• Sett folk hyra ”Walmart Scooters” för att dem inte orkar gå när de handlar (Tjuter förövrigt som en stor lastbil när man lägger i backen).
• Gjort mina första trevande försök till att surfa.
• Käkat på en Amercan diner ute i Nevadas öken.
• Snittat 12 mil bilåkning om dagen, hur ska man annars ta sig någonstans?
• Implementerat Taco Tuesday som en rutin under mina veckor.
• Börjat bry mig om dollarkursen till den grad att jag varje dag analyserar hur trenden ser ut.

Jäklar vad tiden går fort är borta, snart redan en tredjedel gjord!

Ha de gött där hemma.

/Martin

När man befinner sig i ett annat land, långt ifrån vänner och familj, under en längre period kan det hända att bemärkelsedagar infaller under denna tid. Idag är en sådan dag: min 26-årsdag. Grattis till mig! Nu är det visserligen inte riktigt samma sak att fylla 26 år som 6 år, men ett par grattis piggar ju upp i alla fall! Dagen till ära passar jag på att sprida fikatraditionen här på GANE. Jag vet att tidigare svenskar har gjort sitt bästa med att införa fredagsfika här, men det tycks vara bortglömt nu. En kladdkaka kanske kan få dem på bättre tankar?

Tyvärr får jag inte spendera hela dagen med att glufsa i mig kladdkaka, det ska ju jobbas lite också. Mitt kvalitetsprojekt med handledaren Ryan går två steg fram och ett tillbaka. Eftersom ingen här jobbat med systemet tidigare stöter vi då och då på nya hinder som vi får ta oss över eller runt, vilket resulterat i att denna vecka bestått av mycket omarbete. Tråkigt, men samtidigt väldigt lärorikt att få vara mitt uppe i ett implementeringsprojekt av det här slaget. Det kräver flexibilitet, nytänk och en stor dos envishet!

I fredags fick jag och Anders dock bryta av arbetet med en liten traineeutflykt till systersajten North Charlestown som ligger två timmars bilresa norr om Newington i delstaten New Hampshire. Där blev vi väl bemötta av Steve som visade oss runt i den ganska lilla och bullriga verkstadslokalen och därefter bjöd oss på lunch. Det var ett spännande besök på en site som skiljer sig mycket från vad jag och Anders är vana vid från Trollhättan!

 

På lördag åker vi på nästa resa, dock utanför jobbet. Eftersom vi har ledigt på måndag p.g.a. Memorial Day, passar vi på att åka till Cape Cod och Martha’s Vineyard över helgen. Det ryktas bland annat om att Obama himself har sommarstuga där i krokarna… Förra helgen var vi dessutom i New Haven och kollade in Yale. Vi lyckades pricka in examenshögtiden, eller snarare dagen innan examenshögtiden som tydligen kallas ”Class Day”, så det var fullt med studenter i examenskläder och finklädda stolta föräldrar. Vi kände oss lite allmänt nedklädda i våra shorts och t-shirts, men fick ändå lite sentimentala minnen av studentlivet och våra egna examensdagar. Lunch åts på ett studentcafé som hade tydliga vibbar av raw food och hälsokost. Anders summerade den amerikanska livsstilen bra när han konstaterade att avokadomackan förmodligen var det nyttigaste han ätit under hela resan!

Med lite bilder från dagen avrundar jag detta inlägg. På återseende!

 

 

Tiden går och nu har jag snart varit här i Cincinnati i tre veckor!

En dag fick jag på mig att vila upp mig och försöka bli av med jetlagen innan arbetet började, vilket inte riktigt var helt tillräckligt. Dock fick jag slita upp mig ur sängen, gå till frukosten och sedan sätta mig i bilen för att köra (ja… köra, för det finns inga gångbanor här) de 3 minuterna det tar till jobbet.

Väl på arbetsplatsen fick jag bekanta mig med en hel del nya ansikten, där framförallt Rich och Oskar var viktiga att komma ihåg. Detta då det är namnen på de personer som agerar handledare för mig och mitt arbete här i Cincinnati under min tid i USA.

Rich har länge arbetat vid olika företag inom flyg/rymd/försvarsindustrin i USA och arbetar sedan två år tillbaka som Director of Technology, Quality, Health and Safety för våra anläggningar i östra USA (EPE, Engine Products East).

Oskar är hitskickad på uppdrag ifrån Trollhättan och arbetar med kvalitetsförbättringar och har varit i Cincinnati sedan i Augusti.

Dessa två herrar är alltså mina “chefer” för det arbetet jag skall utföra. Vad är det då jag skall göra?

De senaste veckorna har det varit intensivt arbete med att förbereda lanseringen utav ett nytt dokumenthanteringssystem för hela EPE, där det har varit en hel del fokus på att ta fram användarmanualer och beskrivningar för hur man skall använda systemet. Där har det gått en hel del tid till att helt enkelt sätta mig in i programvaran och förstå hur det fungerar, samt hur man på enklast sätt kan förmedla detta till en större publik.

Utöver detta har jag även fått i uppdrag att ta fram en Policy för hur man skall hantera ändringsförfrågningar från våra kunder, och hur den processen skall se ut genom EPE. Från kundförfrågan, till utvärdering, offerering till införande utav förändringar.

Kort och gott är det väldigt olikt det arbete jag mest troligen kommer utföra när jag väl kommer tillbaks till Trollhättan i September, vilket visserligen även gör det väldigt intressant!

Nu till sist bjuder jag på lite bilder som jag har tagit på relevanta saker! 😉

Nu när vi har kommit några veckor in i utlandspraktiken har vi inte bara hunnit att (någorlunda) anpassa oss till den amerikanska vardagen utan också kommit in i våra respektive uppgifter.

Precis som hemma i Trollhättan kretsar mycket här i Newington kring Pratt & Whitneys nya motorprogram PW1000G. Jag har därför hamnat på inköpsavdelningen här, för att hjälpa till att förbereda och se över vår leverantörsbas till PW1000G-motorerna innan produktionsvolymerna skjuter i höjden nästa år. Planen är att det kommer att ingå en del leverantörsbesök i arbete, så att man även får chans att se lite av verkligheten utanför planeringsbordet. Samtidigt har jag också fått börja arbeta i andra änden av affärsverksamheten med marknadsundersökningar åt en annan GKN-site här i New England, som jag också ska få besöka i nästa vecka. Väldigt spännande!

 

Men det har inte bara varit jobb för oss här, jag och Cecilia har också hunnit se oss om i Connecticut. Våra amerikanska kollegor har varit snabba på att ge tips, om det så är om favoritrestauranger, vandringsleder eller kasinon som vi borde besöka. Senaste utflykten fick gå till Mystic, ett litet sommarsamhälle nära gränsen till Rhode Island, där man hade bevarat och restaurerat ett sjöfartssamhälle från 1800-talet. Lite skön omväxling till alla köpcentrum och motorvägar som man vanligtvis ser på vardagarna!

 

Så har även jag äntligen lämnat Sverige och anlänt till staterna. Sista dagarna kunde man tänka sig skulle vara lugna och sköna men icke. Det var mycket som skulle avslutas, presenteras och mitt i detta så bedrevs uttagningarna för nästa års traineer där jag fick möjligheten att delta vid vissa moment. Tyvärr kan jag inte avslöja några detaljer vad som gjordes under dagarna då ovissheten är en del av momentet.

Jag skulle dock vilja skicka över en hälsning till samtliga som var på uttagningarna att ni gjorde ett grymt jobb och jag hoppas att känner er nöjda med era prestationer. Det ska bli roligt att se vilka jag får möta till hösten när jag kommer tillbaka igen, oavsett vet jag att nästa år kommer bli ett starkt traineeår.

Hade även en avslutande presentation på sista praktikplatsen och en sista lunch tillsammans med exjobbarna. Under våren har vi haft ungefär 50 exjobbare och jag hoppas att ni har trivts hos oss. Vem vet, några av er kanske är kvar i höst när jag återvänder.

Förutom uttagningarna tillbringades mycket tid att försöka komma underfund med vad jag faktiskt inte skulle ta med mig. Då jag har en inre röst som för varje sak säger, ”tänk om” fylls väskorna upp snabbare än jag kunde önska och det tog mer tid att packa ur saker efteråt än att packa från början.

Så från Trollhättan till LA, jag anlände i torsdags och har tillbringat helgen med en road trip till San Diego med ett par kompisar som är och bor hos mig i ett par veckor. Området där jag bor heter Huntington Beach och är ett lite mindre område i de södra delarna av LA. Väldigt mysigt och trevliga gästvänliga människor överallt.

Skillnaden mellan hur utåtriktade amerikaner är gentemot svenskar märkte jag ganska snabbt. Alla är väldigt mycket mer pratglada och idag när vi spelade tennis kom en granne ut och bjöd på hemlagad pizza.

Denna veckan har jag mina första dagar på jobbet och förhoppningsvis har jag mer att berätta om detta vid nästa inlägg om några veckor.

Ja, de första dagarna i Newington har avlöpt väl för mig och Anders. Jag har överlevt femfiliga motorvägar i rusningstrafik, besök från internetleverantören (mitt internet funkade inte när jag väl fick min lägenhet…) och gigantiska pastaportioner på lunchrestaurangen. Vi kom hit i torsdags kväll förra veckan och efter ett par dagars jetlag var vi i måndags redo för första dagen på den sjätte, sista och längsta praktikperioden. Tre månader ska vi vara här och jag tror jag talar för oss båda när jag säger att det ska bli rätt skönt att få stanna lite längre på en plats denna gång. Det är mer ansträngande än man kan tro att byta arbetsplats, arbetsuppgift och arbetskamrater var sjätte vecka.

GKN Aerospace Newington, eller GANE som det förkortas, ligger nära staden Hartford i staten Connecticut. Här jobbar cirka 120 personer varav de flesta ute i verkstaden, så det är en betydligt mindre site än Trollhättan. Här tillverkas bland annat enormt stora fan cases (de stora delarna längst fram i en jetmotor). Dessutom kommer det en hel del produkter från Trollhättan som bearbetas och sedan skickas tillbaka till Sverige. Här sitter jag på kvalitetsavdelningen och kommer jobba tätt tillsammans med en kille som heter Ryan. Tillsammans ska vi bedriva ett kvalitetsprojekt som kommer att fortgå även efter att jag försvunnit. Jag har hittills fått ta ganska stort ansvar vad gäller planeringen och styrningen av projektet, något som jag specialiserade mig inom under min master-utbildning och därför tycker är jätteroligt! Det är alltid roligt att få använda något i praktiken som tidigare bara varit teoretisk kunskap! 

 Förutom jobb hoppas vi givetvis på att få turista lite i vackra New England och få uppleva lite amerikanskt socialt liv. Vi har redan hunnit med författaren Mark Twains hus i Hartford och igår följde vi med några av kollegorna både på GANE och GKN-siten i närliggande Manchester på en “Happy Hour”.  

Tills vi hörs igen, ha det gott!

 

Ja, då blir det bara jag och Martin kvar.

Nu när de andra traineerna har lämnat landet är det bara jag och Martin kvar i Trollhättan, om man bortser ifrån resten “icke-traineer”. Lite lugnare, lite mindre möten och kanske lite tråkigare?

Men vi ska nog klara oss! Nu när visumansökan är klar, boende bokat, bil bokad och information om när man skall börja, vilken klädkod som gäller osv. är inhämtad så kan man nog luta sig tillbaka och andas ut. Jag är redo för Cincinatti, frågan är om Cincinatti är redo för mig?… om en och en halv vecka!

De senaste veckorna har varit helt fullbelagda med diverse resor, möten, planering och en och annan presentation.

Appropå presentation… Vi presenterade vårat traineeuppdrag för en samling personer ifrån diverse olika avdelningar/positioner på företaget. Traineeuppdraget som vi fick i höstas som årsuppdrag handlade i år om vilka trender som finns i samhället som påverkar nyutexaminerade studenters val utav arbetsgivare, samt vilka förväntningar studenterna/unga arbetssökande har på företaget och hur väl GKN Aerospace i Trollhättan möter dessa förväntningar.

Jag kan inte säga mer än att presentationen var en succé. Vi fick väldigt mycket positiv feedback efter, både ifrån verkstadsarbetare, personer på avdelningarna, chefer och även personer som sitter i ledningsgruppen!

Det skall bli spännande att se hur företaget utvecklas och om vår presentation och analys får någon slagkraft i de förändringarna som kan komma att ske!

Nästa gång ni hör något ifrån mig blir det ifrån de frias land…

Nu är det inte långt kvar till avfärd mot det stora landet i väst, nästa vecka lämnar nämligen halva traineegruppen Sverige för USA. Jag och Cecilia ska bege oss mot Newington i Connecticut, där vi ska tillbringa vår tre månader långa utlandspraktik, och äntligen ska allt vara på plats inför resan. Det har tagit mycket tid och arbete att få boende, bil, praktikplats och inte minst visum ordnat! Sista förberedelserna innebar därför en resa till amerikanska ambassaden i Stockholm för den obligatoriska visumintervjun.

Siten i Newington har varit en del av GKN Aerospace sedan 2005, men då under Volvo Aeros flagg. Flera svenskar jobbar därför där permanent och det ryktas att stället har blivit lite försvenskat, men jag hoppas ändå på att få uppleva ett visst mått av amerikansk kultur även på kontoret (läs: doughnuts och Casual Fridays). Att staden ligger 1,5-2 h från både New York och Boston kommer nog inte heller att göra vistelsen tråkigare. Den kulturella upplevelsen är faktiskt en stor anledning till att vi åker utomlands under traineeåret.

Ser fram emot att få rapportera igen när jag har varit på plats ett tag!